Månadsarkiv: augusti 2015

Liten blir stor som blir större

Allting har sin tid, som Predikaren säger. Att födas, dö, plantera och rycka upp, gråta och att le, sörja, dansa, ta i famn och så vidare. Så är det också med föräldraskapet. Allting har sin tid. Varje dag, varje nytt kryp eller steg, de första orden, äta själv. Gåvor till oss. Något att ta emot och förundras över. Tacka Herren för och lägga på minnet det som är gott.

Liten blir väldigt snart till stor. Tiden liksom försvinner. Eller, det gör den inte. Den kommer till oss, men ofta känns det helt plötsligt som om jag inte varit med på allt som skett.

Att vara förälder är som att vara med om denna resa igen och igen. Även om ett äldsta syskon självklart innebär premiär på så många sätt, särskilt för oss föräldrar, är också allt första gången för lillebror och lillasyster.

Idag har så vår äldsta dotter början i förskolan, nyligen tre år fyllda. Hon har sett fram emot denna dag och berättat om den hela sommaren på diverse platser. Som föräldrar tycker vi att det är rätt tid. Andra tycker som de gör.

Troligen är detta ett mycket större steg för mig som förälder än det är för vår dotter. Hon kommer att ha det så bra på alla sätt. Utvecklas, leka, utmanas, skapa relationer, lära, formas, växa. Men för mig att inse… att åren kommer till oss och att det som varje dag får innehålla – det är våra liv. Det är gåvan att ta emot och ta tillvara på.

Det handlar nog mycket om det som min vän Jesus sa: Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar in­te emot mig ut­an den som har sänt mig. (Mark 9:37)

Livet är en gåva. Ge den vidare till dina barn och andra omkring dig på bästa sätt.

-”Pappa, berätta för mig!”

Vår äldsta dotter brukade i våras säga samma sak varje dag till mig och min fru. -Berätta en berättelse för mig! -Pappa, berätta för mig! A önskade Findus & Pettson i olika varianter, Djungelboken, Bamse, Pippi… och jag berättade. Det var sagor från böcker vi läst eller program vi sett, men de följde inte alltid originalet utan kunde utvecklas till olika saker, med olika vägar och slut och med personer från skilda världar som mötte varandra. I fantasin är allt möjligt, och med inlevelse och ibland med ork och klartänkthet blev det många berättelser. Detta skedde ju oftast vid läggdags, och var också ett försök från dottern att fortsätta få vara vaken, så ibland fick vi begränsa det till ett visst antal sagor eller sånger.

Nu frågar hon inte lika ofta om berättelser när det är dags att sova för natten. Men jag tänker att det ligger något enormt livsbejakande i detta med berättelser. Som människor verkar vi ha ett behov av att att höra berättelser, få leva med och låta fantasin flöda. Över hela världen pratar folk med varandra om vad som händer i våra och andras liv, om tv-serier och filmer som följs, och författare och journalister letar efter skildringar som attraherar och fångar vår uppmärksamhet. Berättelser kan vara en plats för att låta drömmar födas, växa och ge liv. Men de kan också vara en ingång till elände och fel vägval.

Jag tycker det är en stor förmån att få tillhöra ett folk som är en del av Guds stora berättelse, en samling människor som kämpar på med sina liv och gör det i ljuset av att den som skapat allting, idag håller allt i sina barmhärtiga händer, och en dag ska fullborda allt när godheten fullständigt ska utplåna ondska, lidande och död. Då blir jorden ny och alla ropar: Hurra! Eller: Halleluja, lovad vare Herren! Du kan läsa om detta i Bibeln, grunden och vägledningen för alla oss som följer Jesus. För detta krävs övning, uthållighet och gemenskap. Med fördel läser vi som föräldrar Bibeln både för egen del, tillsammans som par och med våra barn. Det finns många versioner av Bibeln som passar för olika åldrar och situationer. Och om det är svårt att läsa, berätta då om personer och händelser från Bibeln som anknyter till var ni finns i familjen.

Så, oavsett vem och var du är: vilka berättelser lever du med och av? Vad gör de med ditt liv? Ger de hjälp och kraft, eller förvirring och fel inspiration? 

Välkommen att upptäcka att du får vara med i Guds berättelse om räddning och hopp. Du kan få vara med och skriva nya sidor i den viktigaste och bästa berättelsen någonsin.

En fläkt ifrån ovan

På vår jord finns det människor som prövas av både kyla och av värme. Varje dag dör barn eftersom de inte har tillräckligt med rent vatten, samtidigt som vi i Sverige har det direkt i våra kranar. Våra mänskliga behov är många, men ibland kan vi bli otacksamma och börja klaga. Det som för en del betraktas som eftersträvansvärt ses av andra som onödigt.

Under den senaste tiden har jag funderat på vad som verkligen är viktigt. Jag har varit med min familj i Indien och där är det varmt och fuktigt. I kyrkan där min svärmor brukar fira gudstjänst, och så även vi när vi är på besök, finns därför en enormt stor fläkt monterad i taket. Den ger svalka till den gudstjänstfirande församlingen.

Så tänker jag att vi kan se på oss som Guds folk. Vi har till uppgift att påverka människor, samhällen, världen – så att den alltmer blir en plats där Guds rike kommer och hans vilja sker. Detta innebär alltid det absolut bästa för människor. Men vad innebär detta? Ska vi springa runt med fläktar för de som svettas? 😉 Nej, men:

  • Ge av din tid till de du älskar. Var gästfria och generösa.
  • Dela med dig av det som förvandlar livet; lev för och berätta om Jesus överallt där du är.
    Stöd de som står i tjänst för Herren. (t ex Pannkakskyrkan, Evangeliska Frikyrkan)
  • Hjälp de som har behov, på gator och genom organisationer. (t ex Stefanushjälpen, LoveNepal)
  • Uppmuntra andra att också leva så och göra dessa saker.

Så kan vi få vara en fläkt ifrån ovan, människor som ger vidare av kärlek, hjälp och livsförvandling från Guds obegränsade förråd! Eller med orden från en sång som min mormor brukade sjunga:
Hans kärlek är gränslös, hans nåd är oändlig, hans kraft ingen människa utforskat än, men av sina väldiga, eviga skatter han giver och giver och giver igen.