Kategoriarkiv: äkta makar

#Metoo

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Man och kvinna som en del av allt det mycket goda. För att återspegla härligheten från det eviga. Leva i gemenskap med Herren själv.

Men något gick snett. Totalt vilse. In i synd, elände, ondska, fördärv och död. Och det pågår fortfarande. Också jag är en del i detta.

#Metoo
#Metoo
#Metoo

Stora grupper av kvinnor vittnar om fruktansvärda övergrepp, övertramp. Om maktfullkomlighet, system av förtryck, om objektifiering och kulturer utan sunt innehåll, om yrkesområden, arbetsplatser och livsutrymmen som saknar värdighet. Inget område är fritt från synd, inte heller de troendes samfund som jag tillhör. Ingen kan kasta första stenen. Berättelserna är fulla med tillåtelse för att detta förtryck får fortsätta, för det finns tyvärr ledarskap utan ledare.

Jag gråter. Något går sönder i mig. Insikten om ondskans framgång, om tystnadens absurditet… det är enbart förfärligt. Vetskapen om att det ser ut så här överallt på jorden, för så många människor, särskilt tjejer och kvinnor, är väldigt frustrerande.

Precis som historien om Jesus slutar denna berättelse inte med nederlag. För mitt i allt det onda och svåra finns också en början på något nytt. Att våga dela. Att våga förändra i grunden. Att skapa nya kulturer. Att våga bygga karaktär som alltid står upp för det som är gott och sant. Att ge utrymme för personer att få existera som de guldklimpar de är, inte för vilka någon vill att de ska vara för oss. Att förlåta och befria. Att ge liv.

För oss som är föräldrar är detta en utmanande resa. Hur navigera i denna tid? Hur visa på vägen till ett gott liv mitt bland all fara? På alla sätt vi kan får vi hjälpa våra och andras barn att vara sig själva. Till att stå för vilka de är, till att acceptera och respektera andra omkring dem. För trots det mörker som råder, kommer ljuset ALLTID att segra.

Gud 
Du som inte kastar första stenen
utan befriar, helar och ger liv
Visa oss din väg
Förlåt oss våra skulder
Hjälp oss hämta kärlek och kraft i från dig
så att vi kan leva för och med varandra
precis så som du har skapat oss att leva
I Jesu namn
Amen

Möjliga familjen – Rob Parsons

Livet som familj är ofta hektiskt, fullt med saker som händer och ska göras. Ibland kan det kännas hopplöst och oerhört svårt. Ibland är det skratt och tacksamhet. För att på bästa sätt fungera som familj är det så viktigt att ta tid med varandra för att lyssna, samtala och dela livet. Prata om förväntningar, oro, glädje och allt som vardagen innehåller.

Ett sätt att uppmuntras som familj och som par är att läsa och tala om det tillsammans. Rob Parsons, som jobbar för den brittiska organisationen Care for the Family, har skrivit flera mycket bra böcker. I MÖJLIGA FAMILJEN – livets pussel är inte alldeles hopplöst ändå… (The Sixty Minute Family) ger han uppmuntran för hur viktigt det är att ge familjen tid och prioritering, betydelsen av att kommunicera och uppmuntra varandra, sätta mål med sitt föräldraskap och utmaningen med att släppa taget om de älskade barnen. Vidare berörs konflikthantering, det positiva med traditioner, relationerna med släkten och hur avgörande det är att lära sig älska under alla livets förhållande. Inte bara älska när det är vackert och skönt, utan lära sig leva tillsammans med varandra i överlåtelse och trohet.

Jag tycker denna boken är toppenbra! Tydliga exempel från Parsons rika erfarenhet av samtal med familjer. Språket är levande och intresset hålls vid liv. Efter varje kapitel finns det samtalsfrågor och praktiskt tips för att tillämpa de olika perspektiven i vardagen. Visst blir det lite kort när så många olika ämnen tas upp, men det finns ju alltid andra böcker för fördjupning. Ytterligare en sak som jag saknar är tron på Jesus och hur det stärker familjens liv tillsammans, men boken är troligen skriven för alla oavsett tro.

För den som är intresserad finns här en intervju med författaren.

 

Världens bästa pappa för mina barn

Under sommaren har jag funderat på hur oerhört viktiga vi som föräldrar är för våra barn. Jag hörde på en dokumentär på radio och andra berättelser från människor som alla visade hur jobbig saknaden av en förälder kan vara. Och jag läste Lukas 15, och tänkte att den yngre sonen kommer till besinning när han är långt hemifrån och då börjar förstå vad det är som han hade där hemma hos sin Far. Jag hoppas att vi och våra barn inte ska behöva fara vilse för att förstå hur mycket våra föräldrar och Herren Gud älskar oss.

Som föräldrar behöver vi självförtroende. Det har vi inte alltid tillräckligt av. Vi behöver också förebilder, och för oss pappor som är hemma med våra barn är det en ny tid eftersom förutsättningarna och situationen förändrats, och vi behöver hitta vår väg så gått det går.

I helgen som gick upptäckte jag en serie på SVTplay från NRK som heter Världens bästa pappa. Nu har jag sett första avsnittet, och det var mycket uppmuntrande för mig att få följa andra i liknande situationer som mig själv. Vardagen med barn i olika perspektiv kommer fram. Tips, uppmuntran och förslag på lösningar på utmaningar ges av olika experter och programledaren träffar olika personer som hjälper till med hur vi kan vara närvarande, skapa förutsägbarhet, tydlighet, behålla lekfullheten, samarbeta som föräldrar för barnens bästa och så vidare.

Jag kommer absolut att se denna serien som jag tycker tar upp ett så viktigt ämne. Och nu har ni som läser detta fått veta om den möjligheten.

Välkommen kaos!

Här kommer några tips från mig på bra program om relationer och tro som jag hoppas kan vara till hjälp för dig och er i vardagen.

Välkommen Kaos

Linda och Johan Odén bor numera i Spanien med sina barn. Deras äktenskap räddades efter att varit på väg att ta slut på grund av bland annat porrmissbruk och otrohet. Nu jobbar de själva med att hjälpa och uppmuntra andra par genom sin organisation Family & Friends International. Berättelsen om deras misstag och vad som har befriat dem och hur det går att hitta en väg tillsammans som par och familj finns att ta del av. Dels via Välkommen Kaos på Sveriges kristna radiopodd eller Husbyggetyoutube till vilket det också finns ett häfte.

Fixa Kärleken

Dagen TV finns flera mycket bra avsnitt om relationer, kärlek, utmaningar och möjligheter för oss som par och familjer. Det är Malin Aronsson som leder det hela och samtalar med bland annat Hanna Möllås och Laila Dahl.

Jesus och kristendomens martyrer

En serie på tre delar på SVTplay om den kristna trons uppkomst och utveckling i Romarriket. Spännande och lärorikt att få se det hela ur en historikers perspektiv.

Globala skillnader

I följande artikel blir det uppenbart att föräldrar i olika länder hanterar sitt föräldraskap med skilda ingångsvärden. Nyttigt att påminnas om. Genom att se andra kan vi också se oss själva och få hjälp att hitta vägen vidare. Och vara de bästa föräldrarna för våra fantastiska barn.

Hemmaplansfördel

Idrottsutövare brukar tala om fördelen med att spela/tävla på den ort och arena där man själv kommer ifrån, tränar, är van med omgivningen samt har stort stöd av supportrar och vänner. Jag tror att vi behöver tänka på liknande sätt som föräldrar.

I serien Gympaläraren visas tydligt att barn och ungdomar idag rör sig för lite. För att det ska bli skillnad på detta måste de framför allt vara utomhus mer och se sina föräldrar vara aktiva på något sätt. Föräldrarna är modellen som barnen följer efter. Också i en ny tid (med internet och så vidare) har vi föräldrar ansvaret att hjälpa våra barn in i ett aktivt liv, även när förutsättningarna är helt annorlunda mot när vi själva växte upp. Vi behöver hitta vägarna för att vägleda våra barn, även om vi inte har våra egna föräldrars exempel att plocka fram. Vi behöver samarbeta för våra barns skull.

Som föräldrar har vi huvudansvaret för att visa våra barn på Jesus och leda dem till en tro som bär. Idag och genom hela livet.

För att kunna göra detta måste vi våga se på oss själva med självförtroende. Kanske det är ett område som vi brottas med, även om vi har massor med utbildning och positioner på andra områden och bär med oss höga ideal. Jag skulle vilja säga: din tro duger! Våga lev ut den. Våga ta den på allvar mitt i all stress och i allt som händer. Våga ta steg och gör förändringar för att din tro ska växa. Dina barn kommer absolut fråga och säga till om det inte ser ärligt ut, men ett kort –Jesus, hjälp mig! är ett mycket bättre uttryck för vad gemenskapen med Gud betyder än inga rop alls, i tron att jag inte räcker till, eller fromma självcentrerade fasader (Luk 18:9-14). Det är helt tillåtet att misslyckas.

Som jag skrivit om tidigare är jag övertygad om att vi måste låta våra familjer och våra hem få vara utgångspunkten för livet med Gud. Det kan inte förflyttas till kyrkolokaler, stora eller små samlingar som vi går till – någon annanstans. Husförsamlingsrörelsen visar på något helt avgörande. Min fru och jag brukar säga att det vi inte gör hemma kan vi inte visa eller göra där borta heller. Som vuxna och föräldrar ska vi leva för att ge det bästa till våra barn. Men vi ska inte leva enbart för dem. Vi lever för något större – för Gud och hans rike och för att alla (även våra barn) ska få ta del av kärleken, kraften och livet i överflöd.

DSC_5361 DSC_5362

Tänk om vi kunde låta våra hem få vara platsen för livet med Gud, för församlingsliv, för vittnesbörd, bön, Bibelläsning och tillämpning, platsen där vi delar med oss till de som behöver, delar med oss så att många fler ska få bli en del av Guds rike. Det gäller för våra egna barn, deras och våra vänner, våra grannar samt så många fler.

Ett par berättade om detta med vittnesbörd utifrån hemmet. De hade hört en berättelse om Guds makt och ingripande på ett möte och gav detta vidare till sina barn när de kom hem. Barnen i sin tur berättade om detta för sina kompisar, varav en utbrast: –Men, då finns ju Gud!

Några garantier för att våra barn ska tro finns inte. Det är högst troligt att de inte kommer tro och leva exakt som oss föräldrar. Att barn delar sina föräldrars tro är helt naturligt, men vi kan aldrig tvinga dem att fortsätta vandra med Jesus under resten av sina liv. Men det vi som föräldrar kan göra är att visa vad det är att leva med Gud och ge skäl till varför de ska tro. Vi kan älska dem när de är små och genom hela livet. Vänner – vi har fantastiska möjligheter. Må Gud hjälpa oss alla att vara på tårna och göra det bästa av och på vår hemmaplan som troende föräldrar.

 

Kvinnor och män – tillsammans i Guds rike

Idag och imorgon samlas omkring 70 kvinnor på Götabro för att uppmuntras i sin uppgift som förkunnare. Inbjudare är nätverket Nelly, som hämtat sitt namn från 1800-tals predikanten Nelly Hall, bland annat verksam inom Helgelseförbundet. I en artikel i Dagen beskriver Lisa Fredlund det hela väldigt bra. Detta tycker jag är så viktigt.

I många sammanhang över hela jorden ses kvinnor och män som tilldelade olika uppgifter, ja till och med olika roller och värde. Även om en större frihet växer fram för kvinnor, sker den ändå beklagligt sakta. Tyvärr har tro och religion ofta varit med som en bov i dramat. Låt mig förklara varför jag tycker det är naturligt att kvinnor och män får tjäna och fungera tillsammans i Guds rike.

  1. Skapade underbara & jämlika
    Min utgångspunkt är att människan, som kvinna och man, är skapade som Guds avbild (1 Mos 1:26-28). Att vara människa är något stort och vackert. Ingen kan ha hela sanningen om Gud, som alltid är större, men vi är var och en och tillsammans en avbild av vem Gud är. Det betyder att var och en av oss är unika, vackra och värdefulla. Detta gäller för alla människor.
    Jag ser oss som jämlika. Visst finns det olikheter ja, men vi är lika inför Gud och inför varandra i värde och möjlighet att få leva som de människor vi är formade till.
  2. Problemet
    Syndafallet, att människan själv försöker bli Gud, är det som jag menar ställer till det (1 Mos 3). Ur detta kommer ojämlikhet, hierarkiska strukturer och system som drar isär, förlöjligar och hånar. Nu lever vi alla i en fallen värld, vilket skapar utmaningar av gigantiska mått. Men…
  3. Räddningen
    Gud har genom Jesus gett en ny väg, där frihet och sanning får prägla oss. Detta är goda nyheter. Vägen är samma oavsett man eller kvinna, född in i en troende (på olika gudar) familj eller inte, fattig eller rik, och så vidare (Gal 3:28).
  4. Församlingen
    Idag får vi som kvinnor och män försöka leva som en återupprättad avbild i ömsesidig tjänst (formulering med inspiration från Per-Axel Sverker). Vi ska stå i tjänst inför Gud, varandra och världen. I detta menar jag att vi behöver uppmärksamma och aktivt ta bort de hinder som kan finns för kvinnor att få utrymme för tjänst i Guds rike. Liksom vi vill göra för andra grupper som inte får möjlighet att vara med.

I historien kan vi hitta föregångare för att låta kvinnor få vara med. Som en del av svensk frikyrklighet vet jag om att John Ongman (grundare av Örebro Missionsförening – idag Evangeliska Frikyrkan, EFK) lät kvinnor gå Bibelskola, vara evangelister och sändas ut i missionsarbete. Ongmans ställningstagande för kvinnor fick andra ledare att reagera, även om han inte tillät kvinnor som föreståndare (huvudansvarig) i en lokal församling. Det var först långt senare som de första kvinnorna blev församlingsföreståndare, och under senare år har både EFK och Pingströrelsen haft uppe frågan om kvinnor som ledare för församlingsrörelserna. Pingst Ung gjorde härom året en mycket intressant rapport om jämställdhet och handlingsplanen Ester – för ett hållbart ledarskap. I dem visas det tyvärr tydligt att vi har många steg kvar, områden att verkligen ta tag i. Dessa skrifter rekommenderas för läsning och fortsatt förändringsarbete.

Visst finns det olika tolkningar av Bibelns texter (och jag kan återkomma till dem). Visst finns det skilda traditioner och perspektiv. Visst finns det olika sätt att se på både vår historia, nutid och framtid. Men jag tänker att det verkligen är tid för alla människor att få vara med och tillsammans lära känna och visa världen längden, bredden, höjden och djupet i Kristi kärlek (Ef 3:14-21). Välkomna tjejer och killar, kvinnor och män, tanter och farbröder – välkomna till Jesus och välkomna att gå med honom i tjänst för världen.

 

 

För vidare läsning:
Per-Axel Sverker: Man och kvinna som Guds avbild. (ÖMS, 1992)
Maria Cruz och Rickard Cruz bloggserie. (februari-mars 2014)
Mikael Tellbe: Vad menar vi med att Bibeln är Guds ord. (Libris, 2015)

 

 

I säsong: tålamod och jordgubbar

Föräldraskap för mig handlar mycket om att gilla läget och lära sig hantera varje nytt steg dag för dag. Resan är ofta omtumlande och utmanande, men samtidigt full av glädje och överraskningar. På flera sätt liknar den vandringen som lärjunge till Jesus. Vart vi är på väg och vilka vi är återkommer ständigt som grundläggande bitar.

Vardagen är full av liv. Lugnt är det när våra små underverk sover. Men även då är kan det när som helst ändras genom att någon vaknar, drömmer hemskt, behöver välling, ny blöja eller saknar mamma eller pappa. Morgonen är oftast lite stressad, mest på grund av att jag sover för länge. Efter frukost och på med alla kläder bär det iväg till förskola och jobb för halva familjen, medans den andra delen stannar hemma tillsammans. Innan läggning ska lek, böcker, mat, disk, bråk och tandborstning hinnas med. Bland annat. Och så fortsätter det. Dag efter dag kommer denna gåva till oss: Livet. Och varje kväll övar vi oss på att säga – Hej då! God natt! Älskar dig!

Varje dag som går betyder att vi varit föräldrar en dag till. Vi är uppe i… 1272 nu. Så erfarenheten växer, men det känns inte alltid som om jag hunnit att växa med uppgiften. Tålamodet tar slut både mot mig själv och de omkring. Visst är Anden är hjälpare (Gal 5:22f) men det är ändå frustrerande. Jag vill att det ska gå fortare. Tack och lov får jag lära perspektiv och planering av hon som sitter här bredvid mig.

De Jesus-troende kallades för Vägen. Människorna var Vägens folk. På resa, upptäcktsfärd, mot nya mål. Jag tror att detta  perspektiv är så viktigt för att förstå vad det innebär och kunna formas som både förälder och lärjunge. Vi är inte klara, och blir det aldrig heller på denna sidan evigheten. Men tillsammans får vi forma en nådens och barmhärtighetens gemenskap som hjälper varandra, och då särskilt våra barn, att lära sig leva livet. Livet med Gud och med varandra. Livet som är just det; en gåva att ta emot i djup glädje och tacksamhet. Samt med ett stort finurligt flin bakom dörrposten.

Allting har ju sina säsonger. Vi ska gärna äta det som är moget för tillfället. Så är det också med våra barn. Vi behöver vara med dem där de är, även om det kan ändra sig blixtsnabbt. Så jag vill avslutningsvis bara uppmuntra er alla till vardagens upptåg, gnäll, tröst och fruktstunder. För som någon sagt: alla dessa dagar som kom och gick, det är livet. Och för övrigt är det jordgubbssäsong nu. På allting. Bara så att ni vet.

Guds planer för familj och församling

DSC_5218
2 oktober 2015 – Avslutning

Det är så varmt i solen att vi sitter utan jackor utomhus och kan samtala om föräldraskap och äktenskap, med alla dess frustrationer och fantastiska möjligheter. Kåfalla är så vackert, det vet vi eftersom det varit platsen för alla samlingar i Evangeliska Frikyrkans Familjelivsutbildning. Till denna utbildning har vi kommit eftersom det i våra församlingar finns många människor i unga år, personer som lever tillsammans med varandra och som är föräldrar. Tänk så bra att det då ges utrustning, utmaning och hjälp för att på bästa sätt hantera denna verklighet. Genom föreläsningar, bokläsning och samtal utifrån densamma, konstant delande av erfarenheter, drömmar och misslyckanden med varandra under kurstillfällena, samt praktiska övningar i församlingen har vi tagit steg för barnen, familjerna, församlingarna – ja, för alla generationer i Guds rike.

