Den som hittar sin plats tar ingen annans – Tomas Sjödin

I våras hade vi ett sådant där ljuvligt samtal på våra barn- och ungdomsledarfest. Det handlade om att få vara med och bidra, att få en plats att ge det som Gud har lagt i våra liv. En vän berättade om blomstra-samtal som han läst om i Tomas Sjödins bok. Och nu i sommar har jag själv läst Den som hittar sin plats tar ingen annans. Den är fantastisk! Läs den, leva den – och världen ska blomma än mer.

I denna bok får vi följa Sjödins sökande efter Jesu lärjunge Tomas, tvillingen. Sjödin känner sig som en tvilling, och hittar genom resor till bland annat Gennesarets sjö och Kerala en tydligare bild av Tomas, som också ger skärpa åt vad som verkligen är viktigt för alla människor i alla tider: att få vara de vi är och få utrymme att ge av det som vi har fått. 

Det som kommer fram är inte en hyllning till att tvivla eller söka, utan om de goda möjligheter som det innebär att tro, även om tron inte alltid är så stark eller stor. Författaren säger sig själv ha en klen tro – men en stor Gud (s30). Oavsett omständigheter kan vi hitta en väg att bevara tron. Tron är en livsresa som ständigt innebär nya upptäckter och utmaningar (s22). Att tro är att ta ett eget beslut, att svara på kallelsen, inbjudan. När vi vågar välja, ta ett steg, göra ett uppbrott, då kan våra liv utvecklas och blomma ut till något enormt. Kanske inte det vi förväntade oss,  men något som Gud skapat möjlighet till. Tro och tvivel är båda något som vi bör göra i gemenskap med varandra. För då kan vi hjälpa varandra på vägen, och upp ur dikena. Tro är mod och överlåtelse. Tvivlet är viktigt. Tron är en livskraft (s 218).

Vi kan få en visshet i våra liv och att detta är vilka vi är, detta är vad vi ska göra. Vi ska drömma, för att drömma det är att leva. Och därifrån finner vi kamplust och arbetsvilja (s41). Sjödin målar varmt bilden av Jesus som den som gav de unga männen han kallade sina lärjungar en plats, ett sammanhang för sina drömmar (s44). Han var ledaren som såg potential i sina vänner. Var hittar vi de sammanhangen idag? Hur kan vi ge andra människor utrymme att blomma och drömma? 

Sjödins bok visar frön kan planteras i våra liv, men också att det går att omplantera oss senare i livet. Vi kan få hitta en plats där vi kan komma till vår rätt, fungera som Gud tänkt, få en ny chans. Vindar i livet kan fånga oss och ge oss den kraft och riktning som vi behöver för att komma vidare och för att komma i funktion.

Lärjungen Tomas liv och resa visar i boken på hur vi kan få blomma ut. Och det gör även författarens egen berättelse och vittnesbördet från bland annat församlingen Smyrna i Göteborg. Vi behöver alla ett sammanhang, en plats som betyder något och där vi hör samman (s122). Varje gåva som vi har blir en gåva först när den blir mottagen av en annan person. Och vad många idag längtar efter är att få bli använda, tagna i bruk (s129). När en förutsättning till tillförs kan allting hända. Som att det sociala arbetet exploderar i glädje, kärlek, kraft och handling. Starten för detta är att en tjej kliver fram och säger: Jag vill vara med. Jag vill engagera mig. Detta är min plats. Självklart är vägen vidare ett lagarbete. Men utan en början finns ingen fortsättning. Utan en vision eller dröm kan inga steg börja tas. För den människa som hittar sin plats tar ingen annans. Hon tar bara sin egen (s139). Och idag möter ett stort team massor med människor i nöd. De säger hej och hej då, de över sig på att lära in namnen på de som de möter och de försöker tillföra en gnutta hopp. De har blivit en gemenskap med en uppgift som författaren beskriver sig vara villig att ge resten av sitt liv för.

Utifrån denna process i Smyrna har de börjat med vad de kallar Blomstra-samtal. Detta för se vad som redan finns och för att skapa förutsättningar för det att nå sin fulla potential, att det får slå ut i blom (s142-143). Istället för att utgång från listor och behov har utgångspunkten varit vad människor har att ge. Genom att lyssna och vara två får personerna i samtalen stor möjlighet att dela sin längtan, berätta om sina styrkor och drömmar. Berätta om dig! Vad bär du på? Vad brinner du för? Vad skulle du vilja göra som du ännu inte fått chansen att förverkliga? Och vidare: Vad vill du? Vad gör du? Hur gör du? (s144-155).

Ge utrymme för det som du brinner för. Ge kraft och utrymme åt det som har liv, för det kommer att växa. Lägg ner eller ta bort sådant som inte ger liv, för det annars bara energi från det som har växtkraft. Det som går bra, gör mycket av det och det som går dåligt, gör mindre av det (s182). Dela din vänner med andra vänner, dela det goda vidare, för det är tillsammans vi kan finna mening och lyfta blicken och börja drömma. Sjödin utmanar oss som har ledaransvar att tänka: vilka är de människor vi är satta att upptäcka? mycket mer än: vad ska vi göra?

Vi kan upptäcka vårt livs JA genom att lära oss säga Nej till allt det som är bra men som på sikt bara blir en av många saker som inte är det allra viktigaste. För att vi och livet ska blomma krävs beskärning, ett sorteringsarbete för att det godaste ska få plats och kunna växa (s194). Fiskelyckan uteblir om det är för mycket störningar i atmosfärenChansen att få ge sitt bidrag kan både möjliggöras och ödeläggas av den omgivande miljön (citat från s204). Det räcker med ett myrsteg för att börja gå i målets riktning (s214). Vi blir aldrig för gamla.

När vi skådat Ansiktet, Jesus Kristus, blir vi förvandlade. Vår utgångspunkt blir en person, ett hem, som vi sedan bär med oss. Vi blir på samma gång sända med denna vetskap för att dela denna hemkomst vidare till andra. Så har vi funnit vår plats, och inbjuder andra att göra detsamma. Hitta platsen vid Guds hjärta. När vi hittat Gud och oss själva i honom behöver vi inte konkurrera om utrymmet med andra människor (s221-222). Världen väntar på dina drömmar. Res på dig. Nu blåser det upp. Det är dags att sätta segel. (s224)

Jag blir glad av att läsa denna boken. Uppmuntrad att det finns vägar att gå, också där vi tror att vi provat alla framkomliga eller omöjliga. Styrkt att frimodigt hitta min plats och hjälpa andra att göra detsamma. För då kan vi börja förmedla förvandling till den här världen från den eviga.

Församling Tour de France

Min vän Tommy berättade för oss att han följt Tour de France i sommar. Det är en av de största cykeltävlingarna som finns. Men Tommy hade inte bara tittat på TV, han hade också tänkt på att Tour de France är en väldigt bra bild på församlingen. Och det tyckte jag var så bra att jag vill berätta om det för er.

I en cykeltävling kan det på ytan se ut som att deltagarna tävlar var och en för sig själv. Och ja, det är en person som vinner. Men alla som är med tävlar i team, i olika lag som  kämpar tillsammans och för varandra. Om någon från mitt team vinner så är alla i det laget vinnare. Likadant är det med oss i Guds församling. Vi är kallade att stå enade i uppdraget, att kämpa tillsammans så att Guds rike kan få komma och vilja få ske. Tour de France består av många etapper, vissa av dem med riktigt branta stigningar uppför höga berg. Då gäller det att ha styrkan att hålla i, för att sedan ha modet att kasta sig utför nedförsbacken i högsta hastighet. Sedan finns det dagar med cykling på mer plan mark. Då måste teamet hålla ihop för att tillsammans orka med att cykla så snabbt som man kan. Alla har en så viktigt del att spela i helheten. Någon fixar med mat och dricka till de andra. Någon hämtar in en utbrytare, för att laget ska gå så bra som möjligt. Det är att offra sig själv för teamet. En kanske är bäst på att klättra uppför bergen på cykel, en annan på att dra i klungan. Att uppmuntra, att hålla sig till taktiken, att hitta tillfället som ges för att göra en utbrytning är andra saker som kan vara olika åkares specialiteter. (Och säkert har jag glömt någon som Tommy sa, det är ändå han som är cykelexperten.)

Tänk så vackert. Vi får alla vara med i Guds lag. Vi är genom hans kärlek inbjudna till det vinnande laget och vi får med våra olika personligheter och gåvor bidra till Guds ära och teamets bästa.

Vilken etapp ser du fram emot i höst, och kan hjälpa andra som där får kämpa? Vilken sträcka utmanas du av och behöver hjälp från en vän?

Då får ni inte komma på mitt kalas!

I mina barns värld är det mycket lek och skoj, spring och skratt. Men det är också en del bråk och konflikter.

Ett sätt för mina och för andra barn att tydligt markera att nu gillar jag inte det du gjorde, nu är du verkligen inte min vän (fast det kan gå över på någon minut med förklaringar och förlåtelse) är att säga: Då får ni inte komma på mitt kalas!

Detta är en klar gränsdragning mellan vilka som är med och inte. De personer som gillas får komma på kalaset, de andra inte. Jag och min fru har försökt att använda denna spänning och de uppkomna konflikterna/bråken genom att tala om vad som är viktigt i vänskap, och i livet. Som människor kan vi göra det vi kan för att vara vänner med andra, men för att det ska fungera hänger det också på att den inbjudan tas emot och får ett svar tillbaka. Vi måste lära oss att hantera våra olikheter, vad vi säger och hur vi säger det, vad press, önskemål och bestämmande kan göra med oss och våra relationer. Det är omöjligt att bjuda hela världens befolkning på mitt födelsedagskalas, men det går att leva med goda vänner omkring oss.

Och på tal om fest. Och till den största Festen, den som redan börjat och som får sin fullkomning när Jesus kommer tillbaka, till den är alla människor inbjudna. Gud älskar alla och vill att vi alla tar emot kalas inbjudan. Herren säger: Välkommen med! Det vore så roligt om du ville komma.