Månadsarkiv: december 2014

Nu är det jul igen, och julen varar väl till…

Idag funderade några av Sveriges Radios programledare på hur länge vi kan sjunga och spela julsånger. Förslaget var att idag var sista dagen för dessa melodier och texter. Detta uttalande får mig att skriva dessa rader. För julen varar inte till påsk, och inte heller måste vi sluta fira jul idag, även om många gör det.

Jul. Högtid med stor familjeprägel och för många, men långt ifrån alla, en höjdpunkt på året. Mat, klappar och resor hem eller bort gör det till en enorm konsumtionsexplosion. Men julen handlar egentligen om något annat. Om Jesu födelse. Om att ungefär nio månader efter att ett barn blir till föds det in i denna världen. Om att det barnet som kom till en liten enkel familj i Israel för omkring två tusen år sedan var och är något alldeles speciellt. Bibeln berättar att bebisen skulle vara en regent över ett annorlunda rike. Ett ljus i mörkret och en fredsskapare. (Läs bland annat i Matteus 1-2, Lukas 1-2 och i Jesaja 9:2-7 om detta.) Denna händelse och person har förvandlat mitt och många andra människors liv, läs till exempel vad Sebastian Stakset skriver på SVT Opinions adventskalender.

Jesus föddes inte den 25 december och Bibeln säger inte att vi ska fira jul. Men så har det blivit för många av oss. Dels på grund av firandet av tillblivelsen i Marias mage samt att det finns en Skapare bakom allting. Men också för att det samtidigt som tron på Jesus fick officiell ställning fanns en romersk fest till solens ära, vilken kombinerades med att fira födelsen av Messias, räddaren från Gud själv.

Som jag tidigare skrivit är advent en förberedelse. Julen börjar, som jag ser det, på kvällen den 24 december. Fram till dess handlar det om att ställa i ordning. Men för många är julen slut redan den 25:e (då vissa fortsätter med sin tillbedjan på mellandagsrean), eftersom man inte har en relation eller kontakt med vad det är som egentligen firas. Barnet i krubban. Föräldrar som inte hade de bästa omdömena från omgivningen. Änglar på besök. Sånger till Herrens ära. Herdar som blir ögonvittnen. Vetenskapsmän på långresa. En härskare som absolut vill behålla makten. Gåvor som blir till hjälp för utsatta flyktingar i främmande land. Allt för att pojken var något utöver det vanliga.

I Sverige har julafton blivit den stor dagen i julfirandet. Flera andra kulturer och språk hyllar den nyfödde den 25:e. För många andra är det trettondedag jul som är tidpunkten för firandet. Det kallas även Epifania, vilket betyder uppenbarelse. Gud blir synlig för mänskligheten genom barnet som fötts. Ursprunget till detta finns också i mötet med annan tro.

Och nu skulle vi kunna tänka att julen är slut. Men hos oss finns också tjugondedag Knut, den 13 januari. Även här finns koppling till annan tro, för en av teorierna kring denna dag är att den var ett försök att konkurrera ut vikingarnas vinterblot som inföll då. Traditionellt har granen nu kastats ut under festligheter, gärna med barnen, och så är julen avslutad. Eller… nej vi tar inte lilla julafton nu…

Så, om vi börjar för tidigt är det risk att vi slutar redan innan festen börjat.

Fira att Gud blev människa. Fira att ljuset alltid är starkare än mörkret. Fira att Gud vill vara med oss i våra liv. Varje dag. Var glada och tacka Herren. Ge vidare av allt det goda du har fått.

 

 

Skrivet med stöd av Martin Modéus bok Tradition och liv (Verbum).

Nu åker vi! London tur och retur

Varför skickas en pastor från Uppsala till London i oktober, och vad kan en sådan resa betyda? Häng med så ska jag berätta.

