Månadsarkiv: januari 2015

Vardagsglädje

Att få åka pulka, bygga en snölykta och gunga en vinterdag. Eller bara fribygga i lekrummet med min äldsta dotter. Tänk vilka fantastiska saker vi kan få hålla på med.

Det finns så mycket glädje, så många möjligheter till skratt och tillförsikt. Mitt i allt det som ofta blir oro, stress, missmod och så vidare är livet också tillfällen att vara och skratta tillsammans.

Jag och min hustru såg på Familjer på äventyr härom kvällen. Där skildras fyra familjers vardag och resa på olika världsdelar genom film, berättelser och reflektioner. Väldigt tydligt är att familjen är en viktig del livet, och att barnen är vårt (som föräldrar) största ansvar. Detta behöver vi påminnas om. Att sätta barnen först, att vara familjer, att livet börjar hemma. Då kanske vi alla kan få rötter, tillhörighet som också klarar de svåraste stormar och omständigheter vi kan möta.

Så tänker jag att det också med med tron på Jesus. Det börjar hemma i vardagsrummet. Vid köksbordet ber, bekänner och lever vi med Gud och varandra. Utifrån detta går vi vidare och möter grannar, skol- och arbetskamrater, släkt och vänner, allt det som är våra möten, uppgifter och utmaningar.

Johan Jordeskog sa detta väldigt bra i sin predikan. ”Det finns något mer än det jag kan se och ta på… Gud vill vara där vi är… Jesus gör det vardagliga till fest och inbjuder oss att vara med.” Joel Halldorfs skriver i förordet till sin bok Tålamod och längtan: ”Det är ingen ensamseglats, utan en vandring i kyrkan, tillsammans med Guds folk, alla de heliga. Långsammare, lite tålmodigare och mycket vardagligare. Inte för att visionen har krympt eller längtan blivit mindre, tvärtom. De har vuxit – och därmed insikten om att detta tar tid.

Så, låt oss ta tid att leva i vardagens skratt och möjligheter. Ibland är det tårar. Men varje dag får vi leva med Herren Gud och med varandra.

Varning: se upp!

Sann kärlek är frihet. Sann kärlek betyder också gränser. Bibelns profettexter och breven till olika personer och församlingar har med skarpa varningar. Som föräldrar vill vi våra barns bästa, vilket innebär att säga nej till det som är ont, skadar och förstör.

När barn blir utsatta för fara är det hemskt. När andra människor omkring inte tar sitt ansvar är det fel. Föräldrar som åsido ser sina älskade missar kärnan i att ha blivit förälder. Jag drabbades av en väldigt olustkänsla när jag såg på Bille August dramatisering av Selma Lagerlöfs verklighetsbaserade bok Jerusalem. Den lilla flickan Greta dör eftersom hennes föräldrar inte vill tillkalla läkare, indragna i en föreställningsvärld från deras religiösa koloni.

Inte tro eller ideologi som går emot livet kan befria. Bara den sanna kärleken kan.

När jag läser om Grand Theft Auto (GTA) blir jag också arg. GTA är ett omskrivet dataspel, där spelaren begår grova våld- och sexbrott. En helt förnedrande människosyn tycker jag. Detta måste vi reagera på. Bland annat handlade en skola så här. För att få köpa spelet är det rekommenderat att man vara över 18 år. I detta finns en gränssättning, men eftersom här precis som på många andra områden inte innebär att yngre får tag i spelet räcker det inte. Det här spelet borde inte spelas av någon.

En underhållningsindustri som spränger gränser och ger konsumenterna det de inte behöver, och tjänar pengar på det. Jag säger bara: varning, se upp!

Ge er barn och er själva sådant som är mycket bättre!

Hurra för Kompisklubben!

I söndags drog vi igång. Efter att ha funderat, pratat, lyssnat och bett under ganska lång tid gjorde vi i helgen som gick en nystart av våran söndagsskola i Korskyrkan Uppsala. Nu finns det inte någon söndagsskola längre. Men nu finns Kompisklubben.

För mig är människor det viktigaste som finns tillsammans med Gud. En del säger att barnen är vår framtid, men jag tänker att de redan nu är vår viktigaste uppgift. Som föräldrar och vuxna bör vi leva och ge vidare av det goda så att det blir till hjälp, stöd och glädje för de yngsta bland oss, och så att det finns mål och mening för dem nu och här i den här och andra världar framöver.

Därför vill vi i Korskyrkan Uppsala försöka att ge ännu bättre möjligheter för barnen att lära känna Jesus, världens bästa kompis. Han vill vara vår nära vän, är inte någon mes, nej han är den efterlängtade Messias. Han kom från Gud för att rädda hela jorden. Några fiskare vid sjön fick följa med, liksom många andra. De blev hans kompisar, och de tog med sig sina kompisar till Jesus och sa – Vi har upptäckt Messias. Följ med oss och se. (Joh 1:35-51, Matt 4:18-22)

Även om Jesus inte går bland oss idag på samma sätt, så gäller detta förhållande också för oss. Vi är kallade och inbjudna att bli hans kompisar. Vi får vara med i klubben! Men det är inte en exklusiv skara för några få, nej alla får vara med. Och därför får vi idag, även barnen, ta med andra människor till Jesus. För det finns inget bättre vi kan göra än att lyssna till och följa honom, be och göra som Jesus. Han vill vara med oss varje dag.

