Månadsarkiv: oktober 2015

Barnen och nattvarden

I min tjänst som pastor har jag ett särskilt ansvar för barn och familj. Detta är fantastiskt spännande och ibland frustrerande. Barnen är så naturliga, har nära till glädje och oro, är ofta fyllda med nyfikenhet och har livet framför sig. Jesus vill verkligen vara deras vän, och han låter barnen få vara med och göra skillnad i världen genom Guds rike.

Tillsammans med några kollegor som jobbar med samma frågor inom Evangeliska Frikyrkan har vi pratat om olika teologiska och praktiska utmaningar. Dessa var bland annat frälsning, församlingsliv, gudstjänst, dop, nattvard, bön, Andens verk och gåvor, Bibeln, givande, mission och evangelisation. Av dessa fastnade jag för frågan om barnen och nattvarden, så nu har jag försökt skriva något på temat. Det finns redan flera mycket bra texter på svenska, som ni kan se i hänvisningarna. Kanske jag blir alltför kortfattad och otydlig i det jag skrivit, men här följer texten. Har du synpunkter, helt annan syn, frågor, respons av något slag – välkommen att höra av dig!

 

BARNEN OCH NATTVARDEN

Nattvarden är en viktig måltid för kristna, men med lite olika uttryck, betoningar och regelbundenhet. Den kommer från Jesus som säger att det är hans kropp och blod som lärjungarna tar emot vid deras firande av den judiska påskmåltiden. (Matt 26:26-29) Påskmåltiden förde tron och frälsningshistorien vidare från generation till generation. (2 Mos 12:1-28, särskilt 12:14, 26f.) Få beskrivningar av nattvarden finns i Nya Testamentet vilket är en av anledningarna till den mångfald som uppkommit. (1 Kor 11:17ff) Enhetens måltid har på detta sätt blivit splittrande.

Nattvarden är församlingens måltid och det är Jesus som inbjuder oss till den. Måltiden uttrycker att vi hör ihop och att vi tillsammans söker, tar emot och tillber den levande Guden. I de tillbedjandes sällskap kan vi lära oss att tillbe. I en atmosfär av bön, rannsakan och innerlighet kan också barn och unga få se hur Gud möter oss när vi sträcker oss mot honom. Söndagsskolan har i historien fungerat som en förberedelse, för att förklara tron och livet med Gud. Betoningen där har varit att förstå vad det är man firar. Det är viktigt att nattvarden inte får bli något vi gör av slentrian, utan den måste tänkas igenom och vara förankrad teologiskt.

Allvaret, boten, självprövningen och syndabekännelsen har ofta betonats. Men det bör också finnas utrymme för tilliten, tacksägelsen, festen och gemenskapen. Om så görs bör barnen kunna få större plats, och om de inte får ta emot nattvarden så i alla fall i gudstjänsten på andra sätt. Barnen kan verkligen visa vuxna hur vi kan be till Gud, tillbe och lita på honom. Att fira gudstjänst tillsammans som familj och som alla olika generationer i församlingen är mycket betydelsefullt.

För de flesta kyrkor är nattvarden de döptas måltid och bara prästen får leda måltiden. Ofta görs detta idag inkluderande så att man ger instruktioner, men inte avvisar någon vid själva firandet. I vårt baptistiska sammanhang har firandet av nattvarden gått från att vara slutet till öppet. Tidigare var det bara för troendedöpta, eller bara för de som är med i den lokala församlingen och vid församlingsmötet. Idag välkomnas ofta alla de som söker Jesus Kristus/vill ha med Jesus att göra/tillhör Jesus Kristus och vill leva i gemenskap med honom till måltiden. Ofta firas nattvard vid gudstjänsten första söndagen varje månad, men det finns också församlingar som firar varje söndag/vecka eller med annan regelbundenhet. I våra sammanhang kan den med församlingens förtroende leda nattvarden, som inte bara kan firas i gudstjänsten, utan också i hemmet, i husförsamling/hemgrupp. Ofta lämnar församlingar över beslutet om barnens deltagande vid nattvarden till föräldrarna, vilket kan skapa förvirring om olika familjer hanterar det olika.

Vi behöver som församlingar tänka till om vad vi tror och säger om nattvarden och om hur vi vill att den ska firas. Detta för att inte nattvarden ska förlora i betydelse på grund av andra val som vi gör, vilka ofta är pragmatiska. Vår teologi och praktik bör hänga samman, omkring barn, tro, dop, nattvard, församling, hur vi firar gudstjänst och är tillsammans inför Gud.

Några slutsatser:

• Nattvarden är en gåva från Gud, som Jesus gav till sina lärjungar, till sin församling.

• Det finns olika syn på nattvardens betydelse samt på vem som kan delta och vem som kan leda firandet. Oftast är nattvarden de döptas måltid.

• Nattvarden kan komma före dopet för att man vill tillämpa gästfrihet, så att alla som vill är välkomna till måltiden, och då även barnen. Ett annat skäl kan vara att barnen, just som barn eller genom familjen, redan räknas med i trosgemenskapen, förbundsfolket. (Det finns fler sätt att resonera kring detta utifrån, se hänvisningarna nedan.)

• Oavsett vår syn eller vårt bruk är det viktigt att pågående jobba med frågan, särskilt teologiskt. Det inbegriper bland annat frågor som: Hur tar vi emot det vi fått från Jesus? Hur kan alla, även barnen, få vara en del av Gudsfolket? Vad innebär vår syn på barnen för deras del i församlingens gemenskap och praktiker? Hur hjälper vi familjer i församlingen att vägleda sina barn omkring dessa frågor som rör tro på Jesus, dop, nattvard och församlingen?

FÖRSAMLINGSEXEMPEL:
Ryttargårdskyrkan Linköping, som är den församling inom Evangeliska Frikyrkan som tydligast jobbat med barnens deltagande vid nattvardsfirandet.

LÄSTIPS FÖR FÖRDJUPNING OCH VIDARE SAMTAL:

  • Josefsson, Ulrik. Barn, familj och gudstjänst. Sid 74-95 i Alvarsson, Jan-Åke (red.), Pentekostal barn- och familjeteologi. Institutet för Pentekostala Studier, Uppsala 2012.
  • Teologiska nätverket i Pingst. Herrens måltid. Pingst och Libris, Örebro 2005.
  • Sönnerbrandt, Marcus. Nattvard. Sid 111-129 i Eriksson, Halldorf, Molin (red.), Söndag: Gudstjänst i en ny tid. Libris, Örebro 2015. Hela boken är läsvärd för samtal och arbete omkring gudstjänst och delaktighet.
  • Nattvarden. Sid 23-26 i Gudstjänstboken. Libris, Örebro 2005.
  • Cruz, Rickard. Middag med Jesus. XP Media, Handen 2015.
  • Franzén, Bert. Guds försprång. Om barnen och Guds rike. Strit.com, Avesta 2006.

Vi är kungar och präster!

Något av det som jag tycker är mest spännande är att svara på frågor och samtala om viktiga områden. När Teologiska Högskolan i Stockholm kommer på sin årliga Uppsala resa är det alltså en höjdpunkt för mig, eftersom studenterna ställer alla möjliga typer av frågor inom skilda riktningar. Svaren måste komma snabbt, men det finns också plats för förtydliganden. Förra veckan fick jag en fråga om hur vi ser på lekmän, alltså vilken plats alla vanliga människor (de som tillhör folket) har i vår församling. Jag som är anställd pastor och har en teologisk utbildning räknas inte in, utan det handlar om de som inte får betalt och som saknar formell utbildning och som inte tillhör prästerskapet. Här kommer några rader om hur vi tänker i denna frågan.

DSC_5234
Slottet och domkyrkan syns på håll mer än andra byggnader i Uppsala.

Innan Jesus uppfattar jag det som att det var vissa utvalda som hade en särskild plats i Guds utvalda folk. Hela folket var utvalt och alla var delaktiga, men några hade en särskild roll. Guds Ande vilade över och verkade genom dessa som hade en speciell uppgift – präster, kungar och profeter.

Det som jag ser händer i den gemenskap som växer fram kring Jesus från Nasaret och hans vänner är ett nytt förhållningssätt, en ny gemenskap. Även om det inte saknas strukturer och ledarskap (vi ser exempelvis hur Paulus avskiljer ledare i församlingar) ges här en större tilltro till var och en genom att alla har fått Guds Ande och kan få fungerar i olika uppgifter i Guds rike. Lärjungarna uppmanas att söka de gåvor och fungera i de tjänster som Herren vill. (1 Kor 12-14) Utrymmet för att växa, lära sig och att hitta sin roll är stor. Petrus citerar (2 Mos 19:5-6, Jes 43:20-21, Hos 1:9-11) när han skriver:

Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet. (1 Petrus brev 2:9-10)

Utifrån detta så är det upp till varje församling att utifrån det förtroende gemenskapen har till en person insätta människor i tjänst för Guds rike i och genom församlingen. Vi är en del av Guds folk och är en viktig pusselbit i Guds uppdrag att rädda världen genom sin kärlek och kraft som försonar och upprättar till nytt liv. I detta behöver vi gåvor för tjänst och en mångfald av uttryck för vem Gud och vi är. (Ef 4:11-16, Rom 12) Naturligtvis behöver vi också ha lämplighet för uppgiften och sammanhanget – den som inte förstår svenska får svårt att tolka våra gudstjänster till engelska.

Hos oss i Korskyrkan Uppsala får vem som helst som har församlingens förtroende predika, leda nattvardsfirandet, ansvara för en barnsamling eller hemgrupp och så vidare. Men vi vill också att våra ledare är villiga att följa den gemensamma riktningen för lärjungaskap och liv som vi har beskrivit i ett Vägledningsdokument för ledare. 

Jag tycker det är en fantastisk förmån att få vara ledare i församlingen och jag drömmer om att kunna vara med om att se många fler våga ta steg in just det som Gud har kallat dem till. För att nå dit tror jag vi behöver tala om både att Gud har kallat oss till sig, utvalt oss att i gemenskap med honom stå i Guds rikes tjänst för världen och att han genom sin Ande och församling vill utrusta oss som de vi är för varje tid och varje utmaning. Lyssna alla ni som tvivlar på er, eller Guds, förmåga, eller som tappat tron på att du har något att bidra med:

Du är viktig, värdefull och vacker!
Gud har skapat dig, helt unik. Du är älskad!
Herren vill leva med dig varje dag. Leda dig steg för steg.
Du har fått gåvor att använda.
Precis som pojken gav sina fem bröd och två fiskar till Jesus, och det blev till mat för flera tusen,
vill Gud ta emot det som du har, och låta det göra stor skillnad.

Mammons slav eller herre?

SÅ MYCKET HANDLAR OM PENGAR. Om att få det som reklamen säger att vi behöver, som vi helt enkelt måste ha. Att vi borde studera för att kunna jobba för att kunna vara ledig och fortfarande ha så det blir över. Politiska debatter, vardagliga funderingar, samhällets normer, många människors prioriteringar, prognoserna för våra framtida pensioner… ofta handlar det om pengar. Flera gånger har jag fått frågan av ivriga telefonförsäljare: –Men, tänker du inte på din ekonomi/inkomst? Kort sagt är mycket i den värld vi lever i fokuserat på pengar och vilja att ha och äga.

Det skulle ju kunna vara så att Jesus när han gick på jorden inte har något att säga om detta ämne. Men det är faktiskt helt tvärtom. Hans undervisning och praktik talar rakt in i vår tids girighet och individualism. En läsning av läkaren Lukas berättelse om de goda nyheterna i och genom Jesus visar med tydlighet hans ställningstagande. Författaren ger oss läsning av glädjebudet till de fattiga, den oväntade fiskfångsten, kallelsen av tullindrivaren Levi, saligprisningarna där de fattiga prisas och de rika får ve, om människor som delar med sig, sändning i tillit, brödundrens överflöd, att välja det viktigaste, varning för begär & uppmuntran till förtröstan, om de som hade ursäkter till att komma på fest, glädjen i att hitta det förlorade, råd om förvaltarskap, den rike mannen som var fast i rikedomen, Sackaios förvandling från girig och ensam till generös i gemenskap på grund av mötet med Jesus, igen om förvaltande i Guds rike, rensningen av templet, om arrendatorerna och om skatt till kejsaren, hedrandet av änkans lilla gåva. (Lukas 4:16-21, 5:1ff, 5:27ff, 6:20-26, 8:1-3, 9:1-6, 9:10ff, 10:38-42, 12:13-34, 14:15ff, 15, 16, 18:18ff, 19, 20, 21:1-4) Listan är lång. Min poäng här är inte att få med alla Bibelställen, utan att visa att Jesus är tydlig: det finns makter som vill ta kontrollen över våra liv. Istället för att bli slavar under pengar, rikedom, ägande, förmögenhet (vilket är vad det arameiska ordet mammon står för) menar Jesus att vi ska bruka den värld och de tillgångar den innehåller på ett sätt som är i enlighet med Guds vilja. 

Och vad betyder då det?

  1. Jo, jag tänker mig att vi alltid behöver sätta våra relationer före vår förmögenhet. Att vi värdesätter i handling att våra partners och barn är viktigare än höga löner, fina resor och bonusar. Kanske det är dags att gå ner i arbetstid?
  2. Detta gör att vi måste tala om och praktisera förnöjsamhet, generositet och gästfrihet. Eftersom vi har så det räcker, kan vi vara glada för det och behöver inte längta efter… vi är fria att leva enkelt (som också är titeln på en bok av Richard Foster). Om vi öppnar våra hem ser vi att det som vi fått räcker till många, vi får vänner och förnyade perspektiv på livet, också hur det kan vara på andra delar av vår jord.
  3. Ge! Om du/ni inte har koll på till vad och hur mycket ni ger regelbundet är det dags att fundera igenom det. Ta råd av någon om det behövs, jag finns tillgänglig om det är aktuellt. Att ge är ett fantastiskt sätt att förvandla mammons faror till välsignelser.
  4. Vi behöver återupptäcka fastan som en del i tacksamheten till Gud för allt vi har, och träna oss i att avstå för ett högre syfte, för Gud och våra medmänniskor.

Jag blev väldigt utmanad av att läsa följande i förslaget till ny församlingsordning för Korskyrkan Uppsala:

Församlingens tjänst innefattar också ett ansvar för kärlekens gärningar i världen. I Kristi efterföljelse måste församlingen älska sin nästa (Luk 12:25-37) och ta ansvar för den skapelse hon fått att förvalta. Även aposteln Jakob betonar den praktiska kristendomen genom sin definition av »religion» (Jak 1:27) och kritiserar skarpt de rikas självupptagenhet (Jak 2:1-11). Församlingens sociala omsorg innefattar också profetisk kritik av all orättvisa (Jes 1:17). Trohet mot Kristus bör i ett överflödssamhälle innebära en radikal prövning av livsstilen och ett otvetydigt avståndstagande från materialistiska livsvärden. Genom evangeliets kraft tror församlingen att den rike befrias från sin girighet och själviskhet, medan den fattige befrias från sin utstötthet och hopplöshet.

Detta är ett annat sätt att leva, som behöver bli förankrad i vår vardag, i våra gemenskaper och praktiker. Och det är helt i linje med Guds vilja.

Herre,
Tack för allt du gett.
Tack för allt du ständigt ger.
Hjälp mig att ge av det du har gett mig,
att se som du har sett och älskat,
att öppna mitt liv, min plånbok och mitt hem för den som behöver din barmhärtighet.
Förlåt att jag så ofta fokuserar på fel saker.
Skär bort min bekvämlighet.
Förbarma dig över hela din skapelse.
Låt ditt rike komma och vilja ske,
låt människor resas upp ur ensamhet, utsatthet och brist.
Ge oss kraft att gå din väg.
Ge oss mod att bli en ny gemenskap.
Amen.