Under denna höst/vinter/vår gör Evangeliska Frikyrkan (EFK, det sammanhang jag jobbar inom) och dess Medarbetarförbund en stor fortbildningssatsning. Genom erbjudanden om ett antal spännande studieresor till olika delar av jorden vill man uppmuntra till att ledare ifrån olika församlingar i Sverige får kontakter och missionsperspektiv på liv, tjänst här hemma. Det blir självfallet också tid för att samtala, utmanas, uppmuntras och be tillsammans med varandra på resorna, vilket också stärker kontakterna mellan personer och platser.

Nu+åker+vi

Jag fick förmånen att bli sänd av min församling Korskyrkan Uppsala till London, och det är jag så glad och tacksam för. Vi var den första gruppen som åkte iväg och blev till slut 16 personer från 12 olika ställen. Alla vi jobbar på olika sätt med barn, ungdomar och familj i våra församlingar, vilket också var inriktningen på vår resa. London är ju en storstad med möjlighet att se flera olika församlingars arbete. Det ligger också ganska nära oss i Sverige, både vad gäller avstånd och kultur. Så en torsdag i oktober möttes vi på The Highbury Centre i London, som var vår samlingsplats och boende under dessa dagar tillsammans. (Dock kom jag lite sent på grund av vindar över England, men kom fram till slut.)

Under fyra intensiva dagar mötte vi:

DSC_4403 DSC_4428 relationshipcentral

Jag fick såklart väldigt mycket inspiration från allt detta. Se hur stora församlingar tänker i en miljonstad och där folk bor utspritt. Om betydelsen att göra det vi gör helhjärtat och att skapa platser för att komma tillsammans. Se hur olika generationer kan hjälpa varandra och hur vi när vi träffas kan skapa en attraktiv kultur, något som ger avtryck bland andra. Betydelsen av att jobba överlåtet och hålla kontakt med barnen mellan samlingarna i kyrkan. Möta människor som tänkt igenom sin teologi och omsätter den i liv och tjänst. Uppmuntrats att Bibelns Gud har allt utrymme i världen för att möta, närvara och använda barn. Sett församlingar som gör avgörande påverkan i sin omgivning, på flera olika sätt. Utmanats att jobba med relationer, sexualitet och annat som är på agendan för människor. Funderat på hur vi kan inkludera alla, till exempel barn med olika funktionsnedsättningar. Se hur de goda nyheterna om Jesus kan förändra unga människors liv och riktning. För att Jesus är världens hopp.

Mest givande för mig var nog alla samtal. Tillsammans tog vi nya steg i tanke, bön och längtan genom att vid måltider och fika, vid resor med buss och tunnelbana, innan vi somnade och under promenader dela vilka vi är och vad vi står i här hemma. Om vilka möjligheter som finns och hur utmaningarna ser ut. Göra olika övningar för att kunna bli bättre rustade i vår tjänst. Bearbeta det vi varit med om och kunna ta med oss erfarenheter och lärdomar från mötena med olika församlingar och personer i London hem och omsätta det i praktik. Tack till alla er som jag fick göra resan med!

DSC_4420
Highbury. Tidigare stadium för fotboll, nu fullt med bostäder där det förut var läktare.

Visst fanns det tid för lite annat också. Äta mat med smak från olika kontinenter, njuta av glass i ett soligt Hide Park, inhandla laddu och kaju katli, samt se Wembley, Emirates och Highbury. Vilket får mig att komma till avslutningen. Det vi bygger, leder, driver kommer att ge ett resultat. Antingen ett positivt eller ett negativt. Antingen ett stort eller ett litet. (1 Kor 3:10-17) Men låt oss alla göra allt vi kan för att ge barnen de absolut bästa förutsättningarna för att få lära känna Jesus och få honom som sin nära vän och hela livs Herre. Låt oss bygga om allt det som behövs, så att inget får stå i vägen för detta.

Välkommen barn! Äntligen förälder!

Många pratar om det och längtar efter det under lång tid. Den senaste tiden har jag både blivit morbror för första gången och andra vänner har också blivit föräldrar till mästerverk. Men hur är det att få barn, egentligen? Vad är det som har hänt? Låt mig lista några saker, som kan vara bra att veta innan man får barn.

  1. Frustrerande
    Livet är inte längre bara självständiga personer som tar eget ansvar och mycket tid för det jag eller vi vill. Det kan minst sagt vara frustrerande och ibland till och med irriterande. Men så är det med barn – de behöver vår omsorg och vår tid. Denna punkt är nog väldigt olika hur vi är förberedda när vi blir föräldrar.
  2. Ljud & annat
    Med barn kommer en massa ljud. Ibland roliga, för de lär sig, härmar och utvecklas. Men det kommer också tokiga och jobbiga: skrik, gråt, irritation. Och de kommer hela dygnet: också mitt i natten vill bebisar ha mat, ha trygghet, byta blöja med mera. Och barn, även små bebisar, kan slåss, rivas och bitas. Bara så ni vet.
  3. Ansvar & ekonomi
    Inte bara ljud följer med av att bli förälder, utan också att de ska ha mat, och av det kommer som sagt blöjor. Och med åren mer av din tid, energi och ekonomi (blöjor, mat, kläder, leksaker, möbler och så vidare, och så vidare). Att bli förälder är helt enkelt att få ansvar för allt det som en annan människa är och lever. Ett nyfött mästerverk är ett dygnet runt ansvar för sina föräldrar.
  4. Omvälvande prioriteringar
    Ett barn ändrar prioriteringarna. (Eller: borde verkligen göra det!) Barnet/barnen kommer bestämma när det är dags att sova, vakna, äta. Späckade scheman och överfyllda kalendrar: se upp! Detta innebär ju för de flesta av oss väldigt många bra saker.
  5. Helt enkelt underbart
    Om du nu tycker jag varit oklar och pessimistisk så är det inte hela bilden. Att få barn är också underbart. Tänk vilken glädje att få ta emot det efterlängtade barnet som vuxit nio månader i mammas mage. Tänk vilka gåva att ta hand om och vara med. Min och min frus erfarenhet är att det finns så mycket fantastiskt i att få nåden att ta emot ett nyfött barn i sina armar, i sin familj och sammanhang.

    Men som sagt, det är också ett ansvar och troligen livets viktigaste uppdrag.

Glad sommar… och advent!

Vad ger vi vidare till nästa generation? Vilka traditioner bär vi i våra liv och ger till våra barn? Här kommer några tankar om detta och hur vår tid och vårt sammanhang formar oss.

Jag tror det är bra att som människor fira. Det har ett värde att som familjer ha traditioner som hjälper oss att leva livet med mål och med riktning. Vi riskerar annars att slitas itu av oordning och alla krav och infall som kan komma från oss själva och från andra.

Men vad ska vi då fira? Och vem styr vad vi firar? I vår tid finns det stor intressen som menar att vi ska fira genom att spendera en massa pengar eller göra speciella saker. Jag tänker till exempel på Black Friday och Mellandagsrean som alla kommer i handlarnas perspektiv. Den sistnämnda börjar dessutom ofta långt innan mellandagarna, kanske för att folk saknar någon/något att fira. Kulturella och religiösa händelser kopplas ihop med hur konsumismen vill ta plats som vår viktigaste och mest närvarande gud. Tänk om vi mycket mer kunde fira i tacksamhet i det lilla med det vi redan har.

Också när vi firar är under förskjutning. För oss i norra Europa, där det är korta dagar, kallt och så vidare denna tiden på året, är det välkommet med adventsljusstakar, stjärnor i fönstren och allt annat som förgyller vardagen. Men kom ihåg att detta bara är omkring 100 år gamla vanor som genom vår ökade välfärd har exploderat. Idag har de flesta av oss glömt att advent (ankomst) i kyrkoåret egentligen är fasteperioden innan julfirandet. Se lite mer om det på Ryttargårdskyrkans hemsida. Självklart sjunger vi glada sånger om den åsneridande kungen, men det är mer. Det är en rannsakan, en förberedelse.

Självklart är det tokigt att säga glad sommar i december, men låt oss också inse att advent inte är julen. Och låt oss fira advent just som advent, och sedan jul som jul, festen att Gud blev människa. Och låt den festen fortsätta långt efter julafton, då den ju egentligen bara är i sin linda.