DSC_5239

Hösten 2012 – Början

På grund av familjeskäl har det tagit ett tag för mig att fullborda det jag en gång började. Egentligen skulle det som började hösten 2012 vara färdigt drygt ett år senare. Men våra barn har blivit sjuka och min fru har haft förvärkar. I vår familj har två blivit fyra sedan jag avsökte om att gå denna kurs. Kopplingen till utbildningens inriktning är väldigt tydlig för oss som småbarnsföräldrar. Till slut så kunde även jag avsluta min utbildning, och då med den tredje gruppen människor.

DSC_5223

2020 – Framtiden

Organisationer av skilda slag använder ibland planer för sina idéer och verksamhet för att kunna utvärdera och komma så långt som möjligt. Som en sista uppgift i denna utbildning skulle jag utifrån vår situation som församling och tankar i församlingsledningen skapa en plan för det framtida familjearbetet. Nu delar jag den planen vidare här till er alla. Se den som en uppmuntran till att leva som familjer och församling i Jesu fotspår. För Gud har verkligen stora planer för oss. Och låt oss alla hjälpa varandra att leva i Guds kärlek och kraft, så att var och en får ge sin gåva när vi visar världen vem det är som älskar den högst av allt!

Plan för familjearbetet Korskyrkan Uppsala okt 2015

Anta utmaningen

Just nu pågår en uppmuntran från Svenska Bibelsällskapet med flera för att människor ska läsa Bibeln varje dag. Den går under namnet Anta utmaningen. Över 3000 personer har hängt på. Jag är en av dem.

Som lärjunge och vän till Jesus vill jag följa hans exempel. Lyssna och göra som han. Som förälder och make vill jag visa var riktning och ledning finns att hämta. Därför läser jag Bibeln. Genom detta bibliotek talar Herren Gud, ger uppmuntran och tröst, men också klar korrigering. I mötet med den Gud som dessa texter presenterar och uppenbarar får jag lära mig mer vem Gud är, vem jag är och vem som är min medmänniska, min nästa. Det är omvälvande ibland. Vissa gånger fyller det mig med en frid som ingen annan/inget annat kan ge. Ibland är det som att äta mat, öppna munnen och stoppa i sig det som bjuds.

Mycket av det Bibeln innehåller är klurigt. Dels är det skrivet i andra tider och kulturer, för människor på platser som inte har sportlov och flera veckors semester. Men samtidigt finns vi tillsammans med varandra och har fått den helige Ande som Hjälpare. (Ef 3:14-21, Joh 14:15-31) Alltså finns det utmaningar, men också en massa möjligheter.

Sedan jag blev förälder har min Bibelläsning förändrats, i alla fall tiden för den. Tidigare var min vanliga tid med Gud på morgonen, i stillhet och förberedelse inför dagen. Nu är det istället oftast på kvällen efter att barnen somnat som jag läser. Tror att det är ganska naturligt att hitta de stunder och de sätt som fungerar. Det viktiga är att det blir av, att ett möte mellan människa och Gud får ske. Eller: det viktiga är inte att vi läst, utan att vi läser och vad detta gör med oss.

Läs inte Bibeln på grund av dåligt samvete, det är aldrig en bra grund för relation. Läs för att du vill lära känna Jesus och än mer ta del av det liv han är och ger. (Joh 10:10b)

Att vara människa är en spännande resa. Jag tror att det absolut bästa sättet för att vara och bli det vi är skapade till är att vandra tillsammans med Jesus. Och eftersom jag gör det vill jag göra som han gjorde: lyssna till, lita på och handla efter Ordet. Därför vill jag lyssna, ta emot, formas, förvandlas och ge detta liv vidare. Utifrån de relationer jag finns i ger Bibeln mig så mycket som blir till vägledning, uppmuntran och perspektiv.

Ingemar Olsson har liknat Bibeln vid ett kärleksbrev. Om du fick ett sådant med många sidor, små bokstäver och märkliga formuleringar – visst skulle du läsa det ändå? Gud älskar alla människor så ofattbart mycket. Läs Bibeln och bli del i Kärleksrörelsen!