Månadsarkiv: februari 2015

Smajl Hjälmargården

I min tjänst som pastor har jag många privilegier. Jag får möta alla generationer, jag får tala med och berätta om Gud. Jag är med och tränar andra, uppmuntrar, förmanar och tröstar. Men en av de största förmånerna är att jag får åka på läger. Här en rapport från sportlovet då vi åkte till Smajl på Hjälmargården.

I dagens samhälle är tid en stor utmaning. Så även för oss som församling och för mig som ledare för barnen. Därför är lägren en fantastisk möjlighet då vi är tillsammans inte bara någon timma, utan flera dagar. Vi äter, leker, sover, har samlingar, ber och läser Bibeln tillsammans. Två skäl till varför Smajl är så bra är att det är:

  1. SÅ ROLIGT
    Genom aktiviteter som jagad av ledarna, intressegrupper som SOS, bakning, teknik, skapande, lek & spel, sport, dans, media, drama samt kojbygge, lägerbål där alla får vara med i sång, tävlingar, lekar och se framträdanden, har alla vi som är med så roligt tillsammans. En del badade bastu och isvak, nästan alla stod i kön för att komma fram till kiosken. Lägren är kreativa, sociala och spännande. Hela dagarna är det full fart, till och med så att flera somnar innan det ska vara tyst.

    DSC_4928
    Sista kvällen fick alla barn varsin VIP-biljett och de blev en stor fest med många inslag. Visst kan någon längta hem lite grann, men de flesta känner när lägret är slut: oj, gick det så fort, och talar redan om nästa läger.

  2. SÅ VIKTIG & VÄRDEFULL
    På lägren vill vi förmedla det viktigaste i livet: att Gud finns, älskar varje människa och att vi alla är inbjudna att leva med i hans stora äventyr. Temat för lägret som var nu var VIP: Väldigt viktig person. Genom fantastiskt drama (om två väntande Hawaii-resenärer, en städare, en chef, en VIP-rumsvakt på en flygplats), sånger, bibelberättelser, samtal i smågrupper och bön fick vi alla fundera på och ta till oss att

    DSC_4842
    Städaren och Hawaii-resenärerna på flygplatsen.
    • Gud älskar oss så mycket (se vad Jesus gjorde för oss på korset)och vi ska älska honom tillbaka. Det som ser omöjligt ut kan förändras.
    • Eftersom Gud älskar oss kan vi älska oss själva. Vi är alla unika bitar i Guds stora pussel. Varje människa är viktig, värdefull och behövs.
    • Vi får vara med och göra som Jesus visade oss: älska våra medmänniskor. Det är inte alltid lätt, men Guds kärlek hjälper oss att på olika sätt visa andra att också de är viktiga, VIP.

Att vara med och möta Herren tillsammans med alla dessa underbara barn är fantastiskt. Lovsång, böneplatser, förbön. Pyjamasbönen som avslutar dagen är en höjdpunkt; att få sammanfatta dagens alla delar, prata om vad vi hört och gjort med varandra och med Jesus.

DSC_4851

Efter ett läger som detta är jag väldigt tacksam och lite trött.

Gud är god.

Slipade yxor i Stockholm

Vinter och snö. Då åker jag till Stockholm för att träffa andra som också jobbar med barn och familj i församling. Vi ses för att slipa yxan, bli bättre rustade i vårt uppdrag att leva med Jesus och förmedla livet och tron till människor omkring oss.

Jag har förmånen att arbeta som pastor med barn och familjer i Korskyrkan Uppsala. Det är en stor glädje och en väldig utmaning. Tid, prioriteringar, jobb, skola/förskola, livsval, passa in, vardag, hem och församling. Allt detta finns med för alla oss familjer och påverkar på flera olika sätt. Mitt i detta lever vi tillsammans med Jesus och varandra.

För någon vecka sedan möttes vi några stycken som finns med i olika församlingar (inom Evangeliska Frikyrkan, EFK) i och omkring Stockholm för att uppmuntra varandra, hitta nya vägar och perspektiv samt för att be för varandra så att vi ännu bättre kan leva och förmedla det liv som Gud är. Vi fick jobba utifrån våra lokala situationer med dess glädje och frustration. Allt för att åka tillbaka hem bättre rustade och motiverade att vara, leva och göra det som Herren Gud vill.

