Vardagen för familjer på äventyr

Just nu går en ny säsong av SVT:s Familjer på äventyr. Den förra tyckte jag var riktigt bra, som ni kan läsa om här. Jag följer serien även nu, men har ännu inte blivit riktigt lika inspirerad. Vi får se hur det fortsätter…

Något som jag kommer att tänka på är den tacksamhet vi kan få ha. Ofta tar vi här i Sverige mycket för givet, men i ett globalt perspektiv har vi det så gott. Mat, skola, jobb, allemansrätt… listan kan göras lång. De flesta människor här behöver inte oroa sig för morgondagen, och ändå gör vi det så ofta. Jag tror att vi har mycket att lära från andra kulturer om betydelsen av att sitta ner, mötas, ta dagen som den kommer. Försöka att inte ha så bråttom, vara så inbokade och vänta på att livet ska vara sedan, någon annan gång. Även om inte alla här har möjlighet att resa så långt och så länge kan vi få ta vara på alla de möjligheter som redan finns omkring oss.

Att en missionärsfamilj återigen är med tycker jag är väldigt trevligt. Det blir väldigt tydligt vad tron på Jesus kan få betyda och att det gäller för hela familjen. Gunnarssons visar på att det finns en mening, ett hopp och ett liv som betyder så mycket att de vill berätta för alla andra om det. Spännande tycker jag också det blir när de lever så nära människor. Det utmanar verkligen mig i mitt sätt att leva. Men gemenskapen med Gud gör att vi vill ge av oss själva för andra. Vi vill leva som Jesus, uppfylld av kärlek och omtanke, osjälviska och utgivande.

Genom alla olika kulturer visas den mångfald som mänskligheten består av. Tänk att Gud har gjort allt detta. Låt oss vara glada för olikheter, försöka lära oss av varandra och leva tillsammans. Låt oss hjälpa oss själva och varandra att hitta hem, oavsett var vi befinner oss. Ett hem som innebär en plats att få vara den vi är med människor omkring oss.

I programmen visas utmaningen som familjer ställs inför när man har olika längtan, inriktning och behov. Det kan vara en svårighet att tillgodose alla. Jag tänker att vi som föräldrar bör sätta våra barn först. Inte så att vi helt ska strunta i oss som vuxna, men riktningen för livet blir ju mest naturlig när vi ger vidare. För att ha något att ge behöver vi som föräldrar ju också leva våra liv, som även om de har fått nya huvudpersoner, behöver vi få vara oss.

Avslutningsvis tänker jag att jorden är en fantastiskt vacker plats att bo på. Glöm inte bort det! Se dig omkring, även när det regnar. Låt dina barn få fascineras av allt det som är skapat, vårt underbara livsrum. Jorden ska vi vara rädda om. Den ska vi ta hand om. När vi tar hand om varandra.

Avsked efter avsked. Steg för steg och dag för dag. Genom små bekymmer och stora problem. Genom arbete, skola och lek pågår vardagen, även mitt i ett äventyr.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *