Månadsarkiv: december 2015

Herrens hitkomst

Folk, fall nu neder, och hälsa glatt din frihet. O helga natt, du frälsning åt oss gav.

Människor är på flykt. Familjer och enskilda söker ett hopp och en framtid. Något som håller att lita på.

Julsångerna ljuder överallt. Innehållet i många av dem tror jag är häpnadsväckande för många svenskar. De talar om en räddning för hela mänskligheten. Ett ljus för hela världen.

Tomheten blir förstås stor om det är maten, klapparna och underhållningen som ska fylla vår längtan efter liv. Konsumismen fortsätter med sina framsteg genom nya rekord och realisationer redan långt innan mellandagarna. Betydligt bättre är att likt Karl-Bertil Jonsson omfördela det som vi har möjlighet till så att glädjen och friden kan nå fler hem, fler familjer, fler människor, fler länder. För detta krävs mod att resa sig ur fåtöljen och gå till handling.

Låt oss tillbe barnet som föddes för din och min, ja för allas skull. Som föddes under enkla förhållanden under en resa, som fick fly för sitt liv. Som i allt delade våra liv. Som hjälper oss att söka kontakt, dela med oss och forma nuet och framtiden. Som leder oss att ta hand om varandra, i en ny spirande gemenskap.

Glatt födelsedagsfirande! I natt påminns vi igen om Jesus och hur han totalt förändrade historien.

 

Avslutningsvis vill jag med pastorn Pauls Nilssons tillstånd dela juldikten Herrens hitkomst. Hjärtliga helghälsingar!

Husvill hebré hoppas hitta husrum. Hans havande hustru högönskar helst hyfsat hotell. Härbärgenas herrar hävdar hopplöst: ”Helbelagt! Helbelagt!” Hygglig hotellägare hänvisar hövligt hebréparet hans halminredda hydda. Hungrig, hypertrött hittar höggravida hövdingmodern hotellägarens häststall.

Hedmarkens handfallna herdar hör häpet hur himmelsk här högljutt höjer heliga hymner. Hela himmelska härskaran hyllar hänryckt himmelens härskare. Herrens härlighet hänför herdarnas hop. Himmelens härold hälsar högtidligt: ”Hosianna! Hosianna! Herrarnas Herre har hittat hit.” Hedens herdar hörsammar häroldens höviska hälsning. Härefter hastar herdeskaran hän, hittar hästastallet, hälsar högaktningsfullt Herren hitned.

Hebréernas hårdhudade hövding Herodes hädar hånfullt Herren. Hans hatiska hämndgirighet hotar himlabarnet. Hans hänsynslösa härjningar hemsöker hundratals hebrébarn. Heliga hebréparet hemlighåller härvidlag Herrens hemvist. Härigenom hindras Herodes hugga honom.

Härliga händelse, hisnande hopp: Herren har hamnat här hos hedningar! HALLELUJA! Hylla himmelens härskare! Historiens höjdpunkt har härmed hänt.  Helvetets hemska huggorm hejdas härmed, hans hiskeliga härjningar hindras. Herrens händer hålls helöppna. Helhjärtat, hängivet hoppas han hela humansläktet hittar himlens härliga hem.

Uppsala-Bukarest-Homs-Kairo t.o.r.

Pappa, vad är en fattig?

Vi bor i en varm och rymlig lägenhet. I köket finns all den mat som vi behöver, och när den tar slut kan vi köpa mer. Leksakerna behöver plockas undan varje kväll, för de är så många att de har olika platser för sin förvaring. Garderoberna är välfyllda med olika kläder. En bil står på en parkeringsplats, som kan användas för de transporter vi önskar. Landet vi bor i förser oss med billig sjukvård och skolgång. När snö och is drar fram finns det de som plogar, sopar undan, sandar och saltar.

Kvinnan som vi ger en sedel sitter utomhus de flesta dagar även denna årstid. Omkring sig har hon filtar och kläder, men det ser förskräckligt kallt ut ändå. –Ja, det är kallt, in i hela kroppen, säger hon på knagglig engelska.
Hon har fyra barn långt borta. Saknaden går inte att ana. Under natten sover hon i en bil, vilket säkert blir rejält obekvämt. Snart ska hon försöka åka tillbaka till sin familj i Rumänien.

Pappa, vad är fattig?
Min dotters undran vill jag ta på allvar, så jag försöker att ge ett svar på frågan som fungerar för en treåring. Om att alla inte har det så bra som vi har det, om att det ser olika ut i vår värld, om att det finns de som inte har mat och tak över huvudet. Att det är därför vissa tigger och just därför som vi är med och ger.
Varför då?
Motfrågan kommer blixtsnabbt och är lika genial som hjärtskärande. Varför då? Detta varför behövs just för att det egentligen inte skulle behövas. Om vi människor faktiskt brydde oss tillsammans så skulle det verkligen se annorlunda ut. Vara annorlunda överallt.

Men nu reser människor från byar och städer till andra städer och länder i hopp om ett bättre liv. En del säger att de får det. Andra verkar misströsta allt mer. Lösningarna finns inte i en enda sedel, även om den också är en nödvändig del i vår medmänsklighet. Frihetskampen går vidare. För ett liv utan förtryck, utanförskap, rasism, fångenskap och utnyttjande. För ett liv med arbete, bostad, utbildning, och framtidsutsikter. Där resurserna delas rättvist till alla och överallt.

Vissa saker är fruktansvärda och helt fasansfulla. Krig är ett sådant. Men samtidigt som jag inte kan ana är det vardagen för miljontals människor över vår jord. Syrien, Centralafrikanska Republiken, Demokratiska Republiken Kongo, Nigeria, Irak, Ukraina, Syd-Sudan, Somalia, Afghanistan, Jemen, Libyen, Mexico… Listan på konflikter och våld i världen kan göras lång. Vi lever i en tid när faktiskt de väpnade konflikterna och krigen ökar, läs till exempel här i DN. Denna artikel i SvD visar på hur lite vi egentligen vet om världens konfliktsituationer, trots (eller på grund av?) att vi lever i informationssamhället.

Utmaningarna är stora, på ett sätt också för oss i Sverige. Men det är beklagligt att höra från unga flyktingar att den värsta delen av deras resa från kriget till en (förhoppningsvis) bättre plats var vid ankomsten till vårt land. Där och då fick de sova på kartong, hade begränsade toa och dusch möjligheter och fick inte mat på flera dagar. Visst tror jag att våra myndigheter gör så gott de kan, men här behövs verkligen en kombination av samhällets alla olika delar för att öppna upp, ta emot på bästa sätt i kärlek och värme. Jag vill ropa och gestalta: Välkomna flyktingar! Välkomna hit! Som situationen ser ut nu räcker det inte med att vi lämnar lite kläder och skänker lite pengar vid någon gala – nu behöver vi leva annorlunda och verkliga liv. Tillsammans!

refwel

Det är för mig mycket problematiskt att Sverige styr om biståndsmedel till flyktingmottagandet. Vi har råd att ge mer och inte ta från fattiga utöver världen för de som kommit hit på flykt. Skriv till regeringen och klaga om du håller med mig. Se här vad flera biståndsorganisationer skrivit. Eller läs om vår situation och olika sätt att leva vidare i denna verkligen i det som Björn Cedersjö med rätta benämner som mottagningskris, när Jonas Gardell sörjer drömmen om EuropaFrida Boisen ser julevangeliet ännu mer aktuellt och när Philip DeCroy visar att man släckt ett ljus i advent istället för att tända ett hopp.

Vad har Jesus med detta att göra?

När dessa hemskheter om våld, oroligheter och krig når oss kan reaktionen bli att stänga av nyheterna, läsa något annat, byta samtalsämne… men jag tror vi istället behöver modet att se världen som den faktiskt är, både för att orka med den och oss själva samt för att kunna bära och sprida hopp om förvandling. När vi inser att Jesus själv har varit utsatt för att inte ha någon plats att födas och att får fly för sitt liv förstår vi att hans kärlek och medlidande finns med alla dem som av olika skäl är på flykt – i sina hemländer, i enkla tältläger eller här bland oss (Luk 2, Matt 2).

Jesus försvarade kvinnan som smorde honom inför begravningen med orden: De fattiga har ni alltid ibland er (Matt 26:6-13). Vi kan hjälpa människor här och nu där vi finns. Jesus sa också att det som ni gjort mot någon av dessa minsta har ni gjort mot mig (Matt 25:31-40). Han identifierar sig med alla dem som behöver vår närvaro, omsorg och hjälp. Vi får genom våra liv vara med och förmedla Guds ljus till en värld i desperat behov av hoppet som bär. I Bibeln står det att:

Den som tar sig an de fattiga lånar åt Herren och skall få sin lön av honom. (Ords 19:17)

Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud. (3 Mos 19:33-34)

Jesus är Fridsfursten som betyder hopp för hela världen (Jes 9:6). En dag ska en stor skara som ingen kan räkna av alla folk, stammar, länder och språk bekänna: Gud är vår Räddning (Upp 7:9-10).

Johannes döparen sa att den som har två skjortor eller bröd ska dela med sig (Luk 3:11).
Detta gäller absolut för mig, och förmodligen för dig också.

Som Guds barn är det vår kallelse att efterlikna vår Herre och stå upp för, stötta och bistå dem som är i nöd.
Som Jesu vänner göra vad vi kan för att ta hand om våra medmänniskor, här liksom långt borta.

Men vad kan vi göra då?

  • För det första är det viktigt, som jag antydde, att inte gripas av förlamning och tänka att vi inget kan göra. För det kan vi. Med Lina Sandells ord: gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt. Vi behöver se att livet är en gåva till oss, full med möjligheter. Så även om rapporterna verkar mörka och situationen kan kännas svår – du och jag kan och ska göra skillnad. Börja i all enkelhet och uppmuntra andra till detsamma!
  • Sedan tänker jag på att vi behöver se vad vi redan finns med i på många olika sätt. Kanske ni har grannar som kommit från olika länder och konflikter som ni kan prata med, bjuda in och lära känna. Kanske ni har fadderbarn eller stödjer någon missions- och biståndsorganisation. Så bra! Fortsätt med det, men det är kanske dags att öka beloppet.
  • Och så avslutningsvis: Gå till konkret handling! Låt ord bli handling! Se över ditt liv och din tid. Prata i din familj och på din arbetsplats om vad ni kan bidra med. Och låt idéerna bli till verklighet. Haka på det som redan görs (se nedan). Eller starta något nytt utifrån vad du vill och har att ge.

 

Här följer några tips för handling och generöst givande (och har du fler – berätta gärna för mig):

Uppsala kommun

Refugees Welcome

dagen.se/tillflykt

Stefanushjälpen

Evangeliska Frikyrkan

Hjärta till hjärta

Hoppets stjärna

UNICEF