DSC_4778

Jag tycker att Jesus är en helt fantastisk kompis. En sång förklarar det med följande text:
Jippi wow wow yeah
Jippi wow wow yeah
Jippi wow wow yeah, yeah
Jesus är min bästa vän

I Kompisklubben vill vi leva livet med Jesus genom

  1. kreativ bön där allt i våra liv får plats
  2. levande, spännande och talande Bibelberättelser
  3. god gemenskap med varandra (utmanas att se och ta hand om den andre)
  4. sång och tacksamhet, tillsammans inför Herren Gud
  5. glädje, aktivitet och fart – samtidigt som det är allvar, stillhet och frid

Vi är absolut inte klara. Det finns så mycket mer att jobba på. Men vi vill fortsätta att tillsammans som generationer upptäcka den levande Guden som visat sig i Jesus, och låta vår relation med världens bästa kompis påverka våra liv och hela världen!

Kompisklubben träffas de flesta söndagar cirka kl 11 i Korskyrkan Uppsala, med början i gudstjänsten. Alla får vara med! (I alla fall barn från 2 år och uppåt, och äldre som ledare.)

Välkommen att vara med du också!

Superhjältar

Det finns människor som är och gör det där extra. Som ger ut, älskar och tar hand om andra på ett helt underbart sätt. Istället för sig själva sätter de andra först. Eftersom de sällan får stora rubriker lever de fördolda liv. Visst finns det massor av hjältar, men jag tänker nu på de föräldrar som är hemma med sina barn. Här kommer min hyllning av er.

För att barnen är det viktigaste vi har. För att våra egna liv på bästa sätt levs genom att ge det vidare till andra. För att trygghet, mening och identitet byggs redan från allra första början, på ett särskilt sätt när barnen är 0-3 år. För att pengar, jobb och annat yttre inte är centrum av livet. För att tillit, generositet och glädje i vardagen är det. För att det är så som det goda livet överförs till nya generationer.

Jag vet inte vilka förväntningar du har på dig själv och på livet. Men jag vet att vi alla har många möjligheter att föra vidare det mest värdefulla vi har fått. Vår tid, närvaro, uppmärksamhet, vårt intresse och vår kärlek.

Idag har vi som lever i Sverige väldigt stora förmåner. Därför finns goda möjligheter för både mammor och pappor att vara hemma med sina barn. Det tillfället tycker jag att vi alla som är föräldrar ska ta – så mycket som vi bara kan! Att vara med sina barn måste vara något av det viktigaste vi kan göra. Inget annat kan egentligen jämföras med gemenskapen med de personer som är mest betydelsefulla för oss.

Äta tillsammans, prata, berätta, sjunga, be, och ha roligt på en massa olika sätt. Kan det bli bättre? Nej, jag tror inte det. Samtidigt får ni som är hemma stå ut med massor av ansvar – mat, disk, tvätt, städning, sövning, blöjbyten, lämning/hämtning/skjutsning, lekplats, ingen ro och vila (inte ens att gå på toa). Ni får hantera trötta, snuviga, trotsiga, hungriga och olydiga barn. Och även oförstående, ignorerande partners.

Ni som är hemma med era barn: Ni är superhjältar! Era liv kan för en del människor verka vara i skymundan, lite obetydliga. Andra kanske till och med tycker att ni glider omkring och tar allt för givet, lever ett lyxliv i ledighet och glans. Men jag vill säga till er: det ni gör genom att på det bästa sätt ni kan ta hand om, älska, uppfostra era barn – det är vårt samhälles, ja hela världens, viktigaste uppgift. Så, gör detta med självförtroende. Snöa inte in på fb – snöa in i att ge ditt liv för ditt/dina barn. Då är du en sann hjälte, en superhjälte, som gör det vi finns här för att göra. Se livet. Leva livet. Ge liv. Ge livet vidare.

Ett gott och välsignat 2015

Inför det nya året hoppas, önskar och ber jag om

  • mer frid och vila
    mindre stress och oro
  • mer hälsa och läkedom
    mindre sjukdom, plåga och ångest
  • mer fred och välgång
    mindre krig, osämja och elände
  • mer glädje
    mindre sorg och smärta
  • mer sanning
    mindre fasader och lögner
  • mer liv på djupet
    mindre yta och slöseri
  • mer äkthet och enhet
    mindre splittring
  • mer mening och innehåll
    mindre tomhet och intetsägande
  • mer tacksamhet och förnöjsamhet
    mindre fokus på vad vi saknar eller vill ha
  • mer närvaro i vardagen
    mindre av förlorad tid
  • mer förvandling och förnyelse
    mindre av dåliga gamla hjulspår
  • mer av rätt tankar och inriktning
    mindre vilsenhet
  • mer försoning
    mindre splittring och separerande murar
  • mer gemenskap
    mindre ensamhet

Ett år med Yeshua bar Josef helt enkelt!