Med familjen – på pastorskonferens

Vad gör du när jobbet skickar iväg dig på konferens, resa och frånvaro från hemmet och familjen?? Tar du det som en förmån och en chans att få lite egentid och vila från allt med barn och bestyr? Allting beror ju förstås på var, när och hur. Men så här gjorde vi i veckan.

Den gångna veckan hade Evangeliska Frikyrkan medarbetarkonferens i Örebro. Som pastor var jag inbjuden till dessa inspirerande och utmanande dagar. Konferensen var verkligen fantastiskt bra och handlade om att Gud har en vision, en mission, ett uppdrag i vilket vi får dras in i och vara delaktiga. Förutom undervisning, bön och tillbedjan, samtalsgrupper så pratade vi. Det var välbehövligt att med de korta promenader jag tog morgon och kväll, för då var det i alla fall tyst. När många människor träffas som delar mycket av hjärta, vision och annat så kan jag lova att det pratas hela tiden.

Inför att jag skulle planera denna resa stod vi inför följande. Som familj skulle det betyda flera dagar och nätter utan att vi fick vara tillsammans och dela livet. Efter en hel del funderande kom vi fram till att det bästa för oss alla var att vi åkte – allihopa. Till detta kan tilläggas att vi Örebro har många vänner, fler än vi hann träffa, så vi hade människor att som gav oss sängar att sova i, mycket mat och gladde oss med sin närvaro.

Jag utmanas som make och pappa till hur ofta våra jobb drar i oss och delar upp våra liv i olika delar. Risken finns att vi tacksamt tar emot tjänsteresor, affärsluncher etc. som om det är det enda alternativet. Nu har ju jag ingen aning om ditt liv och arbete, men jag skulle vilja föreslå att alltid tänka in din familj i alla planer du eller andra gör för dig. För allt vi gör påverkar dem. Och eftersom vi är en del av varandras liv, tycker jag att vi verkligen ska ta ställning för dem så långt det är möjligt.

Naturligtvis går det inte att ta med fru och barn på alla resor, mer om sådant snart. Men jag är tacksam att det gick denna gången. Från blöjbyten och välling till Andens roll i att visa världen vem Jesus är. Det är en bra kombination! 😉
\o/
Daniel

Tankar omkring fars dag

Visst ska vi hylla och fira. Självklart finns det så mycket att vara glad över. Men kan det vara så att det också finns en gräns som det kommersiella vill gnaga på? Ett mönster som vi människor förväntas delta i? Här är mina tankar i slutet på fars dag 2014, tredje året som pappa.

Jag tycker vi med rätta bör fira dem som sliter i det tysta, kämpar på så allt fungerar, håller uppe sådant som vi varje dag tar del utav. Särskilt det som ger ett djupt avtryck på andra människor. När denna dagen närmar sig sitt slut är jag inte så säker på att det är rättvist att alla fäder ska ha en egen dag. Inte alls så att vi pappor per automatik gör någonting dåligt. Jag utgår från att vi försöker så gott vi kan. Ibland räcker det långt, ibland knappt någonstans.

Min undran finns delvis i hur man ska uppvakta. De flesta pappor har det största ansvaret för yttre tjänst, att jobba så familjen får inkomst. Men måste den som jobbar bli hyllad med gåvor som kan köpas för pengar? Finns det inte något mycket vackrare med teckningen barnet ritat eller halsbandet i spridda färger och storlekar? Ett givande från en annan värld, med en annan ”valuta”. Vet inte hur era traditioner ser ut, berätta gärna. Mina döttrar är ännu så små att en puss på kinden blev dagens höjdpunkt. Men vad ser jag framför mig om 15-20 år? Och hur gratulerar, uppvaktar jag min egen far?

I alla fall så tror jag att det kan vara lönt att tänka på hur vi alla uppmuntrar och uppmärksammar varandra i vardagslivet. Hur kan vi göra något särskilt, inte för att almanackan eller affärerna säger åt oss att göra så? Hur kan vår fantasi och spontanitet få utlopp på bästa sätt?

Och hur kan vi fira dem som ingen annan firar? Glädje dem som gråter och trösta de som förlorat hoppet? För jag tror på fullaste allvar att våra liv kan få betyda så mycket mer än vi anar, tror eller tänker. Och jag tror att det framför allt kan få göra det när vi har kontakt med alla goda gåvors givare. (Jakob 1:17)

Så, fira varandra. Tacka för allt på en massa olika sätt. Och glöm inte bort att alla är vackra, viktiga och värdefulla. Också dem som inte har några egna barn. De som sitter ensamma. Som fryser och är hungriga. Och de som tar hand om de som andra bara vill hylla på fars dag.