Liten blir stor som blir större

Allting har sin tid, som Predikaren säger. Att födas, dö, plantera och rycka upp, gråta och att le, sörja, dansa, ta i famn och så vidare. Så är det också med föräldraskapet. Allting har sin tid. Varje dag, varje nytt kryp eller steg, de första orden, äta själv. Gåvor till oss. Något att ta emot och förundras över. Tacka Herren för och lägga på minnet det som är gott.

Liten blir väldigt snart till stor. Tiden liksom försvinner. Eller, det gör den inte. Den kommer till oss, men ofta känns det helt plötsligt som om jag inte varit med på allt som skett.

Att vara förälder är som att vara med om denna resa igen och igen. Även om ett äldsta syskon självklart innebär premiär på så många sätt, särskilt för oss föräldrar, är också allt första gången för lillebror och lillasyster.

Idag har så vår äldsta dotter början i förskolan, nyligen tre år fyllda. Hon har sett fram emot denna dag och berättat om den hela sommaren på diverse platser. Som föräldrar tycker vi att det är rätt tid. Andra tycker som de gör.

Troligen är detta ett mycket större steg för mig som förälder än det är för vår dotter. Hon kommer att ha det så bra på alla sätt. Utvecklas, leka, utmanas, skapa relationer, lära, formas, växa. Men för mig att inse… att åren kommer till oss och att det som varje dag får innehålla – det är våra liv. Det är gåvan att ta emot och ta tillvara på.

Det handlar nog mycket om det som min vän Jesus sa: Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar in­te emot mig ut­an den som har sänt mig. (Mark 9:37)

Livet är en gåva. Ge den vidare till dina barn och andra omkring dig på bästa sätt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *