Du gamla, du fria

Massor med saker är bra med Sverige. Jag gillar årstider, naturen, skola och sjukvård för alla. Riktningen med att försöka vara en gemenskap som hjälper de svaga uppskattar jag. Att vi har fred, tillåtelse att tänka olika, att det finns sopsortering. Jag kan språket.

Det finns mycket som är positivt med vår globala tid och värld. Mat från alla håll, kulturer som möts, språk, kläder, traditioner som ger ett färgsprakande porträtt av mänskligheten. Möjligheten att resa, se, uppleva, mötas över en kopp te, lära nytt, och lära känna sig själv. Informationen som blixtsnabbt kan nå över hela jordklotet.

Och visst kan det finnas en massa men… eller tycker han ja… i alla dessa påståenden.

I dag är det Sveriges nationaldag och jag tänker så här. Min identitet är djupast sätt inte svensk, även om det är vad som står på mitt pass. Inte heller är jag världsmedborgare, även om jag gillar kulturer och ser det som oerhört vackert med mångfald. Djupast är jag med i Guds rike. Jag är inbjuden att ha mitt hemland i himlen, att leva för något större, för kärleken och den fullkomliga sanningen och frihetens Gud. Som varar från evighet till evighet. När jag faller vet jag att det finns en som reser mig upp. När jag inte orkar vill han bära. (Fil 3:20, Mark 1:9-20, Joh 8:32, Ps 136)

Det är min önskan och bön att hela mitt liv ska bygga på detta rike, som förälder, make, vän och så vidare. Inte på mig, utan på Jesus. Då kan jag – och du – verkligen bli de vi är skapad att vara.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *