Vi levde på. Men vardag, med världen, med allt. Fattiga och rika. Stressade och uttråkade. Proppmätt och hungrig till döds. Med varandra eller ensamma.
NU
Livet går vidare. Men inte alls som förut. Helt stopp på många områden och i många delar av världen. Jag hör om tragiska händelser i Mongoliet och i Indien och från andra platser. Oron tilltar. Frågorna är många och ovissheten stor, ingen undantagen. Hur länge? Vad händer? Vad betyder detta för oss? För oss som familjer, som gemenskap, som mänsklighet?
Vi kämpar på. En dag i taget, vi kämpar på. Särskilt alla ni som jobbar i vård och omsorg. Som städar. Ni som tar hand om alla äldre och barnen. Vi försöker att hitta hopp, en väg där det inte finns någon väg. Nya lösningar och kreativa idéer tas fram. Vi försöker hjälpa varandra. Dela med oss av allt det goda som Gud gett oss, för att göra skillnad för andra människor.
Nöden är stor. Tiden är knapp. Och när det inte bara handlar om kampen mot corona-viruset utan också om ledare men flera agendor drabbas de mest utsatta, de fattiga, de som försöker överleva varje dag på att hitta ett litet och tillfälligt jobb. Hör och ser om nöden, behoven och riskerna, som alltid finns där, men som i dessa dagar slår ännu hårdare mot dessa de minsta.
EN DAG
En dag ska allt vara över. Tårarna torkas. Snart ska glädjen spridas som aldrig någonsin tidigare. Hoppet och ljuset regera. Då ska vi bygga tillsammans. Fascineras med stor tacksamhet. Lyssna och lära av varandra i en fullkomlig enhet, där vi lever i ömsesidigt beroende av varandra. Och alla står under den högste, Livets Herre.
För hur hemskt allt arbete mot pandemin, arbetslöshet, fruktansvärd oro, sjukdom, karantän, global kris och ändrade förutsättningar kan vara, så finns det en ännu större fiende. En som vi alla kan vara rädda för. Döden.
Men en dag ska också den vara försvunnen för alltid. Redan nu har döden förlorat sitt yttersta grepp om oss och om världen. Som Paulus skriver:Döden är uppslukad och segern är vunnen.Död, var är din seger? Död, var är din udd? Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus. (1 Kor 15:54f, 57)
I Jesus finns ett hopp som överstiger alla oroshärdar. För han har besegrat döden genom att själv dö och uppstå. En seger som tar hand om alla felsteg, allt missmod, all ondska, all synd och all skam. Ett hopp som förvandlar liv. Ett ljus som lyser i mörkret, och aldrig någonsin kan besegras.
En dag. Och redan nu vill han ta dig i sin famn. Fylla dig med hopp och tro. Ge dig liv i överflöd. Hjälpa dig att i kärlek sträcka dig ut till andra.
Den dagen som väntar ger oss kraft att redan i dag gör det som vi skådar och hoppas på. I dag är räddningens dag. Låt oss gå i frid och tjäna världen och vår Herren med glädje.
I går läste vi berättelsen om Noa med familj och alla djur och människor. Just nu läser vi den utmärkta En vän från himlen (Libris). För oss är det en naturlig del att avsluta dagen genom att lyssna till Guds ord och be tillsammans.
Genom historien har det funnits utmaningar, ondska, lidande och katastrofer att leva i och med. I Apostlagärningarna 11:28-30 kan vi läsa om en svår hungersnöd som skulle komma över hela världen och hur församlingen ordnade med en insamling utifrån detta.
Under Noas tid var ondskan stor på jorden. Människors uppsåt och tankar var alltid och alltigenom onda (1 Mosebok 6:5). Mitt i denna situation talar Gud till Noa om sin räddningsplan. Noa följer de instruktioner han får och bygger en ark. Förmodligen undrade och skrattade Noas grannar över han byggprojekt. Men när sedan regnet började falla och fortsatte att tillta så visade sig Noa och hans familj ha gjort rätt. De kunde tillsammans med alla djuren klara sig från flodens förgörelse.
Vad betyder detta för oss i dag?
Lyssna och följ instruktioner både från folkhälsomyndigheten, andra ledare och främst från Jesus. Här är några exempel på vad Jesus visat oss. Noa gjorde i allt som Herren hade befallt honom, och räddade sin familj och alla djuren. (1 Mosebok 7:5)
Leva i väntan Det tog säkert en lång tid att bygga arken. Det regnade under fyrtio dagar och nätter. Vattnet steg under 150 dagar. Sedan tog det tid för vattnet att sjunka undan. Noa skickade ut fåglar för att kolla om det var dags att gå ut ur arken, men de fick fortsätta att vänta.
Kanske kan du känna igen dig. Hur länge? Hur länge ska vi vänta? Vi som lever i väntan på att Jesus ska komma tillbaka, han som vunnit seger genom sitt liv, lidande, död, uppståndelse och himmelsfärd ska låt sitt rike och vilja få förnya allting. I väntan på den dagen, som vi inte vet när den kommer, behöver vi, likt scouterna, leva redo. I väntan på att löftet infrias.
Ljuset är starkare än mörkret Oavsett hur din dag är, hur världen mår, hur djupt oron drabbar oss. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. (Joh 1:5) David Davage skrev väldigt bra om hur vi kan vara ett ljus mitt i oroliga tider.
En berättelse från länge sedan. Ett tilltal in i mitt och ditt liv just nu. En god Gud som alltid vill visa oss sin kärlek. Leda oss på nådens och fridens väg. Alla människor och hela skapelsen till räddning.
Nästan alla vet om vad som pågår. Information, kommunikation, aktion. Ett nytt virus påverkar en hel värld. Jag tror att vi finns för att i varje tid och sammanhang på dela vidare av Guds rike. (Ester 4:14) Vad ska vi tänka och vad ska vi gör nu?
1. Be
Oavsett hur din dag ser ut kan vi alltid vända oss rätt. Be för vår värld och för din granne. Gud hör din bön. Han har alltid tid att vara med dig. Hur tar vi tid för att vara med Gud och samtal med honom? Jag tror Gud på ett särskilt sätt vill visa vem han är när vi söker honom i bön och när vi läser i Bibeln. Gud vill visa hur han håller oss i sina barmhärtiga händer när saker omkring oss faller. Vi kan alltid lita på Jesus, han är vår klippa.
2. Gå
Lyssna till och följ de uppmaningar och råd som Herren och myndigheter ger.
Utifrån den frid Gud ger oss har vi massor att dela med oss av till människor omkring oss. Vi får hjälpa våra barn att inte oroa sig, utan ta emot Gud tilltal varje dag.
Vi kan vara kreativa och låta begränsningarna hjälpa oss hitta nya vägar att vara gemenskap, församling, hålla kontakt med varandra, ta reda på hur vi mår och hur vi kan hjälpa våra medmänniskor och i samhället. Starta en bönekedja, hemgrupp med de som vill på plats och andra online.
När något ändras och tas bort kan något annat få plats. Kanske ni nu, när tävlingar och träningar är inställda, kan ta en promenad som familj, eller en förälder med ett barn? Vila, tid och fundera kring livet, tron och vägen vidare. Plocka fram spel och gör något tillsammans (ja, det går att se film tillsammans också). Bygg, rita, fixa. Spela piano, besök ett naturreservat. Ring och videosamtala med släktingar. Skriv en pjäs, en sång eller dikt. Läs Guds ord och dela vad det betyder med varandra.
Nu när gudstjänster och annat förändras, kom i håg att vi alla fått Anden som hjälper oss i vår vardag, som visar oss på Jesus och stödjer oss som föräldrar att vara de ledare för våra barn som vi är. Ta hjälp av varandra och av resurser som finns. Rakel Brandt, Elin Redin och Sofia Ödman har skrivit den mycket bra boken Hemma-Kyrka som hjälper oss att ha nyfikna och kreativa samlingar och samtal kring Bibeln tillsammans.
Vandringen genom livet innebär en massa olika steg. Flytta från föräldrarna, hitta nytt boende när familjen växer, lämna huset för att slippa gå i trapporna på äldre dar är några av dem. Antalet rum kan variera, behoven likaså.
Men en sak är alltid densamma. Jesus vill vara din och min Herre och Kung. Och han vill vara det i alla rum. Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig. (Upp 3:20) Detta innebär att vi får bjuda in honom i våra liv, och så ska han göra allting nytt, leda oss genom höjder och dalar, vara med i våra liv, dela smärta, sorg, glädje och hopp. Jesus förvandlar mörkret till ljus, död till liv. Han vill äta tillsammans med oss, vilket betyder att Jesus vill ha en nära och förtrolig gemenskap med dig och mig.
Men detta handlar inte bara om hallen. Inte bara om att komma in i köket och stanna på en fika, eller vardagsrummet för ett samtal. Det handlar också om att få vara med i sovrummet, klädkammaren, förrådet och soprummet. I alla rum som kan finnas. I alla delar av ditt och mitt liv.
Därför är vandringen med Jesus ständigt pågående. Vi är alltid på väg.
Var vill Jesus ta sin boning hos dig och er nu? Vilket rum behöver hans ljus och frid i dag?
Dem 20 oktober 2019 fortsatte vi vår resa som församling genom en fokus-dag på temat Ni förlorar oss! Vi får vara med och ge tron vidare och skapa de bästa förutsättningarna för att barn och unga ska upptäcka Jesus och vandra vidare som lärjungar med en tro som håller genom hela livet.
Olof Brandt visade för oss i predikan hur centralt det är i Bibeln att barnen är med och delaktiga i livet med Gud. (Mark 10:13-16, 5 Mos 29:10-12, 5 Mos 31:11-13) De flesta som var med på gudstjänsten hade kommit till tro på Jesus innan 18 års ålder. Tyvärr visar undersökningar och vår egen erfarenhet att många barn och ungdomar lämnar församlingens gemenskap. Jesus visade på herden som lämnade de 99 fåren för att söka upp det enda som gått vilse. (Matteus 18:12-14) Så kan vi också få vara och verka som församling. Vi kan få vara byn som uppfostrar barnet och barnen.
Och vi var många som sökte oss till Jesus för att få kraft och hjälp i våra liv, för våra relationer och i bön för alla dem som vi tänker på och mött genom åren.
För att kunna möta den utmaning det innebär att så många lämnar behöver vi fundera på vad vi kan göra för att barnen och ungdomarna ska stanna kvar. Det vi gör i dag fungerar inte tillräckligt! Att fokusera på information (kunskap om Gud) är inte allt. Att försöka underhålla innebär att vi går in på ett område där vi aldrig kan konkurrera.
Församlingen/kyrkan har ungefär 40 timmar med ett barn under ett år. Familjen har omkring 3000 timmar med sitt barn varje år. Vi behöver samarbeta för att ge tron vidare och som församling stödja familjerna i deras uppgift och ansvar. Tillsammans kan vi vara lärjungar och gör lärjungar. Det är inte proffsen (de anställda och ledarna) som ska göra detta. Vi behöver göra detta tillsammans.
Låt oss bygga ett hus! Huset har två grundstenar:
RELATIONER ÖVER GENERATIONSGRÄNSERNA.
Dubbelt så många barn är kvar av de som fått vara med delar eller hela gudstjänsten tillsammans med andra generationer. Negativa vuxna har dålig påverkan på barnen, så viktigt att hälsa på barnen och vara ett positivt föredöme. Unga som engagerar sig i musik stannar oftare kvar.
FAMILJEN SOM HJÄRTAT.
Oavsett situation och hur familjen ser ut.
Utöver dessa två grundstenar finns åtta principer/strategier. De är holistiska, lärjungaskap gäller för hela människan. De är vårt gemensamma ansvar. Alla dessa behövs tillsammans, vi ska inte välja ut några av dem.
Vara med och tjäna
Reagera med medkänsla
Vardag med Jesus
Positiva vänskapsrelationer
Mentorskap
Avgörande höjdpunkter
Guds stora berättelse – Bibeln
Milstolpar
Taket på huset är den helige Ande som är med oss varje dag i alla steg. Gud vill vara aktiv i våra liv, och ge av sin hjälp och sin kraft. (Joh 16:7, Apg 1:8)
Till detta finns också fem nycklar för vad jag som person och vi som församling kan göra:
LYSSNA. Hör vi alla åldrar? Lyssna till vad alla generationer säger.
UPPLEVA. Hur kan vi erfara Guds verklighet tillsammans i våra liv?
FRÅGA. Bygger det vi gör upp tron?
RELATERA/UMGÅS. Forma umgänge över generationsgränserna.
TILLIT. Lita på att Gud är med i barnen och ungdomarnas liv, och formar lärjungar.
Under dagen fick både barn och vuxna svara på vad som redan är bra i Korskyrkan Uppsala, vad som är en utmaning och vad som kan vara nästa steg. Mycket spännande kom fram vilket vi u kommer att jobba vidare med. Har du som läser detta något du vill bidra med till vår process kring dessa frågor är du varmt välkommen att kontakta migpå daniel.lindqvist@korskyrkanuppsala.se eller 073-935 9662.
Nedan följer sammanställningen och samtalsfrågor i det blad Olof Brandt skickade med oss från dagen ”Ni förlorar oss!”:
HÄR FÖR ATT STANNA!
Principerna – är holistiska, lärjungaskap gäller hela människan – är allas gemensamma ansvar – är inte tänkta att välja bland, alla behövs.
Relationer över generationsgränserna
Sagt om …
”Vi måste kämpa för en sann gemenskap där det
finns acceptans, förlåtelse och villkorslös kärlek som är allas ansvar.”
Tammy Tolman
Diskutera
Om du tar blå och röd lera och knådar ihop dem,
vad händer då med färgerna? Om den blå färgen står för ett barn och den röda
för en vuxen, vad tror du då att det här kan säga om deras relation?
När olika generationer möts skapar de något nytt, på samma sätt som lerans färg förändras. Vad är bra med att samla olika generationer, i kyrkan och i vardagslivet.
Hur kan ni göra relationer över generationsgränser en del av er gemenskap i församlingen?
Familjen som hjärtat
Sagt om … Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft. Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat. Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. (5 Mosebok 6:6-7)
Diskutera Familjen är den viktigaste arenan för ett barns andliga och själsliga utveckling. Även familjer som aldrig går i kyrkan eller tar in andliga eller etiska aspekter inför stora beslut formar sina barns andlighet.
Hur ska familjer hjälpa sina barn och ungdomar att hålla kvar kontakten med kyrkan?
Vad kan kyrkan göra för familjer?
Vara med och tjäna
Sagt om … Alltför länge har barn betraktats som objekt
för verksamheten snarare än aktiva deltagare i uppdraget. Barn är inte bara
behållare som ska fyllas med information utan hela människor som aktivt kan
bidra till Guds mission.
Diskutera
Tänk på ett tillfälle när du var delaktig i en uppgift som barn eller ung (eller som del av ett team med barn och unga). Hur bidrog det till att din tro växte?
På vilket sätt får barn och ungdomar hjälp att hålla kontakten med kyrkan genom att vara med och tjäna?
Reagera med medkänsla
Sagt om … Våra barn och ungdomar är smärtsamt medvetna om världens brustenhet. De har förhoppningar och känner oro inför framtiden. Alltför ofta ger vi dem våra vuxna lösningar på en del av världens problem i stället för att beskriva frågan för dem och bjuda in dem att vara med och komma på förslag till lösningar.
Diskutera
Vad skulle kunna hända om barn och ungdomar verkligen fick möjligheten att vara med och agera på sin medkänsla?
Hur hjälper vi barn att bemöta de behov de ser om de känner sig maktlösa?
Vardag med Jesus
Sagt om … I vår trosgemenskap och i troende hem behöver
vi medvetet skapa tillfällen för att möta Jesus. Skapa tillfällen att höra Guds
röst. Att möta Honom tillsammans och dela våra berättelser och upplevelser med
varandra. Vi har ofta så ont om tid att vi måste vara medvetna och göra detta
till en prioritering i våra liv.
Diskutera
Berätta om ett tillfälle
när du var barn eller ung och hade ett personligt möte med Jesus. Hur skulle du
beskriva din upplevelse?
Hur kan vi skapa tillfällen
för barn och ungdomar (och hela församlingen) att höra Guds röst?
Positiva
vänskapsrelationer
Sagt om … Grupptryck är en faktor för 83,5 % av de barn och ungdomar som lämnar kyrkan.
Diskutera
0–5 år, 5–10 år, 10–14 år, 14–18 år
Titta på varje åldersgrupp och diskutera
följande frågor:
Nämn några frågor som är
särskilt viktiga för varje åldersgrupp.
Hur kan det vara till
hjälp för barnen att vara tillsammans med andra i samma ålder?
Mentorskap
Sagt om … Där en blir övermannad kan två hålla stånd,
och en tredubbel tråd brister inte så snart. Pred 4:12
Diskutera
”Vi behöver mentorer, guider och förebilder som
vi kan komma till med våra framgångar och våra misslyckanden och få uppmuntran,
tröst och hjälp att reflektera, utan att känna oss dömda eller underlägsna.”
Samantha
Vad tror du att ett mentorsprogram skulle innebära för positiva saker för dina barn och ungdomar?
Vilka slags mentorskap existerar redan i din församling, formellt eller informellt?
Avgörande höjdpunkter
Diskutera
En höjdpunkt är ett viktigt komplement till de
vanliga aktiviteterna inom gemenskapen. Upplevelsen kan ske under ett läger, en
heldagsutflykt, en undervisningsdag, en särskild kvällsaktivitet eller
liknande.
Tänk på en höjdpunkt som du har upplevt, då du mötte Gud eller som drog dig
närmare Gud. Om möjligt, försök komma ihåg en upplevelse som du hade som barn
eller ung.
På vilket sätt fördjupade den din tro?
Hur förbereder vi barn och ungdomar för att ”komma ner från berget”?
Guds stora berättelse –
Bibeln
Sagt om … Det är viktigt att hjälpa barn och ungdomar
att se att de och deras församling är en del av Guds berättelse och plan som
sträcker sig genom Bibeln och ända fram till vår tid i dag.
Diskutera
Vad är Bibelns huvudsakliga budskap?
Vad tog ni i gruppen med och vad utelämnade ni?
Samtala om var i Guds historia som vi kommer in.
På vilket sätt hjälper det barn och ungdomar att hålla kontakten med kyrkan om de ser sig själva som en del av Guds stora berättelse?
Milstolpar
Sagt om … Att se fram emot, hedra och fira övergångar och ’initiationsriter’ med barn och ungdomar. Det är något vi behöver göra medvetet, det behöver ske offentligt och vara ett tillfälle eller en erfarenhet som kan bli ett ankare i en människas liv. Detta ankare kan vara något som hjälper dem att stanna kvar på spåret med Gud.
Diskutera
Tre exempel ur / Lost in Transition – or Not av
David Goodwin:
Ledare behöver se över
övergångarna mellan olika grupper eller verksamheter. Forskningen visar att det
är bättre att flytta upp i början av den sista terminen på året än vid
årsskiftet.
Ledare i nästa grupp
behöver lära känna de nya barnen och ungdomarna flera månader innan de börjar.
Varje församling behöver
ha en formell överlämning av barn och ungdomar som även innehåller information
och samtal som hjälper dem.
Vilka åldersrelaterade
övergångar möter era barn och ungdomar? Hur kan ni hjälpa dem med dessa
övergångar?
Vilka trosrelaterade
övergångar erbjuder ni redan era barn och ungdomar?
Vissa frågor och påståenden sticker ut. Uttalandet att Ni förlorar oss tror jag är ett sådant. Det syftar till att väcka oss i Guds församling att se vad som riskerar att hända med våra barn och ungdomar. För statistiken och erfarenheten visar tyvärr att en många av dem som funnits med i barn- och ungdomsgrupper i kyrkan inte längre finns kvar i gemenskapen. Förhoppningsvis har inte alla som lämnat kyrkan förlorat sin tro på Jesus, men säkert är att vi behöver uppmärksamma denna situation för att göra det bästa vi kan i dag för att det inte ska fortsätta på detta sätt.
Jesus sa att herden lämnar de 99 fåren för ett enda som kommit vilse. Han sa också att den goda föräldern väntar på att barnet som gått iväg ska komma hem, och att barnet som inte gått i väg men ändå inte är hemma också ska komma hem. Gud älskar varje människa, och vill nära gemenskap med oss alla. Allt beror på Guds nåd. Det finns ett hem, en plats för vi alla kan få komma till liv. Fyllas med frid och träda in på en fest.
Vi får vara med som lärjungar och göra lärjungar. Vi är församling tillsammans. Det börjar i våra egna liv. Det fortsätter närmast oss, i vår familj. Sedan går det vidare till vänner, grannar, kursare, arbetskamrater, de vi möter på bussen, affären, och till jordens yttersta gräns.
Hur gör vi allt detta som generationer tillsammans? Vilka steg behöver vi ta personligen och som gemenskap? Hur kan vi hjälpa föräldrar och hemgrupper att göra lärjungar som gör lärjungar?
Hoppas vi ses i Korskyrkan Uppsala nu på söndag den 20 oktober 2019klockan 11. Olof Brandt kommer att tala. Vi lovsjunger och ber till Herren. Det blir kyrkfika (korv med bröd till alla) och sedan fortsatt samling, klockan 13-15. För barnen blir det Kompisklubben som vanligt (också på dagens tema) och sedan After Church och fortsatt lek.
Det är ett antal platser som jag har hunnit bo på under mitt liv. Ännu fler som jag har haft möjlighet att besöka. Alla har haft sina bra saker och skönheter. Men det som alltid varit det viktigaste för mig och som jag bär med mig vidare är människorna. De som jag fått bo bredvid, de som jag samtalat och delat livet med.
När Jesus av en person som var kunnig i Guds instruktioner och bud får frågan om vad vi ska göra för att få evigt liv så svarar han med en berättelse. Du kan själv läsa den i Lukasevangeliets 10 kapitel. Jesus beskriver en man som reser från Jerusalem till Jeriko. Det är en brant färd nerför och inte helst riskfri. Mannen blir också överfallen av några rövare som tar hans saker och kläder och lämnar honom misshandlad och blodig vid vägkanten. Halvdöd. Ensam. Övergiven.
Nu kom det dock fler människor förbi på denna vägen. En präst kom först, och sedan en levit, som hjälpte till i tempel. Men både två gick åt sidan. De vill inte befatta sig med den nedslagne, skadade människan. De skyndar sig vidare utan att ens stanna.
Men en samarier som kommer sedan gör tvärtom. Han stannar och ser hur det är med mannen vid vägkanten. Trots att han är jude, som starkt ogillade samarierna, tar han hand om mannens sår, lyfter upp honom på sin åsna, tar honom till ett värdshus som får betalt för att ta hand om den misshandlade mannen. Samariern lovar också att betala mer om det behövs.
Efter att ha berättat detta frågar Jesus den laglärde vem av dessa tre som kan på samma väg som är den drabbades medmänniska. Då får han svaret: Den som visade honom barmhärtighet. Då ger Jesus honom uppmaningen att göra precis som honom.
Jag tror att detta också är vår kallelse i dag. Att visa våra grannar, arbetskamrater, de vi möter på bussen och i skolan kärlek, nåd, frid och barmhärtighet. Att ge varandra utrymme att få leva, växa och utvecklas. Att få fungera tillsammans, också om vi är olika på så många sätt.
Jag gillar Stenhagen, platsen där jag och min familj bor. Och jag älskar Gud och alla de människor som finns omkring mig.
Så har jag haft förmånen att få åka på läger igen. Visst kan vi som åker på läger bli trötta… men det finns så mycket som är så bra och roligt.
I år var vi 36 barn och 16 vuxna från Korskyrkan i Uppsala som åkte till Hjälmargården (i Vingåkers kommun) den 3-7 juli för att vara med på ett av två barnläger som arrangeras på sommarlovet. På varje är det totalt knappt sjuhundra personer, så det är full fart mest hela dagarna. Måltider, lek och skoj, en massa kreativa och roliga intressegrupper som barnen fått välja, bus, bråk och tröst, fritid med kiosk och bad, lägerbål, utflykt med Mästarnas mästare, sova i tält, husvagn eller inne med nya och gamla kompisar. Ja, Smajl innehåller det mesta ur livet.
Huvudsyftet med dessa läger är att visa påJesus. Om livet med Jesus och vad det betyder för oss i vår vardag. Vi har varje dag en storsamling där sånger, verser och berättelser från Bibeln, drama från nutiden (påhittade Hjälmarpärlan) visar hur vi kan följa efter Jesus idag. Vi har också fått besök från kända artister, eller mer deras nära släktingar (till exempel Jonna Lundvik) som sjunger kända sånger med text som stämmer med dagens samling. Årets tema har varit Kontakt och vi har fått se att:
Glapp i kontakten. 1 Mos 3, Jes 9:2
Lagad kontakt. Luk 2:1-21, Matt 3, Joh 3:16
Kraft i kontakten. Luk 8:22-25, Luk 24:13-32, Ef 6:10
Kontakt med varandra. Luk 19:1-10, Joh 17:18, 26, 1 Joh 4:19
Fortsatt kontakt. Matt 28:20
Den kontakt som vi människor skapats för har gått sönder. Men Gud ger inte upp. Jesus gör det möjligt att få kontakt och gemenskap med Gud igen. Även om vi lever med honom kommer det stormar i våra liv, men vi får hämta styrka hos Herren. Vi får vara Guds förlängda arm och visa hans kärlek, tröst och kraft där vi går fram. Varje dag är Jesus med oss.
Efter storsamlingen samlas vi i patruller på 4-8 personer för att samtala om det som hänt på storsamlingen, förklara Bibelns budskap, tala om hur vi kan praktisera detta i våra liv och be tillsammans. På liknande sätt avslutas varje dag med en pyjamasbön innan det är dags att sova.
Kvällssamlingen innefattar lovsång, Bibelberättelse, vittnesbörd och en mängd olika sätt att gensvara för oss på lägret. Många barn har fått förbön, ritat tackböner och bett för länder och tagit steg med Jesus. För mig som pastor har detta varit helt underbart att se och vara en del av!
Så vill jag avsluta denna rapport. Med tacksamhet ser jag tillbaka på Smajl 2019. Om det regnar eller solen skiner, får vi leva i kontakt med Jesus och varandra. Det är gott att veta!
Vardagen innehåller både skratt och tårar. Glädjen finns i att vara närvarande med människor omkring oss. Att spela fotboll eller leka kull med barnen. Pyssla och prata. Ja, det gör att vi verkligen får skratta i våran familj. Det behöver inte alls vara svårt, snarare är det precis tvärtom.
Livet ger också utrymme för tårar. Tillsammans med några andra läser jag Guds löften till oss och vi ber om Guds ingripande i svåra situationer, som det är för många personer. Och jag ber med sångtexten: Gud vi ser en värld som behöver mer av Dig. Ge oss hjärtan som blöder. Och mer än någonsin behöver vi ditt hopp.
Men det är också glädjetårar för det som Jesus är och gör i människors liv. En skuldra blir helad, en värkande fot blir fri från smärta. En dyster prognos blir uppdaterat till något mycket, mycket bättre. Och läkarna vet inte varför. På väg hem från jobbet tackar jag Gud och gråter av tacksamhet. Vi får ge både det bästa och det värsta vi har till Jesus. Ingen annan än han kan omfamna, befria och upprätta oss som han.
Så ser jag det sista avsnittet om Kalle och Britas sökande efter annorlunda sätt att leva livet. Deras längtan efter ett annorlunda och äkta liv är tydlig i serien och jag tror att många känner igen sig, i alla fall gör jag det. Ofta kan vi hamna någon annanstans än vi ville och gå med en dröm om något annat och större. I sista avsnittet besöker paret Lesbos och möter migranter som verkligen fastnat i en jättesvår situation och volontärer som gör allt de kan för att hjälpa till, för att ge en människa en liten stund av glädje. Slutsatsen handlar om att det är så mycket bättre att vara och göra en insats för en annan människa än att bara leva för sig själv. Vi blir lyckliga av att hjälpa andra, när vi ger ut av det som vi har fått och delar med oss till våra medmänniskor. Mycket kan vi vinna om vi hittar dessa människor och dessa vägar till att leva generösa liv. För alla kan vi vara någon och göra något.
Mitt i detta tror jag att vi får be om och ta emot mer av Guds rike. När det blir vår vardag får vi verkligen leva i frid och äventyr på samma gång. Det är liv på riktigt. Där får skratten och tårarna plats, för vår Herre Jesus delar både vår överflödande glädje och gråter med oss.
Gå med Jesus. Det är absolut det bästa du kan göra.
