Karneval, semlor och därmed fasta

När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig. (Matteus 6:16-18)

Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem. Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta. Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den dagen är inne kommer de att fasta. (Markus 2:19-20)

Så sa Jesus när han talade om fasta. Jesus talade om det som något positivt som Fadern vill belöna. En ödmjukhetens och kärlekens övning i det fördolda. Den som försöker visa upp sig med fastan har däremot inget att hämta.

Idag börjar det som kallas den stora fastan, tiden fram till den största av högtiderna – påsken. Här ges tillfälle för rannsakan, till att se över livet, vart vi är och vart vi är på väg. Precis som när man gör i ordning för en fest så är fastan en inre, och yttre, förberedelse för att fira Jesu lidande, död och uppståndelse.

Jesus talade om fastan som något naturligt för hans lärjungar, tillsammans med bönen och givandet. Fastan är inget tillägg för särskilt hängivna. I Guds rike finns det inget A-lag, där får vi alla vara med tillsammans!

Jag tror att vi som Guds folk behöver hitta tillbaka till fastan, och det finns en styrka att göra det tillsammans. Vi behöver i detta ett stort mått av kreativitet och personlig prägel. Det går inte att börja med att som Jesus gå ut i öknen och avstå mat i 40 dagar och nätter (Matteus 4:1-2). Du och jag måste börja där vi befinner oss, men börja just där, för att steg för steg gå med Gud, lära oss lyssna till Herren och formas efter hans vilja. Jag tror att det finns många fler områden än mat som kan vara hälsosamma att under delar av året se över. Den som liksom jag har en sjukdom kanske inte får eller ska avstå från mat, men det går ju alltid att hitta andra vägar, som att till exempel äta enklare eller vegetariskt och så vidare. I vår tid är alla de intryck vi får för ögon och öron en viktig del att sätta en gräns för, och för detta är fastan ett utmärkt övningstillfälle.

Under fastan får vi hjälp att se vad som är livets allra viktigaste. Det handlar om att söka Guds rike först, och avstå annat som kan hindra och störa. Vi får vårda om våra relationer. När vi upptäcker vad som kommer i vägen, det som kanske inte är fel men som tar för stor plats, kan vi bli befriade till att leva mer sant och äkta i förhållande till hur vi är skapade. Att se över hur vi använder vår tid är en viktig del i fastan. Kanske du kan plocka bort något som du inte måste. Kanske du kan prioritera något som är betydelsefullt. Ge av din tid till Gud, läs Bibeln, be. Var tillsammans med familj och vänner. Dela med dig av det du har, skänk till de som behöver och utjämning kan ske (2 Kor 8:8-15).

Kanske en utmaning och svårighet ligger i att vi har blivit så vana i vår tid att tänka: nu, på en gång, direkt. Därför blir det också svårt för oss att vänta in Guds tid och skeende. Därför blir det också svårt att vänta med den goda semlan till fettisdagen. Men just detta lär vi oss när vi fastar. Tålamod. Guds vilja och omsorg. Att vänta på att Gud ska uppenbaras. Inte som vi föreställde oss, men som den han verkligen är.

I många länder firas en karneval innan den 40 dagarnas fasta inför påsk (söndagarna undantagna eftersom det är uppståndelsedagar). Det betyder farväl kött och är en rejäl festlighet innan fastans måttfullhet och begränsning inleds. Den mest påtagliga festen för de flesta av oss är ju fastlagsbullen, semlan, som innehåller både ägg, vetemjöl och mjölk/grädde vilket var något som människor tidigare avstod ifrån.

Idag inleds fastan med askonsdagen, som visar att nu är det på allvar och anknyter till Bibelns texter om ”säck och aska”, om allas vårt behov av ånger och omvändelse. Vi får inse vår egen dödlighet och att synden skiljer oss från Gud, men att vi genom Jesus är erbjuda räddning, inbjudna till liv (Rom 3:23-24). Vi får höra och respondera på:
Människa, inse att du är soft, omvänd dig och tro evangelium!

Nu börjar vår vandring i ödmjukhet mot Jerusalem, i heliga fastetider (Psalmer och Sånger 135, Markus 10:32-34). Vi ber om Guds förbarmande. Fastan innebär självbehärskning, rannsakan och kamp, men är ändå en ljuvlig tid eftersom den visar på Herren Gud och hans hjälp, utsträckta, barmhärtiga händer till en mänsklighet och skapelse i nöd och desperation. Vi kan få bekänna vår synd för varandra (Jakob 5:16). Vi kan få befrias att ännu mer följa, älska och efterlikna Jesus (Rom 8:28-29).

öken

Likt Israels folk under ledning av Mose gick 40 år i öknen, mottagandet av instruktionerna vid berget Sinai, innan de kom till det utlovade landet (2-5 Mos), likt hur Elia gick i 40 dagar till Horebs berg där han mötte Gud i en stilla susning (1 Kung 19), likt hur Jesus fastade och bad inför sin tid i tjänst och död på Golgata kulle – så får vi gå mot det berg där Gud möter oss. I påsken får vi påminnas om hur Gud genom dopet öppnat en väg från död till liv för oss.

 

Lästips:
Tradition och liv, Martin Modéus, Verbum
En liten vägledning till Fastan, Peter Halldorf, Cordia
En liten vägledning till Bikten, Hans Johansson, Cordia
Heligt år, Peter Halldorf, Libris

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *