Familjer på äventyr

Det är bara att erkänna: jag gillar verkligen SVT:s Familjer på äventyr! En serie om fyra familjer som på olika sätt reser/bor utomlands och som inför kameran berättar om hur det är och vad det betyder för dem var för sig och tillsammans.

Visst bjuds det på vackra, exotiska bilder. Visst är det speciella val dessa familjer har gjort. Självklart är det bara en mindre del av jordens befolkning som kan göra allt det vi får se. Och visst, det ska inte jämföras med världens ondska och elände under vilket så många av jordens familjer lever, som Andreas Gustavsson lyfte fram det.

Men jag ser också något mer. Något som handlar om att ledas i livet. Om att se de val vi har (vilket ju är olika beroende på en massa saker) och om att ta tillvara på vardagens tillit och inneboende glädje. För jag tror att vi inte måste åka långt bort för att lära oss detta perspektiv.

Själv har jag haft förmånen att resa, och det var faktiskt under min första resa till Indien som jag på ett nytt sätt fick upp mina ögon för Sverige och det liv och den uppväxt jag har fått. Både för det som är bra och det som är mindre bra och dåligt. Och kanske är detta en av anledningarna till att jag gillar TV-serien? Att det speglar våra livs referensramar och jordens mångfald. Att livet ser olika ut för alla och överallt.

Det som kommer fram och som jag gillar är familjeliv och livsval. Alla har vi drömmar och planer, men det är först när vi göra praktik av dessa som vi kan se hur de fungerar. Om de bär oss eller om vi måste bära dem som en tung börda. Jag menar att vi alla gör val, små som stora, hela livet. Vad vi handlar, hur vi bor, vart/hur/hur mycket vi reser, vad vi gör med vår tid, hur vi äter och hur vi är tillsammans är sådana saker. Hur vill vi som föräldrar att våra barn ska växa upp? Vad är det som är det absolut viktigaste att ge till dem? Hur och vad är vi beredda att avstå – för att utifrån våra förutsättningar komma så nära det vi längtar efter som möjligt? I Familjer på äventyr brottas personerna med dessa frågor, för det är inte alltid självklart att det blir som man först tänkte sig. Det kommer också fram en bild av vad som betyder allra mest – relationer, tid och närvaro.

Kanske detta är en bristvara i mångas liv. Kontakten med att känna att detta kan jag få vara med att ge utrymme för. Stress, jobb, resor, mat, sömn. Och sedan en längtan till vilan, semestern, helgen. Ett sådant liv blir på något sätt ohållbart i längden för mig. Eller?

DSC_4823

Några av familjerna är troende. Tidningen Dagen har skrivit om familjen Hoelstad och tidigare om familjen Hammarberg. Jag tänker vidare att detta faktiskt säger något till oss alla om hur vi vill ta vår tro och värderingar med oss in i alla vardagens små och stora val. Det betyder inte att vi måste åka utomlands till krokodilerna. Men det innebär att vi alltid för söka det bästa för människor och sammanhang omkring oss där vi finns. Leva så som Jesus gjorde.

Genom serien anar jag ett djup, kanske i mig själv, men troligen också hos andra. Om det större – bortom yta och fasader. Det handlar om existentiella frågor som: varför finns vi till, vad gör vi här och hur vi kan ta tillvara på alla dessa dagar som är livet?

Må vi alla ge varandra det bästa vi är och har. Oavsett var vi befinner oss.

En reaktion på ”Familjer på äventyr

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *