Månadsarkiv: mars 2016

Gympaläraren – vilken hjälpare!

En ny serie har fångat mitt intresse: Gympaläraren på SVT med Kalle Zackari Wahlström. Han är träningsexperten som tar sig an den stora utmaningen med dagens stillasittande ungdomar. Genom att åka till sin egen gamla högstadieskola får vi följa Kalle när han med pepp, entusiasm, uppmuntran, samtal, kreativa förslag med mera hjälper eleverna som inte trivs med eller kanske inte ens kommer till skolidrotten att förstå hur viktigt det är att röra på sig. Då en del elever sitter still 80-90% av sin vakna tid är det ett enormt behov av förändring. Rasterna kan inte enbart bestå av spel på paddorna, utan det behövs aktivitet för att eleverna ska må bra och kunna lära sig allt de ska i skolan. Utmaningarna ser olika ut för ungdomarna och för skolan i sin helhet, men Kalle försöker ta sig an dem och ger personlig uppmuntran för att hjälpa barnen att hitta sin väg till rörelse, hälsa och att komma med på idrottslektionerna. För att detta ska lyckas behöver vuxna, ungdomar och skolan samarbeta. Tillsammans gå det att hitta nya vägar.

Så viktigt att vi vuxna gör vår del så att barnen kan få vara barn. Att de unga kan få må bra nu och genom livet. För det som de lär sig nu lägger grunden för deras framtid.

Som ni förstår gillar jag Gympaläraren. Och jag tänker vidare… på livet med Jesus och andra människor. På att vara lärjungar som växer steg för steg. Som mognar och tar ansvar. Lär sig vad som är Guds vilja. Som faller, men som reser sig upp igen och går vidare.

Jag är övertygad om att många (alla!) troende brottas med en massa utmaningar. Det finns många som lämnat både församlingen och Gud på grund av dessa på ett eller annat sätt. Jag tänker mig att det från och till kan vara svårt att läsa Bibeln, förstå vad som menas och vad det har att göra med mig och oss idag. Bönen kan sluta fungera, allting känns meningslöst och blir som ett eko – inte kan väl någon höra och vilja svara? Gemenskapen (församlingen) kan bli för from, för slapp, för närgången, för långt bort… och en massa andra saker. Sångerna kan lova för mycket, förkunnelsen missa mitt liv. Vi skulle ju förändra världen… men det märks så sällan, trots vackra ord och goda ambitioner.

Så. Till mig som ledare i en församling. Till alla oss andra som fortfarande finns med. Till alla er som slutat hoppas eller kanske gett upp. Det finns hopp!

  1. Hjälparen
    Gud har inte övergett oss. Vi bor på den besökta planeten, Gud vet hur det är att vara människa. Och även om Jesus lämnat, finns han här genom sin Ande. I Bibeln kallas Anden bland annat för Hjälparen (i till exempel Joh 14:26). Jag tänker mig att vi alla har fått våran personliga tränare, lite som vår egen Kalle, i den heliga Ande. Ingen annan känner oss och Gud bättre på samma gång. Ingen annan kan uppmuntra, leda, trösta som Hjälparen, som känner våra svagheter men alltid vill visa oss Guds godhet, nåd och kärlek och låta oss få leva av och genom den. Tack vare kontakten med Anden kan vi gå rätt vägar, på rätt sätt och i rätt tid. Vi kan få se hur våra liv, böner och beslut spelar stor roll.Vidare tror jag vi måste förstå och leva i
  2. Församlingen
    I de troendes gemenskap får vi öva oss i kärleken. Genom att tillbe och tjäna tillsammans får vi vara med och visa vem det är som har makten i evigheters evighet, nämligen Gud. I församlingen får vi ta ansvar för varandra. Vi går in i relationer för att hjälpa varandra att följa och likna och med andra dela Jesus Messias. Vi behöver varandra för att kontakten med Anden ska fortsätta vara brinnande, samtidigt som vi behöver Anden för att vår gemenskap ska vara levande. Det är inte bara Hjälparen som vill visa när vi går vilse och fel, det vill också våra vänner som fått vårt förtroende göra. Genom våra syskon får vi styrka att se det som brustit och mod att be om förlåtelse och upprättelse, och i detta spelar bikten en viktig roll.I församlingen kan vi få vägledning för våra liv. Vi kan få stå tillsammans unga och äldre generationer i längtan efter mer av Gud och hans rike. Vi kan få dela med oss av vad som vi har fått, och det kan få bli gåvor som blir andra till hjälp. Tänk vilken möjlighet att få gå tillsammans med alla dem som erfarit Gud kärlek, både kort och lång tid. Jag är övertygad om att alla skulle bli uppmuntrade av att ha någon att ta rygg på och att få vägleda ett syskon (förutom vårt ego och klarar-mig-själv-känsla). Och det är precis som med hälsa och rörelse av största vikt att vi hjälper ungdomar, de i studentåldern och de som nyligen kommit till tro att hitta de vägar och det stöd som finns att få för vandringen med Jesus som församling. 

    En del personer får livet med Jesus att fungera så enkelt. För andra är det en riktig kamp. För de flesta av oss är det både bra och utmanande, och skiftar genom livet. Jag tänker att vi varje dag skulle behöva någon som frågar hur det går för oss. Med Jesus. Med de närmaste relationerna. Med oss själva. Med jobb, intressen, drömmar. Och med frestelserna.

    Varje dag behöver vi en liten stund med Jesus. Varje dag kan vi behöva någon som lyssnar. Varje dag ha en människa att ringa och fråga, också om det som känns fånigt. Varje dag… Jag drömmer om att vi växer så att det knakar, om att gudstjänst, hemgrupp, vägledning blir allas vår vardag. 

 

Herre.
Tack att du alltid älskar oss, aldrig lämnar oss.
Gör oss modiga genom din Ande, vår Hjälpare.
Modiga att ta emot allt du gett och ständigt ger.
Modiga att ge vidare allt det vi fått, så att andra också del av din godhet.
Hjälp oss att se hur du gjort oss till ditt folk, din församling.
Visa oss hur vi kan visa hela världen din nåd, frid och kärlek.
Låt oss se på dig och inte på våra egna misstag eller brister.
Forma oss att leva efter din vilja och för din ära.
Nu och för alltid.
Amen.

Verklig anledning att fira

Ledigt från jobb och skolor. Mat, godis, bakverk, ägg… vi har precis firat påsk i vårt avlånga land. Men de flesta har glömt varför vi gör det, och vilken helt avgörande roll det har för våra liv och för hela världshistorien. Låt mig berätta.

Allting handlar om Gud som inte gav upp när mänskligheten vände sin uppfinnare, vän och Herre ryggen. Istället fullföljde Herren sin plan att återvinna och återuppbygga relationen med skapelsens krona. I Jesus blev Gud en av oss, lagd i djurens matbord, och som genom allt sitt fruktansvärda lidande verkligen vet hur det är att vara människa. När Jesus red in i Jerusalem på en åsna visar han att det inte är genom krig som han vill ta eller få sin makt. Som en tjänare tvättade han sina vänners smutsiga fötter, för att ge oss ett exempel på kärlek, ödmjukhet och ledarskap att följa. Tillsammans med sina lärjungar firade han påskmåltiden, som sedan uttåget tydliggjort att Gud kallat ett folk som sitt och att Herren är befriaren, och när de äter tar han ett bröd och en bägare och identifierar det med sig själv. Jesus ger alltså av fri vilja sitt liv på korset. Han är Guds lamm som borttager världens synd. För vi har alla syndat och har skuld inför den helige.

BUCHAREST, ROMANIA - MAY 3: Closeup of unidentified actor's hand, nailed on wooden cross during reenactment of the crucifixion of Jesus Christ on Good Friday on May 3, 2013 in Bucharest, Romania.

Men det som på ett plan verkade som ett nederlag, var början på en triumf. För graven kunde inte hålla honom kvar. Jesus har uppstått. Han lever idag (jag pratade med honom för en stund sen). Jesus har därmed vunnit en fullkomlig seger över allt elände, ondskan, synden, döden. I honom finns liv i överflöd. Och tillsammans med Jesus får vi gå från död till liv, från mörker till ljus. Detta är vad det kristna dopet gestaltar och gör oss delaktiga i. Och därför är påsken så central för vår kristna tro, även om också många troende missat detta faktum.

Långfredagen var tidigare en dag som tillbringades i stillhet inför det oerhörda som skedde i Jerusalem för snart 2000 år sedan, men när centrum för livet tas bort tas allting förändras. Påskriset användes längre tillbaka för att plåga sig med liksom Jesus fick uppleva smärta. På engelska heter denna dagen Good Friday (den goda fredagen), tyskarna säger Karfreitag (sorgens dag), och fransmännen Vendredi saint (den heliga dagen). Gud verkar på ett att annat sätt än vad vi kan förvänta oss. Det är Herren som har gjort oss, inte tvärtom.

I Sverige firar vi ofta på aftonen, vilket märks ännu mer på jul när mångas firande är slut när högtiden börjar. Äggen som finns överallt vid påsk symboliserar från början Jesu uppståndelse. Martin Modéus (huvudkälla till detta blogginlägg) skriver i Tradition och liv (Verbum): Genom det hårda skalet, en symbol för graven, bryter Kristi nya liv fram. Kanske en överraskning för de flesta idag. Det finns också en koppling till bondesamhället. Eftersom ägg tidigare inte tillhörde kosten under fastan fanns det vid påsken mycket ägg att ta vara på. Från kycklingarna har påsken fått sin gula färg.

Kampen mellan ont och gott syns i genom påskkärringar, som har sitt ursprung i folks tro på häxor. När Gud går in i striden om vem som verkligen har makten blir också de ondas anhängare aktiva. Att Jesus besegrar döden och all ondska genom att uppstå ger honom all makt i himlen och på jorden. Det ser kanske inte ut så för dig eller för människor över jorden, men liknande hur Dagen D var en avgörande dag för utgången av andra världskriget, så är Jesu lidande, död och uppståndelse det som för alltid har avgjort allting till Guds fördel. Döden är besegrad, livet har triumferat. Och när Jesus en dag kommer tillbaka, då blir ondskan utplånad för alltid. Då ska ingen sorg och ingen plåga finnas mer. Då fortsätter den stora festen som började på påskdagen. För graven är tom. Vi kan utbrista: Halleluja! och hälsa varandra: Glad påsk!

Författaren C S Lewis har sagt: Antingen var och är den mannen precis det han själv sa sig vara, eller också en bedragare eller något ännu värre. För mig tycks det klart att han varken var djävul eller bedragare. Konsekvensen blir att jag, hur konstigt och oerhört det än kan verka, måste acceptera att han faktiskt var och är Gud. Gud har landat i mänsklig gestalt på denna av fienden ockuperade planet.

Vad säger du om den mannen, Jesus från Nasaret? Messias eller en bluff?

Glad påsk! Jesus har uppstått. Ja, han är verkligen uppstånden!

Fastetankar: Välsignat givande

Jesus är tydlig med att det är helt naturligt för hans vänner att ge, be och fasta (Matt 6). Personligen tycker jag att just fastan är en mycket bra tidpunkt för eftertanke och att söka hitta rätt riktning för våra liv.

Det har i tidningen Världen Idag pågått en debatt om tiondegivande, som handlat om hur vi ska läsa, tolka och tillämpa Bibelns undervisning. Här kommer några rader från mig om min syn på givande, som inspirerats av Olof Edsingers lysande skrift Välsignat givande, som går att läsa i sin helhet som e-bok.

Min utgångspunkt är att Gud Fader är oerhört generös. Titta dig omkring i naturen, se på människor omkring dig och räkna allt som du har fått i ditt liv och i din vardag. Om vi börjar där kan en tacksamhet och förnöjsamhet födas som gör att vi framför allt inte vill ha mer, men faktiskt kan inse hur rika vi redan är och vilka möjligheter vi fått att dela med oss till andra (1 Mos 1:31, Ps 136). Eller med Ingemar Olssons ord: våran Pappa brukar bara slösa, allting som han äger ger han bort. Vi bör vara lika generösa, dela ut åt alla vad vi fått.

I Jesu person och liv ser vi ett fantastiskt exempel på utgivande. Han som var rik blev fattig för vår skull för att vi skulle bli rika (2 Kor 8:9). Det är Jesus vi ska följa efter och imitera, och då blir vi allt mindre självupptagna (Rom 8:28-29, Apg 20:35, Fil 2:1-11). Med den helige Andes hjälp kan vi få vara med och sprida hopp, förvandling och liv till mänskligheten och hela skapelsen (Apg 1:8).

Givande kan alltså få vara en förmån, en glädje och en naturlig del i livet som Jesu lärjungar. Det behöver inte bli ett tvång, en omöjlig  uppgift som vi inte klarar av och  som därmed ger dåligt samvete. Istället kan vårt givande få vara ett gensvar på Guds fantastiska kärlek. Det kan hjälpa oss att bli fria och sanna människor i kampen mot rikedomen och dess lockelser (Matt 6:24, 19:21, 1 Tim 6:10, Mark 4:18-19). Att vara med och ge hör ihop med att vittna om Guds rike och att vi vill visa alla, både där vi bor och långt borta, vem Jesus vår Frälsare är (Apg 2:44-47, 2 Kor 9:12-14). När vi ger blir vi också en starkare kontakt mellan människor, när vi inte längre lever för oss själva, utan tillsammans finns med och är delaktiga i Guds eviga rike. I min kontakt med människor mycket fattigare än mig själv har jag ofta slagits av deras generositet! Kulturmöten har varit väldigt viktiga för mig för att förstå Guds generositet.

Att ge som ett uttryck för delaktighet och med glädje är andra bra riktmärken. När Paulus undervisar församlingen i Korinth inbjuder han dem att vara med i Guds rättvisa och rättfärdiga plan om utjämning. Det handlar alltså inte om att någon ska bli eller vara fattig, utan om att alla ska få del av det som är grundbehovet för liv och att Guds barmhärtighet ska gestaltas överallt (2 Kor 8-9). Vårt givande som troende ska alltså hjälpa människor på alla sätt, så att Guds rike får komma och Guds vilja får ske, på jorden så som i himlen (Matt 6:9). I kampen mot orättvisor har vi många som står med oss. I tjänsten att berätta de goda nyheterna om Guds frälsning har vi ett särskilt ansvar, eftersom vi inte kan räkna med stöd från annat håll. Så när det kommer till våra församlingar och missionsrörelser är det vi som tror och är med som måste bära ansvaret genom tjänst och givande för att Guds räddning ska nå till alla folk.

Vidare är givande också en del i vårt förvaltarskap, där vi fått ett stort ansvar från Gud att på bästa sätt ta hand om allt som blivit oss givet. Givande är också en övning i tro och förtröstan på Herren Gud, alla goda gåvors givare (Jak 1:17).

Som mänsklighet rör vi oss mot de mål som gemensamt satts upp, men det tar för lång tid för att vara tillfredsställande. Om vi skulle lista saker som är onödiga skulle de snabbt visa hur vi som mänsklighet och som individer gör många felprioriteringar. Vår värld behöver verkligen nyskapas och mitt i allt detta kan det kännas som om mitt bidrag inte spelar någon roll. När det kommer till behoven så är de ju fler än vad jag som person någonsin kan fylla. Men varje leende, varje gåva, varje bön, varje akt där vi delar vidare till någon annan har stor betydelse. För att hitta en väg för hur vi ska ge ger Edsinger rådet att planera sitt givande , så att det inte faller på att vi glömmer bort det eller något annat, och överlåta sig till att vara med och ge regelbundet. Vidare föreslår han:

  1. låt det som går till att utbreda Guds rike vara prioriterat för dig som troende
  2. var med och ge till din lokala församling, bidra där du är delaktig
  3. ge till den församlings- och missionsrörelse som du är en del av.

När vi ger får vi öva oss i att lita på Gud. På Herren kan vi kasta alla våra bekymmer (Matt 6:25-34). Gud vill verkligen ta hand om oss. Och visa oss hur vi kan få vara med i det fantastiska äventyret att dela med oss av allt det goda som vi har fått och ständigt får ta emot. Då kommer vi få vara med om saker som får oss att tappa hakan (Joh 2:1-11, Matt 14:13-21). Då kommer vi och den här världen ännu mer fyllas av Guds godhet och kärlek.

 

Och om du tycker att det finns fler saker jag borde ta upp om givande… så hoppas jag skriva fler inlägg… 😉

Vänner – vad som betyder mest

Vi bor i Göteborg, Alsike, Kiruna. Studerar och jobbar i Stuttgart, Dar es-Salaam, Bhatwari. Äter mat och reser i Calgary, Asunción och Kobe.

Som människor fascineras vi av olika saker. Njuter av musik, dansar eller sportar. Läser korsord eller läser en bok. Ger oss ut på tur eller långresa, bestiger berg och simmar i hav.

Men oavsett våra intressen, utsikter och upplevelser finns det en sak som stannar kvar mer än allt det andra. I alla fall är det min erfarenhet av alla de ställen jag bott på eller besökt. Och det är människorna. Kvinnor och män som vi kommer i närkontakt med är det som är viktigast. I slutet av avsnitt 6 av senaste säsongen av Familjer på äventyr blir det väldigt, väldigt tydligt. När missionärsfamiljen Gunnarsson ska lämna Ecuador, och resa långt bort, hem till Sverige, då faller tårarna inte bara för familjen, grannarna, vännerna, församlingen – utan också på mig.

Det är för relationer som vi människor är skapade. I kontakt med Herren Gud och med våra medmänniskor kan vi få blomma ut och verkligen vara de vi är. Ta hand om de människor du har omkring dig! Kom ihåg att du är oändligt älskad av Gud som skapat dig så vacker och värdefull!