Månadsarkiv: februari 2016

Nu börjar föräldraledigheten

Idag har jag börjat min föräldraledighet igen. Det var ett tag sedan nu, även om jag gått ner i tjänst efter att vår andra dotter kom. Jag har varit lite orolig inför denna omställning, planering är inte en av mina starkaste sidor. Men jag tror att det ska gå bra. Vi har fantastiska tjejer, och om jag bara tänker till innan…

Vi är så tacksamma till Gud för att B fått ett jobb på 40%. Detta gör att vi båda kombinerar tid hemma och arbete. Vi är också glad för döttrarna. Även om det känns som att tiden går så fort är det fascinerande att de växer, lära sig nya saker och är så aktiva, levande. Men ja, det är också skönt att när de somnat.

I solens sken har vi njutit. Gunga, rutschkana, pulka och promenad. Leka affär och plocka kastanjer från marken. Och så utflyktens höjdpunkt, 4 flygplan och en helikopter som flög rakt över oss!

DSC_5335

Allting har sin tid. (Pred 3) Att vara förälder har sin, med all den glädje och de utmaningar som den kommer med. Videt är nu fullt utslaget, så snart är det tid för vår också.

DSC_5337

Smajl: MOD

Ännu en gång har jag fått åka på läger, ett av de absoluta höjdpunkterna i mitt jobb. Tillsammans med 5 vuxna och 17 barn från Uppsala och 4 barn från Enköping reste vi till Hjälmargården för att under fyra dygn vara totalt 240 personer som levde, lekte, lyssnade och lärde oss lita på Gud och varandra.

Under ett läger händer massor med saker. Förutom massor med mat och fika, övernattning med kompisar, utelek, fritid, kiosk, spel och läsning så finns flera andra hållpunkter under dagarna. Redan första kvällen blev vi introducerade till lägrets pirattema genom att vi fick gå i olika grupper ner till Hjälmarens strand för att möta olika pirater som hade olika uppgifter och utmaningar för barnen att försöka lösa så att de kunde samla ihop bokstäver till en rebus. Det var en spännande kväll med facklor, marschaller, korv och varm choklad paus som startade upp hela lägret redan efter vår ankomst.

DSC_5312

På eftermiddagarna är det intressegrupper. Då kan barnen välja något som de tycker om, som till exempel pyssel, sport, media, bakning, teater, sång, film, teknik eller lek och spel. Under denna tiden kommer barnen från alla församlingarna samman för kreativt och spännande arbete. Ofta är detta något som barnen gillar väldigt mycket. Under lägret har vi hunnit åka pulka, bygga snöborg, bada bastu och isvak (mod!) och några åkte skridskor. I måndags var det istället för intressepass en stor uteaktivitet i det strålande solskenet med hela lägret indelade i mindre grupper från respektive församling som kallades Position X. Då fick barnen leta bokstäver på lägerområdet utifrån en karta och försöka att inte bli fångade av några jagande ledare som gömde sig i terrängen. Sista kvällen var det MOD-fest där alla fick på olika sätt vara modiga genom att utmana ledare, leta skatter i hinkar med diverse innehåll, tävla, leka, dansa eller få en ansiktsmålning eller ett roligt ansikte på en skärm genom en app. Kvällen hade inte bara tacos till mat utan också glass med chokladsås till efterrätt och kiosken under festen.

DSC_5324

Huvudsyftet med lägren är mer än att ge barnen äventyr och roligheter, för vi vill berätta om Jesus och visa på hur det är att leva med honom i vardagen. Att få komma till en gård, få mat och en massa annat är en bra ram för att få tid att möta varandra och få uppmuntra till tro på Gud. Varje morgon och kväll samlas vi i mindre grupper för att se hur alla mår, har sovit och vilka förväntningar och orosmoln som finns med. Tillsammans ber vi och läser från Bibeln. I storsamlingarna på förmiddagen blandas fångande drama, medryckande sånger och levande Bibelberättelser så att alla ska få del av de goda nyheterna och kunna ta med det in i sina liv, skolor och hemmiljöer.

I år fick vi möta de väldigt snälla piraterna Benny, Skalman och Berra som blev satta på en ö (som inte var så öde som de trodde) av sin kapten för att visa sitt mod. Med sina olika personligheter och gåvor visade de under lägret vad det betyder att:

DSC_5303
Piraterna träffar Noa som lyssnade och litade på Gud.
  1. Våga lita på Gud!
    Förtrösta alltid på Herren, för Herren är en evig klippa. Jes 26:4Vi fick höra berättelserna om Gideon och Noa vilket inspirerade piraterna och barnen att våga lita på Gud, men också på sin kapten och andra omkring dem. Det kan vara lätt att känna sig liten, rädd eller tänka jag är fel person för detta. Men Gud vill uppmuntra oss att våga.
  2. Våga lyssna på Gud!
    Tala Herre, din tjänare hör. 1 Sam 3:9Vi kan kommunicera med kompisar med olika medel. Och Gud talar till oss på många olika sätt. Det sker genom Bibeln, andra människor, drömmar och så vidare. Vi får lära oss, precis som Samuel, att Herren talar och att det bästa är när vi lyssnar och följer det som vår gode Gud säger.
  3. Våga gå när Gud talar!
    Följ inte världens beteenden och vanor, utan var nya och annorlunda människor. Rom 12:2Genom det som hände med piraterna utmanades vi att våga vara annorlunda, stå emot grupptryck, dela med oss av vår favoritkaka och så vidare. Att gå Guds vägar påverkar oss både på insidan och utsidan. Ester lyftes fram som en förebild som vågade stå upp för sin tro på Gud, sin judiska identitet, för det som var rätt och som var annorlunda än de omkring henne.

Sammanfattningsvis fick vi på lägret höra och förstå att vi är älskade som vi är, att Gud vill vara med oss oavsett vad som händer och han vill leda oss efter sin vilja. Herren är att lita på och vi får lyssna till honom som alltid hör oss när vi har något vi vill säga.

Efter varje dags storsamling träffades vi igen i våra smågrupper för att bearbeta och tänk igenom vad vi hört och hur det betyder för oss alla. Vi ritade, gav exempel, svarade på frågor, utmanade varandra att våga och bad tillsammans.

På kvällarna hade vi kvällssamling där vi sjöng om och till Gud, någon delade något som Gud sagt och gjort, även det på temat, och på olika sätt pratade vi med Jesus. Det fanns en plats att be om mod genom att hoppa från en pall, vi kunde få förbön enskilt eller i grupp, en jordglob användes för att be för världen, vi kunde rita och tända ljus. Efter en stund kunde de som ville stanna kvar och sjunga och be, medan de som inte hade ro eller ork i kroppen gå för att börja göra sig i ordning för natten. Vi sjöng: Jesus är här just nu och säger att han älskar dig! En annan av de sånger var Våga vara, som några på lägret skrivit och spelat in. Så bra!

Nu hoppas jag att ni förstår hur fantastiskt det är med läger. Kanske du följer med på nästa läger, som deltagare eller för att hjälpa till med servering, disk och städ? Jag är så tacksam för att Gud är så god och för alla fantastiska barn och ledare.

Satsning på barn och ungdomar

Jag är så tacksam för att få vara med i en församling med och för alla generationer. Jag är så stolt över att vi är en gemenskap som försöker prioritera barnen och ungdomarna. De unga är redan nu med i församlingen och kommer att vara det för lång tid framöver. Därför är det särskilt viktigt att vi visar dem på Jesus och hjälper dem att vandra med Herren. Det är så hela jordens Herre älskar och har omsorg – alla människor, överallt, hela tiden!

Då vi funnits tio år i våra lokaler, och under denna tid blivit ungefär dubbelt så många barn och unga i församlingen, har det blivit dags för en upprustning. Vi håller nu på att ordna till barn och ungdomsvåningen med bättre ordning, helhetstänk, möbler, färg och en del annat. Även om vårt bemötande (att alla blir sedda, älskade, efterfrågade och delaktiga) och våra samlingar (med Jesus i centrum, Bibel & bön, missionsperspektiv, gemenskap med varandra, delaktighet, kreativitet och väldigt kul) är så viktiga, spelar också lokalerna och den miljö vi samlas i roll. Vår förhoppning från barn och ungdomsrådet är att de ska vara välkomnande, spännande och ge ett bra intryck som bidrar till allt det som vi vill göra. Vi jobbar också för att många olika grupper ska kunna trivas och ha sina träffar i lokalerna. Allt från barnen i Kompisklubben, tonåringarna i Club Växa och från närområdet på Club ungdomsgården ska få det så bra som möjligt.

Vi har i Korskyrkan Uppsala fantastiska människor. På tisdagar kommer en grupp och fixar med massor med grejer. De har redan hjälpt oss med flyttning av vägg, byte av lampor, målning av bord och en massa annat. Och fler saker är på gång. I församlingen har vi också många bedjare som bereder väg för allt det som Gud vill göra, och som på ett särskilt sätt lyfter barnen, ungdomarna och oss ledare inför Gud så att hans vilja kan få ske.

DSC_5299     1450192259869

Nu får vi hjälpas åt att också ge till denna satsning på barnen och ungdomarna, som kan kosta 80 000 kronor, men troligen blir mycket billigare än så. Jag tror att det kommer att bli så bra och är vi många som hjälps åt når vi mycket längre. Som Jesus sa: det är saligare att ge än att få (Apg 20:35).

Så därför vill jag också välkomna dig att vara med och ge din gåva till UPPLYFTET, vår satsning för barnen och ungdomarna i Korskyrkan.

      Du kan ge via bankgiro 550-2752, märk gåvan: barn och ungdomslokaler.
      Du kan också ge via Swish: 123 540 63 19.

Tack att du vill vara med.
Tillsammans får vi be, gå och ge.
Tillsammans för att ge Jesus till barnen och ungdomarna!

Karneval, semlor och därmed fasta

När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig. (Matteus 6:16-18)

Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem. Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta. Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den dagen är inne kommer de att fasta. (Markus 2:19-20)

Så sa Jesus när han talade om fasta. Jesus talade om det som något positivt som Fadern vill belöna. En ödmjukhetens och kärlekens övning i det fördolda. Den som försöker visa upp sig med fastan har däremot inget att hämta.

Idag börjar det som kallas den stora fastan, tiden fram till den största av högtiderna – påsken. Här ges tillfälle för rannsakan, till att se över livet, vart vi är och vart vi är på väg. Precis som när man gör i ordning för en fest så är fastan en inre, och yttre, förberedelse för att fira Jesu lidande, död och uppståndelse.

Jesus talade om fastan som något naturligt för hans lärjungar, tillsammans med bönen och givandet. Fastan är inget tillägg för särskilt hängivna. I Guds rike finns det inget A-lag, där får vi alla vara med tillsammans!

Jag tror att vi som Guds folk behöver hitta tillbaka till fastan, och det finns en styrka att göra det tillsammans. Vi behöver i detta ett stort mått av kreativitet och personlig prägel. Det går inte att börja med att som Jesus gå ut i öknen och avstå mat i 40 dagar och nätter (Matteus 4:1-2). Du och jag måste börja där vi befinner oss, men börja just där, för att steg för steg gå med Gud, lära oss lyssna till Herren och formas efter hans vilja. Jag tror att det finns många fler områden än mat som kan vara hälsosamma att under delar av året se över. Den som liksom jag har en sjukdom kanske inte får eller ska avstå från mat, men det går ju alltid att hitta andra vägar, som att till exempel äta enklare eller vegetariskt och så vidare. I vår tid är alla de intryck vi får för ögon och öron en viktig del att sätta en gräns för, och för detta är fastan ett utmärkt övningstillfälle.

Under fastan får vi hjälp att se vad som är livets allra viktigaste. Det handlar om att söka Guds rike först, och avstå annat som kan hindra och störa. Vi får vårda om våra relationer. När vi upptäcker vad som kommer i vägen, det som kanske inte är fel men som tar för stor plats, kan vi bli befriade till att leva mer sant och äkta i förhållande till hur vi är skapade. Att se över hur vi använder vår tid är en viktig del i fastan. Kanske du kan plocka bort något som du inte måste. Kanske du kan prioritera något som är betydelsefullt. Ge av din tid till Gud, läs Bibeln, be. Var tillsammans med familj och vänner. Dela med dig av det du har, skänk till de som behöver och utjämning kan ske (2 Kor 8:8-15).

Kanske en utmaning och svårighet ligger i att vi har blivit så vana i vår tid att tänka: nu, på en gång, direkt. Därför blir det också svårt för oss att vänta in Guds tid och skeende. Därför blir det också svårt att vänta med den goda semlan till fettisdagen. Men just detta lär vi oss när vi fastar. Tålamod. Guds vilja och omsorg. Att vänta på att Gud ska uppenbaras. Inte som vi föreställde oss, men som den han verkligen är.

I många länder firas en karneval innan den 40 dagarnas fasta inför påsk (söndagarna undantagna eftersom det är uppståndelsedagar). Det betyder farväl kött och är en rejäl festlighet innan fastans måttfullhet och begränsning inleds. Den mest påtagliga festen för de flesta av oss är ju fastlagsbullen, semlan, som innehåller både ägg, vetemjöl och mjölk/grädde vilket var något som människor tidigare avstod ifrån.

Idag inleds fastan med askonsdagen, som visar att nu är det på allvar och anknyter till Bibelns texter om ”säck och aska”, om allas vårt behov av ånger och omvändelse. Vi får inse vår egen dödlighet och att synden skiljer oss från Gud, men att vi genom Jesus är erbjuda räddning, inbjudna till liv (Rom 3:23-24). Vi får höra och respondera på:
Människa, inse att du är soft, omvänd dig och tro evangelium!

Nu börjar vår vandring i ödmjukhet mot Jerusalem, i heliga fastetider (Psalmer och Sånger 135, Markus 10:32-34). Vi ber om Guds förbarmande. Fastan innebär självbehärskning, rannsakan och kamp, men är ändå en ljuvlig tid eftersom den visar på Herren Gud och hans hjälp, utsträckta, barmhärtiga händer till en mänsklighet och skapelse i nöd och desperation. Vi kan få bekänna vår synd för varandra (Jakob 5:16). Vi kan få befrias att ännu mer följa, älska och efterlikna Jesus (Rom 8:28-29).

öken

Likt Israels folk under ledning av Mose gick 40 år i öknen, mottagandet av instruktionerna vid berget Sinai, innan de kom till det utlovade landet (2-5 Mos), likt hur Elia gick i 40 dagar till Horebs berg där han mötte Gud i en stilla susning (1 Kung 19), likt hur Jesus fastade och bad inför sin tid i tjänst och död på Golgata kulle – så får vi gå mot det berg där Gud möter oss. I påsken får vi påminnas om hur Gud genom dopet öppnat en väg från död till liv för oss.

 

Lästips:
Tradition och liv, Martin Modéus, Verbum
En liten vägledning till Fastan, Peter Halldorf, Cordia
En liten vägledning till Bikten, Hans Johansson, Cordia
Heligt år, Peter Halldorf, Libris

En måndag i februari

Våra liv består av alla dessa dagar som kommer till oss. Det kan vara mycket som händer, eller ingenting. Vi kan bli trötta och sjuka, vara glada och inspirerade. Idag har det varit ungefär så här hos oss. Jag blir faktiskt förvånad att listan blev så lång trots hosta och förkylningar.

frukost innan frukosten
lite mer sömn
frukost tillsammans
lek, hopp, spring och stunds
uppsättning av hylla
städning och fixning
chicken biryani! till lunch, och middag
ut med sopor och återvinning
tvättstugan, först själv, sedan med A, sedan med A och T
fruktfika
T sover, A ritar, klipper och skriver
T vaknar och duschar
skype med två länder, dans och sång
B åker på kurs
disk
undanplockning
kvällsfika
dags att sova för döttrarna
glömde visst hostmedicinen…
pratar med B som kommit hem
fixa med tvätten

Tänk om vi ännu mer kunde se att alla våra dagar är en gåva. Oavsett hur din dag sett ut och oavsett hur du mår – du är älskad av den högste!

Vardagen för familjer på äventyr

Just nu går en ny säsong av SVT:s Familjer på äventyr. Den förra tyckte jag var riktigt bra, som ni kan läsa om här. Jag följer serien även nu, men har ännu inte blivit riktigt lika inspirerad. Vi får se hur det fortsätter…

Något som jag kommer att tänka på är den tacksamhet vi kan få ha. Ofta tar vi här i Sverige mycket för givet, men i ett globalt perspektiv har vi det så gott. Mat, skola, jobb, allemansrätt… listan kan göras lång. De flesta människor här behöver inte oroa sig för morgondagen, och ändå gör vi det så ofta. Jag tror att vi har mycket att lära från andra kulturer om betydelsen av att sitta ner, mötas, ta dagen som den kommer. Försöka att inte ha så bråttom, vara så inbokade och vänta på att livet ska vara sedan, någon annan gång. Även om inte alla här har möjlighet att resa så långt och så länge kan vi få ta vara på alla de möjligheter som redan finns omkring oss.

Att en missionärsfamilj återigen är med tycker jag är väldigt trevligt. Det blir väldigt tydligt vad tron på Jesus kan få betyda och att det gäller för hela familjen. Gunnarssons visar på att det finns en mening, ett hopp och ett liv som betyder så mycket att de vill berätta för alla andra om det. Spännande tycker jag också det blir när de lever så nära människor. Det utmanar verkligen mig i mitt sätt att leva. Men gemenskapen med Gud gör att vi vill ge av oss själva för andra. Vi vill leva som Jesus, uppfylld av kärlek och omtanke, osjälviska och utgivande.

Genom alla olika kulturer visas den mångfald som mänskligheten består av. Tänk att Gud har gjort allt detta. Låt oss vara glada för olikheter, försöka lära oss av varandra och leva tillsammans. Låt oss hjälpa oss själva och varandra att hitta hem, oavsett var vi befinner oss. Ett hem som innebär en plats att få vara den vi är med människor omkring oss.

I programmen visas utmaningen som familjer ställs inför när man har olika längtan, inriktning och behov. Det kan vara en svårighet att tillgodose alla. Jag tänker att vi som föräldrar bör sätta våra barn först. Inte så att vi helt ska strunta i oss som vuxna, men riktningen för livet blir ju mest naturlig när vi ger vidare. För att ha något att ge behöver vi som föräldrar ju också leva våra liv, som även om de har fått nya huvudpersoner, behöver vi få vara oss.

Avslutningsvis tänker jag att jorden är en fantastiskt vacker plats att bo på. Glöm inte bort det! Se dig omkring, även när det regnar. Låt dina barn få fascineras av allt det som är skapat, vårt underbara livsrum. Jorden ska vi vara rädda om. Den ska vi ta hand om. När vi tar hand om varandra.

Avsked efter avsked. Steg för steg och dag för dag. Genom små bekymmer och stora problem. Genom arbete, skola och lek pågår vardagen, även mitt i ett äventyr.