På väg till samlingen såg jag barn från en förskola som åkte pulka med stor entusiasm. Den glädjen vill jag ska finnas hos varje barn, förälder och ledare. Tacksamheten att vi får vara vänner med Jesus oavsett hur dagen är. Mitt i trötthet, oro och stress – där finns en öppning till vardagsglädjen och hoppet om att ljuset alltid vinner över mörkret.

Det är tydligt att det finns hinder. Men det är också klart att med den Gud som skapat allting och vill varje människas liv finns det massor med möjligheter! 🙂 Låt oss alla följa honom, som familjer och församlingar!

World Cup 2015

Mästerskapstider. Vad gör du då?

För er som följer nyheter och då särskilt idrottshändelser är det uppenbart, för vissa innebär det suckar och för andra glädje. Det är tider med tävlingar, världsmästerskap i det ena och det andra. Bland annat sker det saker i pister, backar och i spår. Valla, stavar, bollar… materialen är många och skilda. Och det är samma med kunskap och intresse. Øyvind Tholvsen gav en fenomenal beskrivning av backhoppning och dess poängsystem härom veckan.

Så till mitt intresse. För knappt en minut ger svensk media åt det som pågår några månader down under. För sedan mitten på februari till slutet av mars pågår Cricket World Cup i Australien och Nya Zeeland. Detta är VM i ODI, en dags cricket. Alltså lite kortare matcher än de längre som förekommer i test series. Men längre än det nyare formatet T20. Vill ni veta mer om cricket vet jag mer än de flesta svenskar, så det går bra att fråga. Men känner du någon från ett cricket spelande land vet de mycket mer.

Och så till resultaten. Indien har vunnit sina första två matcher, så det ser lovande ut. Det finns alltså mycket att se fram emot. 😉

Anta utmaningen

Just nu pågår en uppmuntran från Svenska Bibelsällskapet med flera för att människor ska läsa Bibeln varje dag. Den går under namnet Anta utmaningen. Över 3000 personer har hängt på. Jag är en av dem.

Som lärjunge och vän till Jesus vill jag följa hans exempel. Lyssna och göra som han. Som förälder och make vill jag visa var riktning och ledning finns att hämta. Därför läser jag Bibeln. Genom detta bibliotek talar Herren Gud, ger uppmuntran och tröst, men också klar korrigering. I mötet med den Gud som dessa texter presenterar och uppenbarar får jag lära mig mer vem Gud är, vem jag är och vem som är min medmänniska, min nästa. Det är omvälvande ibland. Vissa gånger fyller det mig med en frid som ingen annan/inget annat kan ge. Ibland är det som att äta mat, öppna munnen och stoppa i sig det som bjuds.

Mycket av det Bibeln innehåller är klurigt. Dels är det skrivet i andra tider och kulturer, för människor på platser som inte har sportlov och flera veckors semester. Men samtidigt finns vi tillsammans med varandra och har fått den helige Ande som Hjälpare. (Ef 3:14-21, Joh 14:15-31) Alltså finns det utmaningar, men också en massa möjligheter.

Sedan jag blev förälder har min Bibelläsning förändrats, i alla fall tiden för den. Tidigare var min vanliga tid med Gud på morgonen, i stillhet och förberedelse inför dagen. Nu är det istället oftast på kvällen efter att barnen somnat som jag läser. Tror att det är ganska naturligt att hitta de stunder och de sätt som fungerar. Det viktiga är att det blir av, att ett möte mellan människa och Gud får ske. Eller: det viktiga är inte att vi läst, utan att vi läser och vad detta gör med oss.

