Nu åker vi! London tur och retur

Varför skickas en pastor från Uppsala till London i oktober, och vad kan en sådan resa betyda? Häng med så ska jag berätta.

Under denna höst/vinter/vår gör Evangeliska Frikyrkan (EFK, det sammanhang jag jobbar inom) och dess Medarbetarförbund en stor fortbildningssatsning. Genom erbjudanden om ett antal spännande studieresor till olika delar av jorden vill man uppmuntra till att ledare ifrån olika församlingar i Sverige får kontakter och missionsperspektiv på liv, tjänst här hemma. Det blir självfallet också tid för att samtala, utmanas, uppmuntras och be tillsammans med varandra på resorna, vilket också stärker kontakterna mellan personer och platser.

Nu+åker+vi

Jag fick förmånen att bli sänd av min församling Korskyrkan Uppsala till London, och det är jag så glad och tacksam för. Vi var den första gruppen som åkte iväg och blev till slut 16 personer från 12 olika ställen. Alla vi jobbar på olika sätt med barn, ungdomar och familj i våra församlingar, vilket också var inriktningen på vår resa. London är ju en storstad med möjlighet att se flera olika församlingars arbete. Det ligger också ganska nära oss i Sverige, både vad gäller avstånd och kultur. Så en torsdag i oktober möttes vi på The Highbury Centre i London, som var vår samlingsplats och boende under dessa dagar tillsammans. (Dock kom jag lite sent på grund av vindar över England, men kom fram till slut.)

Under fyra intensiva dagar mötte vi:

DSC_4403 DSC_4428 relationshipcentral

Jag fick såklart väldigt mycket inspiration från allt detta. Se hur stora församlingar tänker i en miljonstad och där folk bor utspritt. Om betydelsen att göra det vi gör helhjärtat och att skapa platser för att komma tillsammans. Se hur olika generationer kan hjälpa varandra och hur vi när vi träffas kan skapa en attraktiv kultur, något som ger avtryck bland andra. Betydelsen av att jobba överlåtet och hålla kontakt med barnen mellan samlingarna i kyrkan. Möta människor som tänkt igenom sin teologi och omsätter den i liv och tjänst. Uppmuntrats att Bibelns Gud har allt utrymme i världen för att möta, närvara och använda barn. Sett församlingar som gör avgörande påverkan i sin omgivning, på flera olika sätt. Utmanats att jobba med relationer, sexualitet och annat som är på agendan för människor. Funderat på hur vi kan inkludera alla, till exempel barn med olika funktionsnedsättningar. Se hur de goda nyheterna om Jesus kan förändra unga människors liv och riktning. För att Jesus är världens hopp.

Mest givande för mig var nog alla samtal. Tillsammans tog vi nya steg i tanke, bön och längtan genom att vid måltider och fika, vid resor med buss och tunnelbana, innan vi somnade och under promenader dela vilka vi är och vad vi står i här hemma. Om vilka möjligheter som finns och hur utmaningarna ser ut. Göra olika övningar för att kunna bli bättre rustade i vår tjänst. Bearbeta det vi varit med om och kunna ta med oss erfarenheter och lärdomar från mötena med olika församlingar och personer i London hem och omsätta det i praktik. Tack till alla er som jag fick göra resan med!

DSC_4420
Highbury. Tidigare stadium för fotboll, nu fullt med bostäder där det förut var läktare.

Visst fanns det tid för lite annat också. Äta mat med smak från olika kontinenter, njuta av glass i ett soligt Hide Park, inhandla laddu och kaju katli, samt se Wembley, Emirates och Highbury. Vilket får mig att komma till avslutningen. Det vi bygger, leder, driver kommer att ge ett resultat. Antingen ett positivt eller ett negativt. Antingen ett stort eller ett litet. (1 Kor 3:10-17) Men låt oss alla göra allt vi kan för att ge barnen de absolut bästa förutsättningarna för att få lära känna Jesus och få honom som sin nära vän och hela livs Herre. Låt oss bygga om allt det som behövs, så att inget får stå i vägen för detta.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *