Dagsarkiv: 30 mars, 2016

Gympaläraren – vilken hjälpare!

En ny serie har fångat mitt intresse: Gympaläraren på SVT med Kalle Zackari Wahlström. Han är träningsexperten som tar sig an den stora utmaningen med dagens stillasittande ungdomar. Genom att åka till sin egen gamla högstadieskola får vi följa Kalle när han med pepp, entusiasm, uppmuntran, samtal, kreativa förslag med mera hjälper eleverna som inte trivs med eller kanske inte ens kommer till skolidrotten att förstå hur viktigt det är att röra på sig. Då en del elever sitter still 80-90% av sin vakna tid är det ett enormt behov av förändring. Rasterna kan inte enbart bestå av spel på paddorna, utan det behövs aktivitet för att eleverna ska må bra och kunna lära sig allt de ska i skolan. Utmaningarna ser olika ut för ungdomarna och för skolan i sin helhet, men Kalle försöker ta sig an dem och ger personlig uppmuntran för att hjälpa barnen att hitta sin väg till rörelse, hälsa och att komma med på idrottslektionerna. För att detta ska lyckas behöver vuxna, ungdomar och skolan samarbeta. Tillsammans gå det att hitta nya vägar.

Så viktigt att vi vuxna gör vår del så att barnen kan få vara barn. Att de unga kan få må bra nu och genom livet. För det som de lär sig nu lägger grunden för deras framtid.

Som ni förstår gillar jag Gympaläraren. Och jag tänker vidare… på livet med Jesus och andra människor. På att vara lärjungar som växer steg för steg. Som mognar och tar ansvar. Lär sig vad som är Guds vilja. Som faller, men som reser sig upp igen och går vidare.

Jag är övertygad om att många (alla!) troende brottas med en massa utmaningar. Det finns många som lämnat både församlingen och Gud på grund av dessa på ett eller annat sätt. Jag tänker mig att det från och till kan vara svårt att läsa Bibeln, förstå vad som menas och vad det har att göra med mig och oss idag. Bönen kan sluta fungera, allting känns meningslöst och blir som ett eko – inte kan väl någon höra och vilja svara? Gemenskapen (församlingen) kan bli för from, för slapp, för närgången, för långt bort… och en massa andra saker. Sångerna kan lova för mycket, förkunnelsen missa mitt liv. Vi skulle ju förändra världen… men det märks så sällan, trots vackra ord och goda ambitioner.

Så. Till mig som ledare i en församling. Till alla oss andra som fortfarande finns med. Till alla er som slutat hoppas eller kanske gett upp. Det finns hopp!

  1. Hjälparen
    Gud har inte övergett oss. Vi bor på den besökta planeten, Gud vet hur det är att vara människa. Och även om Jesus lämnat, finns han här genom sin Ande. I Bibeln kallas Anden bland annat för Hjälparen (i till exempel Joh 14:26). Jag tänker mig att vi alla har fått våran personliga tränare, lite som vår egen Kalle, i den heliga Ande. Ingen annan känner oss och Gud bättre på samma gång. Ingen annan kan uppmuntra, leda, trösta som Hjälparen, som känner våra svagheter men alltid vill visa oss Guds godhet, nåd och kärlek och låta oss få leva av och genom den. Tack vare kontakten med Anden kan vi gå rätt vägar, på rätt sätt och i rätt tid. Vi kan få se hur våra liv, böner och beslut spelar stor roll.Vidare tror jag vi måste förstå och leva i
  2. Församlingen
    I de troendes gemenskap får vi öva oss i kärleken. Genom att tillbe och tjäna tillsammans får vi vara med och visa vem det är som har makten i evigheters evighet, nämligen Gud. I församlingen får vi ta ansvar för varandra. Vi går in i relationer för att hjälpa varandra att följa och likna och med andra dela Jesus Messias. Vi behöver varandra för att kontakten med Anden ska fortsätta vara brinnande, samtidigt som vi behöver Anden för att vår gemenskap ska vara levande. Det är inte bara Hjälparen som vill visa när vi går vilse och fel, det vill också våra vänner som fått vårt förtroende göra. Genom våra syskon får vi styrka att se det som brustit och mod att be om förlåtelse och upprättelse, och i detta spelar bikten en viktig roll.I församlingen kan vi få vägledning för våra liv. Vi kan få stå tillsammans unga och äldre generationer i längtan efter mer av Gud och hans rike. Vi kan få dela med oss av vad som vi har fått, och det kan få bli gåvor som blir andra till hjälp. Tänk vilken möjlighet att få gå tillsammans med alla dem som erfarit Gud kärlek, både kort och lång tid. Jag är övertygad om att alla skulle bli uppmuntrade av att ha någon att ta rygg på och att få vägleda ett syskon (förutom vårt ego och klarar-mig-själv-känsla). Och det är precis som med hälsa och rörelse av största vikt att vi hjälper ungdomar, de i studentåldern och de som nyligen kommit till tro att hitta de vägar och det stöd som finns att få för vandringen med Jesus som församling. 

    En del personer får livet med Jesus att fungera så enkelt. För andra är det en riktig kamp. För de flesta av oss är det både bra och utmanande, och skiftar genom livet. Jag tänker att vi varje dag skulle behöva någon som frågar hur det går för oss. Med Jesus. Med de närmaste relationerna. Med oss själva. Med jobb, intressen, drömmar. Och med frestelserna.

    Varje dag behöver vi en liten stund med Jesus. Varje dag kan vi behöva någon som lyssnar. Varje dag ha en människa att ringa och fråga, också om det som känns fånigt. Varje dag… Jag drömmer om att vi växer så att det knakar, om att gudstjänst, hemgrupp, vägledning blir allas vår vardag. 

 

Herre.
Tack att du alltid älskar oss, aldrig lämnar oss.
Gör oss modiga genom din Ande, vår Hjälpare.
Modiga att ta emot allt du gett och ständigt ger.
Modiga att ge vidare allt det vi fått, så att andra också del av din godhet.
Hjälp oss att se hur du gjort oss till ditt folk, din församling.
Visa oss hur vi kan visa hela världen din nåd, frid och kärlek.
Låt oss se på dig och inte på våra egna misstag eller brister.
Forma oss att leva efter din vilja och för din ära.
Nu och för alltid.
Amen.