Månadsarkiv: januari 2016

Gott & Blandat på Kompisklubben

Tänk vilken möjlighet det är att vi alla får vara kompisar med Jesus! Historiens och världens bästa vän. Som föräldrar får vi ge det bästa vi har vidare till barn och unga. De är inte framtiden, även om de har tiden framför sig, för de är redan nu idag tjejer och killar som Gud älskar, vill möta, leda och använda för sitt rike.

Idag på Kompisklubben (tidigare kallad söndagsskola) talade jag med barnen i de äldsta grupperna om att Jesus inte visar bort någon på grund av ålder. (Mark 10:13-16) Och det gör han inte heller på grund av något annat!

Det är gott att komma tillsammans. Lovsjunga, be, ge. Och ha riktigt roligt tillsammans. Regelbundet har vi något vi kallar Gott & blandat, då barnen har möjlighet att välja olika intressegrupper. Tre alternativ fanns det denna söndag: lek i idrottshallen, bygge och flyg med ballong samt bakning. Hoppas att alla hade det fantastiskt kul, precis som det såg ut. Och kom ihåg: Jesus vill vara din kompis!

sida01

Bygga kyrka!

Idag har jag varit med på församlingen Livets ords konferens Bygga kyrka. Den har som syfte att uppmuntra och utrusta Guds folk för de utmaningar vi står i och inför. Med en massa olika seminariespår, kvällsmöten, mat och människor från olika håll innebär en sådan här sammankomst en fantastisk möjlighet att få inspiration och hjälp i församlingsarbetet. Gud är med oss! Joakim Lundqvist är en mycket god talare, inspiratör och ledare i Guds rike. Vid lunchen pratade jag med Sebastian Asklund som är ungdomspastor och möjligheterna och utmaningarna som vi (i synnerhet unga) möter idag. Jag fick hjälp med fokus och vägval genom att vara med på Bygga kyrka!

Som pastor med ansvar för barn och familj var jag särskilt intresserad av seminarierna på spåret Barn. De var mycket givande och visade på vilken avgörande betydelse omsorg, kritor, kramar, skratt, medmänniskor och Jesus kan ha för barn. Tankar på hur jag och vi kan jobba kreativt fick jag också med mig.

Mycket spännande var också att se hur genomtänkt församlingen ger plats för de minsta. Genom barnrum, familjevärdar, skötbord, perfekt plats för barnvagnar i kyrksalen och bra skyltning visar de tydligt att barnfamiljerna är varmt välkomna.

DSC_5277

Tänk om alla hem och församlingar skulle vara En plats för hela familjen! Låt oss göra det tillsammans!

 

Uppdatering 160208:

Nu har jag också firat de gudstjänster som jag inte kunde vara med på direkt när jag var med på Bygga kyrka konferensen förra helgen på Livets Ord. Mycket god förkunnelse och inspiration! Detta är en av de bra sakerna med internet. Ni hittar dem här.

Välkomna till Kyrkis!

När vi får barn och blir föräldrar är det en förändring som kanske är en av de största i livet. I denna finns det så mycket fantastiskt, men också väldigt många utmaningar. Att hitta naturliga mötesplatser med andra vuxna och föräldrar samt att barnen får vara med på något positivt och spännande kan bli en bra hjälp.

I vår församling har vi en öppen förskola som heter Kyrkis. Idag hade vi premiär för terminen. Så roligt att träffa alla barn och alla föräldrar. Tänk vilken möjlighet att få komma ut, sitta och prata, sjunga några sånger, leka, äta…

Mitt i livet, och redan från början, påminner vi om det absolut viktigaste: Du är värdefull och vacker. Gud har skapat dig helt unik. Du är så älskad!

Välkomna till Kyrkis! Korskyrkan Uppsala, Väktargatan 2 D, fredagar kl 10-12, till och med 18 mars.

kyrkis affisch VT2016-page-001

En förälders oro och förhoppningar

Som föräldrar blir allt som sker kopplat till hur det påverkar våra barn. Det gäller allt från det som händer i närheten och annat som sker långt borta. Hur världen ser ut samt förändras har direkt koppling till mina älskade barns liv och välbefinnande. Jag som förälder vill det bästa för de små.

Med den senaste tidens övergrepp och sexuella ofredanden i Köln, Stuttgart, Hamburg, Helsingfors och i Kalmar och förra sommaren i Stockholm väcks många funderingar. Först att alla övergrepp självklart är fel och drabbar oskyldiga människor. Det är inte så Jesus vill att vi ska leva. Alla brott är fel och ger de utsatta och drabbade stor påverkan. Att tjejer och kvinnors utsatthet nu lyfts fram är väldigt bra så att vi som människor och samhälle ska kunna ge dem mycket bättre förutsättningar, ett annat liv. Tyvärr har många redan drabbats, och väldigt många lider i tysthet. De som blivit utsatta bör få all hjälp de behöver i sin situation.

Utifrån min tro bör alla, även brottslingar, bemötas med försoning, förlåtelse och erbjudas upprättelse. Frälsning är en av de vanligaste orsakerna till att en människa vänder om och hittar en ny framkomlig väg till ett bra liv utan brott. Därför önskar jag att vi samtidigt som vi tar itu med attityder och brottslingar, också ser människorna bakom dessa felaktiga handlingar och ger dem nya möjligheter.

För det andra går det att fundera på bakomliggande faktorer. Detta finns med i både polismyndigheter och medias rapporteringar, där flera olika vinklingar och perspektiv kommer in. En del menar att dessa händelser beror på kultur, en del på manligheten. Jag tror att det är mycket mer komplext än bara någon enstaka orsak. Självklart är det en utmaning att komma från en kultur till en annan, och när sättet att uppföra sig skiljer sig blir det ännu viktigare att få hjälp att komma in i det nya samhället. Kvinnosynen är urusel på många håll i världen. Jag menar att vi inte kan skylla på invandrare som grupp, eftersom det finns massor med problem också här i Sverige. Den som hört samtal mellan barn och ungdomar, sett konversationer på olika nätforum och tänker efter hur jämställdheten och synen på varandra är här förstår något av vad jag tänker på. Vidare är det naturligt att den person som inte har det stöd och den omgivning som den behöver lättare dras in i felaktigt beteende och i att normerna upplöses.

Inte heller fungerar det att enbart skylla på oss män. Kanske vi skulle kunna göra kopplingar till hur det är att leva faderlös och sakna förebilder, hur vi bygger upp förväntningar på hur vi bör vara samt på hur vi menar att samhället hålls samman och blir fungerande. Men då de absolut flesta män och kvinnor, oavsett vilken kultur man kommer ifrån inte begår sexuella övergrepp, räcker detta inte hela vägen. Självklart behöver pojkar och män få helt andra förebilder och utbildning för att vi ska kunna nå noll övergrepp i ord och handling.

För mig leder mina tankar om orsaker till något större. Att det faktiskt mitt i varje tragedi finns en koppling till det stora fallet (1 Mos 3). Till att mänskligheten har valt bort det goda för att kunna leva som vi vill. Som vi önskar, fantiserar eller hittar på. Och när Gud inte längre får vara Gud, då kan egentligen vad som helst hända, både för personer, samhällen och mänskligheten. Vi har aldrig längre än ett steg till ett misstag, vilket kan vända hela vårt liv omkull. Och om det inte finns givna ramar eller om det finns väldigt olika förväntningar, vilket jag anser att det gör i vårt samhälle idag, blir konsekvensen att ansvarstagande, hänsyn, medmänsklighet och respekt helt kan saknas hos människor och gemenskaper.

Vad gör jag då med allt detta? Jo, jag oroar mig, men försöker att inte göra det så mycket för mina barn som för alla andra barn som hamnat i skiten. Som börjat gå fel, som är vilse, som testar gränser och som desperat behöver vägledning. Där hoppas och ber jag att vi omkring ska kunna vara vettiga vuxna, och ta vårt ansvar för enskilda personer, för gemenskaper, för samhället. Det är ingen lätt uppgift eftersom den onde ofta försöker slå till mot de yngsta och minsta. De som är mest formbara och som inte bara finns nu utan för lång tid framöver. Att slå ut de unga och de som har ansvar för dem sker både här och i pågående konflikter runt vår jord.

 

Jag gråter med dem som drabbats, skadats, förlorat hoppet och tron på en framtid. Jag ber om besinning och räddning för de som begått och begår brott. Och jag säger: förlåt oss (män, människor, svenskar, jordbor) för vad vi gjort och vad vi gör! Herre förbarma dig. Kom till vår hjälp och frälsning!

Till slut tänker jag att vi som Guds barn är kallade att besegra det onda med det goda (Rom 12:21). Hoppet Jesus ger oss är starkare än allting annat, och det gäller både nu och för evigheten. Därför vill jag göra det lilla jag kan för någon så att hoppet får fortsätta visa vägen framåt.

I säsong: tålamod och jordgubbar

Föräldraskap för mig handlar mycket om att gilla läget och lära sig hantera varje nytt steg dag för dag. Resan är ofta omtumlande och utmanande, men samtidigt full av glädje och överraskningar. På flera sätt liknar den vandringen som lärjunge till Jesus. Vart vi är på väg och vilka vi är återkommer ständigt som grundläggande bitar.

Vardagen är full av liv. Lugnt är det när våra små underverk sover. Men även då är kan det när som helst ändras genom att någon vaknar, drömmer hemskt, behöver välling, ny blöja eller saknar mamma eller pappa. Morgonen är oftast lite stressad, mest på grund av att jag sover för länge. Efter frukost och på med alla kläder bär det iväg till förskola och jobb för halva familjen, medans den andra delen stannar hemma tillsammans. Innan läggning ska lek, böcker, mat, disk, bråk och tandborstning hinnas med. Bland annat. Och så fortsätter det. Dag efter dag kommer denna gåva till oss: Livet. Och varje kväll övar vi oss på att säga – Hej då! God natt! Älskar dig!

Varje dag som går betyder att vi varit föräldrar en dag till. Vi är uppe i… 1272 nu. Så erfarenheten växer, men det känns inte alltid som om jag hunnit att växa med uppgiften. Tålamodet tar slut både mot mig själv och de omkring. Visst är Anden är hjälpare (Gal 5:22f) men det är ändå frustrerande. Jag vill att det ska gå fortare. Tack och lov får jag lära perspektiv och planering av hon som sitter här bredvid mig.

De Jesus-troende kallades för Vägen. Människorna var Vägens folk. På resa, upptäcktsfärd, mot nya mål. Jag tror att detta  perspektiv är så viktigt för att förstå vad det innebär och kunna formas som både förälder och lärjunge. Vi är inte klara, och blir det aldrig heller på denna sidan evigheten. Men tillsammans får vi forma en nådens och barmhärtighetens gemenskap som hjälper varandra, och då särskilt våra barn, att lära sig leva livet. Livet med Gud och med varandra. Livet som är just det; en gåva att ta emot i djup glädje och tacksamhet. Samt med ett stort finurligt flin bakom dörrposten.

Allting har ju sina säsonger. Vi ska gärna äta det som är moget för tillfället. Så är det också med våra barn. Vi behöver vara med dem där de är, även om det kan ändra sig blixtsnabbt. Så jag vill avslutningsvis bara uppmuntra er alla till vardagens upptåg, gnäll, tröst och fruktstunder. För som någon sagt: alla dessa dagar som kom och gick, det är livet. Och för övrigt är det jordgubbssäsong nu. På allting. Bara så att ni vet.

Tala med Jesus!

I alla relationer är tid tillsammans avgörande. Att få mötas, lyssna, berätta, vara tillsammans, göra olika saker, äta, vara tysta – allt det som uttrycker närvaro och bygger ett gemensamt liv behövs för att relationen ska få näring, perspektiven ska bli rätta och konflikter ska kunna hanteras.

När det kommer till vår kontakt med Jesus är det på liknande sätt. Bönen är det gemensamma livet som är själva grejen med att vara en lärjunge. Eftersom Herren inte är en automat för att få ut mesta möjliga positiva för min egen fördel, utan den levande Guden som i varje nu vill vårt och hela världens bästa är bön ett verkligt äventyr.

Vår familj har några enkla sätt att be, se nedan, vilka i vår vardag påminner oss om den ständiga bönen (1 Thess 5:17). Jag tänker att Gud vill vara med oss hela tiden. Så oavsett om du steker pannkakor som broder Lorens, byter blöjor, leker, läser, söker jobb, försöker vila eller något annat vill Jesus vara vid din sida, Anden din hjälpare och Fadern säga: Du är min älskade!

BORDSBÖN
Varje gång vi äter eller fikar brukar vi tacka Gud för de gåvor vi fått och be om att hans godhet ska fylla oss och överflöda genom våra liv. Vid frukosten brukar vi också tacka för den nya dagen. Det finns flera skrivna böner vi använder, eller så formulerar vi en egen bön. Att hålla varandras händer förstärker allas delaktighet, och döttrarna är med på avslutningen: Amen!

AFTONBÖN
Liksom vi börjar dagen med bön när vi äter brukar vi avsluta vid läggdags. Det är en mycket god vana tycker jag där vi får tacka för dagen, be om beskydd för nattens timmar och lägga vårt liv i Herrens händer. En övning inför alla de uppbrott som livet innehåller. Vi sjunger Gud som haver barnen kär. Vår äldsta brukar säga en del egna böneämnen och personer och djur som vi ska be för.

AKUTBÖN
När vi hör en ambulans, polisbil eller brandbil ber vi en bön för den eller de som behöver hjälp och de som ska hjälpa. Detta påminner om att vi alla alltid behöver Gud.

SJUKBÖN
När någon av oss har ont eller känner sig sjuk ber vi.

TACKBÖN
Då något positivt inträffar tar vi med det i tacksamhet och lovar Gud.

RESBÖN
Innan vi åker iväg på resa, särskilt när vi ska åka längre bort, ber vi en bön om änglars beskydd, Guds närvaro och välsignelse över oss alla och andra trafikanter.

Det var några exempel på spontana och inplanerade böner i vardagen hos oss. Hur gör ni?

Tanterna som bereder sig på att ta över

Riket som Jesus kom med är annorlunda. Där är den störst som tjänar andra. I det riket får alla plats, ingen lämnas utanför. Ordningar kastas omkull, vänds upp och ner. Alla människor är så älskade och värdefulla – var och en är inbjuden helt nära Jesus och hans vänner. Ett annat perspektiv, som i Terra Novas sång Tanterna beskrivs med orden: men nere i församlingens lilla sal, på bästa möjliga sändningstid, knäpper tanterna sina Bibelfodral och bereder sig på att ta över.

När vi talar om bön väcks ibland associationer som vad behöver jag, vad har Guds att ge, vad behöver förändras i världen och runt omkring mig. Självklart vill Gud vara med och låta sin vilja ske och sitt rike komma (Matt 6:5ff). Men det finns också en risk att vi stannar i önskan om något nytt. Vi kommer inte eller sällan till gemenskapen, närvaron, tillbedjan.

Jag tror att det bästa sättet att lära sig be är att be. Eller som någon sagt: att tala med Gud om saken. För i den heliges närvaro förvandlas våra liv och perspektiven förvandlas. Vi inser vad som verkligen är på riktigt, vem det är som är Gud. Och då förstår vi också vilka vi är: Guds älskade barn, som får vara med och förmedla ljuset, härligheten, hoppet och räddningen från honom.

För att det alltid börjar med Gud och inte med oss kan alla åldrar vara med och be. Och kanske det är just de yngsta och de äldsta som har lättast att förstå att vi söker Gud för Guds egen skull.

Lämna ditt dåliga samvete! Gud längtar efter att vara med dig, kortare och längre stunder. Ta vara på din längtan! Planera för att vara med Gud, försöka att skapa ett rum, en tid som är avsatt för att vara med Herren.

Ta vara på möjligheten att vara med när vi nu till helgen söker Herrens ansikte tillsammans! Välkommen till Korskyrkan Uppsala, Väktargatan 2D! Ett gott nytt år i Jesu namn!

unnamed