Läs inte Bibeln på grund av dåligt samvete, det är aldrig en bra grund för relation. Läs för att du vill lära känna Jesus och än mer ta del av det liv han är och ger. (Joh 10:10b)

Att vara människa är en spännande resa. Jag tror att det absolut bästa sättet för att vara och bli det vi är skapade till är att vandra tillsammans med Jesus. Och eftersom jag gör det vill jag göra som han gjorde: lyssna till, lita på och handla efter Ordet. Därför vill jag lyssna, ta emot, formas, förvandlas och ge detta liv vidare. Utifrån de relationer jag finns i ger Bibeln mig så mycket som blir till vägledning, uppmuntran och perspektiv.

Ingemar Olsson har liknat Bibeln vid ett kärleksbrev. Om du fick ett sådant med många sidor, små bokstäver och märkliga formuleringar – visst skulle du läsa det ändå? Gud älskar alla människor så ofattbart mycket. Läs Bibeln och bli del i Kärleksrörelsen!

Familjer på äventyr

Det är bara att erkänna: jag gillar verkligen SVT:s Familjer på äventyr! En serie om fyra familjer som på olika sätt reser/bor utomlands och som inför kameran berättar om hur det är och vad det betyder för dem var för sig och tillsammans.

Visst bjuds det på vackra, exotiska bilder. Visst är det speciella val dessa familjer har gjort. Självklart är det bara en mindre del av jordens befolkning som kan göra allt det vi får se. Och visst, det ska inte jämföras med världens ondska och elände under vilket så många av jordens familjer lever, som Andreas Gustavsson lyfte fram det.

Men jag ser också något mer. Något som handlar om att ledas i livet. Om att se de val vi har (vilket ju är olika beroende på en massa saker) och om att ta tillvara på vardagens tillit och inneboende glädje. För jag tror att vi inte måste åka långt bort för att lära oss detta perspektiv.

Själv har jag haft förmånen att resa, och det var faktiskt under min första resa till Indien som jag på ett nytt sätt fick upp mina ögon för Sverige och det liv och den uppväxt jag har fått. Både för det som är bra och det som är mindre bra och dåligt. Och kanske är detta en av anledningarna till att jag gillar TV-serien? Att det speglar våra livs referensramar och jordens mångfald. Att livet ser olika ut för alla och överallt.

Det som kommer fram och som jag gillar är familjeliv och livsval. Alla har vi drömmar och planer, men det är först när vi göra praktik av dessa som vi kan se hur de fungerar. Om de bär oss eller om vi måste bära dem som en tung börda. Jag menar att vi alla gör val, små som stora, hela livet. Vad vi handlar, hur vi bor, vart/hur/hur mycket vi reser, vad vi gör med vår tid, hur vi äter och hur vi är tillsammans är sådana saker. Hur vill vi som föräldrar att våra barn ska växa upp? Vad är det som är det absolut viktigaste att ge till dem? Hur och vad är vi beredda att avstå – för att utifrån våra förutsättningar komma så nära det vi längtar efter som möjligt? I Familjer på äventyr brottas personerna med dessa frågor, för det är inte alltid självklart att det blir som man först tänkte sig. Det kommer också fram en bild av vad som betyder allra mest – relationer, tid och närvaro.

Kanske detta är en bristvara i mångas liv. Kontakten med att känna att detta kan jag få vara med att ge utrymme för. Stress, jobb, resor, mat, sömn. Och sedan en längtan till vilan, semestern, helgen. Ett sådant liv blir på något sätt ohållbart i längden för mig. Eller?

DSC_4823

Några av familjerna är troende. Tidningen Dagen har skrivit om familjen Hoelstad och tidigare om familjen Hammarberg. Jag tänker vidare att detta faktiskt säger något till oss alla om hur vi vill ta vår tro och värderingar med oss in i alla vardagens små och stora val. Det betyder inte att vi måste åka utomlands till krokodilerna. Men det innebär att vi alltid för söka det bästa för människor och sammanhang omkring oss där vi finns. Leva så som Jesus gjorde.

Genom serien anar jag ett djup, kanske i mig själv, men troligen också hos andra. Om det större – bortom yta och fasader. Det handlar om existentiella frågor som: varför finns vi till, vad gör vi här och hur vi kan ta tillvara på alla dessa dagar som är livet?

Må vi alla ge varandra det bästa vi är och har. Oavsett var vi befinner oss.