Kategoriarkiv: Föräldraskap

#Metoo

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Man och kvinna som en del av allt det mycket goda. För att återspegla härligheten från det eviga. Leva i gemenskap med Herren själv.

Men något gick snett. Totalt vilse. In i synd, elände, ondska, fördärv och död. Och det pågår fortfarande. Också jag är en del i detta.

#Metoo
#Metoo
#Metoo

Stora grupper av kvinnor vittnar om fruktansvärda övergrepp, övertramp. Om maktfullkomlighet, system av förtryck, om objektifiering och kulturer utan sunt innehåll, om yrkesområden, arbetsplatser och livsutrymmen som saknar värdighet. Inget område är fritt från synd, inte heller de troendes samfund som jag tillhör. Ingen kan kasta första stenen. Berättelserna är fulla med tillåtelse för att detta förtryck får fortsätta, för det finns tyvärr ledarskap utan ledare.

Jag gråter. Något går sönder i mig. Insikten om ondskans framgång, om tystnadens absurditet… det är enbart förfärligt. Vetskapen om att det ser ut så här överallt på jorden, för så många människor, särskilt tjejer och kvinnor, är väldigt frustrerande.

Precis som historien om Jesus slutar denna berättelse inte med nederlag. För mitt i allt det onda och svåra finns också en början på något nytt. Att våga dela. Att våga förändra i grunden. Att skapa nya kulturer. Att våga bygga karaktär som alltid står upp för det som är gott och sant. Att ge utrymme för personer att få existera som de guldklimpar de är, inte för vilka någon vill att de ska vara för oss. Att förlåta och befria. Att ge liv.

För oss som är föräldrar är detta en utmanande resa. Hur navigera i denna tid? Hur visa på vägen till ett gott liv mitt bland all fara? På alla sätt vi kan får vi hjälpa våra och andras barn att vara sig själva. Till att stå för vilka de är, till att acceptera och respektera andra omkring dem. För trots det mörker som råder, kommer ljuset ALLTID att segra.

Gud 
Du som inte kastar första stenen
utan befriar, helar och ger liv
Visa oss din väg
Förlåt oss våra skulder
Hjälp oss hämta kärlek och kraft i från dig
så att vi kan leva för och med varandra
precis så som du har skapat oss att leva
I Jesu namn
Amen

Ett annat liv

I serien Kalles sex liv får vi följa olika människor som lever på något annorlunda sätt. Även om programledaren använder ett dåligt språk och ordval tycker jag att serien är utmanande och uppmuntrande. Vad finns bortom konsumtion, arbete och pengar? Mycket viktiga frågor och svar kan skönjas. Kalle Zackari Wahlström själv går i terapi där han vrider och vänder på sig själv, alla sina grejer och inköp – och sin lilla frihet. En genomgång som jag tror vi alla mår bra av att göra regelbundet, att se över våra liv, vart vi är på väg, vad vi lever av och för.

Några cyklar under några år jorden runt. Efter att ha sålt hus och grejer har de nu sina bästa timmar varje dag med varandra, och inte bara några trötta och sura stunder tillsammans vid dagens slut. Ett par jobbar ibland för att sedan resa runt i sin husbil det mesta av året och surfa och klättra i berg. Några lever självförsörjande genom att ha låga utgifter och genom att odla och tillverka det som de behöver. De lever i stor harmoni med skapelsen. Några personer som vi får möta har hittat frid, vila och mening genom att i perioder dra sig undan.

De paren som jag kort beskrivit här har det gemensamt att de ännu inte har barn. Men jag tror att alla, även vi lever med barn, har möjlighet att ifrågasätta normer och vanor, för att hitta det som vi verkligen vill, det som är liv på riktigt. Detta visar också andra delar i TV-serien. En pappa bor delar av året med sina barn på en fäbod, och lever ett 1800-talsliv. Det är ofta mycket jobb, men det är också en frihet att få vara där man vill göra det man vill.

En avgörande punkt handlar om mod. Mod att följa det som bultar i vårt hjärta. Mod att leva och vara på ett sätt som inte alltid passar in. Mod att ompröva det vi har. Mod att leva för något som är större än oss själva.

Jag tror att Jesus kallar oss. Kallar oss att följa honom. Att leva för honom och för den här världen. Ge av oss själva, vår tid, våra gåvor för andra människor. Jag tror att det alltid innebär ett annorlundaskap, även om det ser olika ut. Men vi som tror lever för ett annat hemland. (Fil 3:20) Låt vår längtan dit forma våra dagar här och nu.

Herre. Ge oss modet att inte stanna kvar i det som är. Låt oss ta emot och ge vidare allt det goda som du är och ger.  Hjälp oss att leva som du vill. I Jesu namn. Amen.

Den som hittar sin plats tar ingen annans – Tomas Sjödin

I våras hade vi ett sådant där ljuvligt samtal på våra barn- och ungdomsledarfest. Det handlade om att få vara med och bidra, att få en plats att ge det som Gud har lagt i våra liv. En vän berättade om blomstra-samtal som han läst om i Tomas Sjödins bok. Och nu i sommar har jag själv läst Den som hittar sin plats tar ingen annans. Den är fantastisk! Läs den, leva den – och världen ska blomma än mer.

I denna bok får vi följa Sjödins sökande efter Jesu lärjunge Tomas, tvillingen. Sjödin känner sig som en tvilling, och hittar genom resor till bland annat Gennesarets sjö och Kerala en tydligare bild av Tomas, som också ger skärpa åt vad som verkligen är viktigt för alla människor i alla tider: att få vara de vi är och få utrymme att ge av det som vi har fått. 

Det som kommer fram är inte en hyllning till att tvivla eller söka, utan om de goda möjligheter som det innebär att tro, även om tron inte alltid är så stark eller stor. Författaren säger sig själv ha en klen tro – men en stor Gud (s30). Oavsett omständigheter kan vi hitta en väg att bevara tron. Tron är en livsresa som ständigt innebär nya upptäckter och utmaningar (s22). Att tro är att ta ett eget beslut, att svara på kallelsen, inbjudan. När vi vågar välja, ta ett steg, göra ett uppbrott, då kan våra liv utvecklas och blomma ut till något enormt. Kanske inte det vi förväntade oss,  men något som Gud skapat möjlighet till. Tro och tvivel är båda något som vi bör göra i gemenskap med varandra. För då kan vi hjälpa varandra på vägen, och upp ur dikena. Tro är mod och överlåtelse. Tvivlet är viktigt. Tron är en livskraft (s 218).

Vi kan få en visshet i våra liv och att detta är vilka vi är, detta är vad vi ska göra. Vi ska drömma, för att drömma det är att leva. Och därifrån finner vi kamplust och arbetsvilja (s41). Sjödin målar varmt bilden av Jesus som den som gav de unga männen han kallade sina lärjungar en plats, ett sammanhang för sina drömmar (s44). Han var ledaren som såg potential i sina vänner. Var hittar vi de sammanhangen idag? Hur kan vi ge andra människor utrymme att blomma och drömma? 

Sjödins bok visar frön kan planteras i våra liv, men också att det går att omplantera oss senare i livet. Vi kan få hitta en plats där vi kan komma till vår rätt, fungera som Gud tänkt, få en ny chans. Vindar i livet kan fånga oss och ge oss den kraft och riktning som vi behöver för att komma vidare och för att komma i funktion.

Lärjungen Tomas liv och resa visar i boken på hur vi kan få blomma ut. Och det gör även författarens egen berättelse och vittnesbördet från bland annat församlingen Smyrna i Göteborg. Vi behöver alla ett sammanhang, en plats som betyder något och där vi hör samman (s122). Varje gåva som vi har blir en gåva först när den blir mottagen av en annan person. Och vad många idag längtar efter är att få bli använda, tagna i bruk (s129). När en förutsättning till tillförs kan allting hända. Som att det sociala arbetet exploderar i glädje, kärlek, kraft och handling. Starten för detta är att en tjej kliver fram och säger: Jag vill vara med. Jag vill engagera mig. Detta är min plats. Självklart är vägen vidare ett lagarbete. Men utan en början finns ingen fortsättning. Utan en vision eller dröm kan inga steg börja tas. För den människa som hittar sin plats tar ingen annans. Hon tar bara sin egen (s139). Och idag möter ett stort team massor med människor i nöd. De säger hej och hej då, de över sig på att lära in namnen på de som de möter och de försöker tillföra en gnutta hopp. De har blivit en gemenskap med en uppgift som författaren beskriver sig vara villig att ge resten av sitt liv för.

Utifrån denna process i Smyrna har de börjat med vad de kallar Blomstra-samtal. Detta för se vad som redan finns och för att skapa förutsättningar för det att nå sin fulla potential, att det får slå ut i blom (s142-143). Istället för att utgång från listor och behov har utgångspunkten varit vad människor har att ge. Genom att lyssna och vara två får personerna i samtalen stor möjlighet att dela sin längtan, berätta om sina styrkor och drömmar. Berätta om dig! Vad bär du på? Vad brinner du för? Vad skulle du vilja göra som du ännu inte fått chansen att förverkliga? Och vidare: Vad vill du? Vad gör du? Hur gör du? (s144-155).

Ge utrymme för det som du brinner för. Ge kraft och utrymme åt det som har liv, för det kommer att växa. Lägg ner eller ta bort sådant som inte ger liv, för det annars bara energi från det som har växtkraft. Det som går bra, gör mycket av det och det som går dåligt, gör mindre av det (s182). Dela din vänner med andra vänner, dela det goda vidare, för det är tillsammans vi kan finna mening och lyfta blicken och börja drömma. Sjödin utmanar oss som har ledaransvar att tänka: vilka är de människor vi är satta att upptäcka? mycket mer än: vad ska vi göra?

Vi kan upptäcka vårt livs JA genom att lära oss säga Nej till allt det som är bra men som på sikt bara blir en av många saker som inte är det allra viktigaste. För att vi och livet ska blomma krävs beskärning, ett sorteringsarbete för att det godaste ska få plats och kunna växa (s194). Fiskelyckan uteblir om det är för mycket störningar i atmosfärenChansen att få ge sitt bidrag kan både möjliggöras och ödeläggas av den omgivande miljön (citat från s204). Det räcker med ett myrsteg för att börja gå i målets riktning (s214). Vi blir aldrig för gamla.

När vi skådat Ansiktet, Jesus Kristus, blir vi förvandlade. Vår utgångspunkt blir en person, ett hem, som vi sedan bär med oss. Vi blir på samma gång sända med denna vetskap för att dela denna hemkomst vidare till andra. Så har vi funnit vår plats, och inbjuder andra att göra detsamma. Hitta platsen vid Guds hjärta. När vi hittat Gud och oss själva i honom behöver vi inte konkurrera om utrymmet med andra människor (s221-222). Världen väntar på dina drömmar. Res på dig. Nu blåser det upp. Det är dags att sätta segel. (s224)

Jag blir glad av att läsa denna boken. Uppmuntrad att det finns vägar att gå, också där vi tror att vi provat alla framkomliga eller omöjliga. Styrkt att frimodigt hitta min plats och hjälpa andra att göra detsamma. För då kan vi börja förmedla förvandling till den här världen från den eviga.

Då får ni inte komma på mitt kalas!

I mina barns värld är det mycket lek och skoj, spring och skratt. Men det är också en del bråk och konflikter.

Ett sätt för mina och för andra barn att tydligt markera att nu gillar jag inte det du gjorde, nu är du verkligen inte min vän (fast det kan gå över på någon minut med förklaringar och förlåtelse) är att säga: Då får ni inte komma på mitt kalas!

Detta är en klar gränsdragning mellan vilka som är med och inte. De personer som gillas får komma på kalaset, de andra inte. Jag och min fru har försökt att använda denna spänning och de uppkomna konflikterna/bråken genom att tala om vad som är viktigt i vänskap, och i livet. Som människor kan vi göra det vi kan för att vara vänner med andra, men för att det ska fungera hänger det också på att den inbjudan tas emot och får ett svar tillbaka. Vi måste lära oss att hantera våra olikheter, vad vi säger och hur vi säger det, vad press, önskemål och bestämmande kan göra med oss och våra relationer. Det är omöjligt att bjuda hela världens befolkning på mitt födelsedagskalas, men det går att leva med goda vänner omkring oss.

Och på tal om fest. Och till den största Festen, den som redan börjat och som får sin fullkomning när Jesus kommer tillbaka, till den är alla människor inbjudna. Gud älskar alla och vill att vi alla tar emot kalas inbjudan. Herren säger: Välkommen med! Det vore så roligt om du ville komma.

 

Varje dag är ett nytt steg. Så även varje år.

Det är nu ganska länge sedan som jag växte på längden. Nu sker det mer på andra håll… Jag närmar mig 40 och även om en del tycker att jag ser ung ut (i alla fall när jag rakat av skägget) så är jag inte bland de unga längre. Visst kan vi känna oss unga och friska, eller så har vi dålig kondition och skulle gärna orka mycket mer. Jag tror att vi behöver se hur livet har sina olika skeden, och försöka finna vår plats och uppgift i varje steg vi tar. Det gäller både i relationer, mellan generationer, i församlingen, med arbete och uppdrag, vila och närvaro. För mig handlar det om att öva mig på att vara med våra barn. Att inte bara finnas i samma rum och miljö, utan om att klara av att aktivt vara tillsammans med dem som deras pappa. Nu och framöver. Det är min önskan i denna del av livet.

Här kan ni läsa en lysande krönika i Dagen av Josefine Arenius. Jag håller med – alla åldrar behövs! Släpp fram varandra. 

Pastorsbarn ;-)

Mina döttrar är nyfikna och vill veta mer. Mycket mer. Vi berättar, läser böcker, sjunger och tittar på olika program. I allt detta är vi med och visar på Jesus.

En gång på Kompisklubben (något som många andra församlingar kallar söndagsskola) svarade vår äldsta dotter på en av ledarens frågor. Hon gjorde det med självklarhet och glädje. Det är roligt att få vara delaktig och kunna följa med i berättelserna om världens frälsare och hopp. En av de andra föräldrarna kommenterade detta till mig med att säga:
-Pastorsbarn!

Jag vet inte exakt vad pappan menade med dessa ord, det gjordes med glimten i ögat, men jag tror att vi ibland lägger för stor betydelse vissa saker. I detta fall ordet pastor.

För jag tror att det inte bara är jag, som visserligen är pastor, utan alla vi människor som följer Jesus som har fått i uppdrag att ge tron och livet vidare. För oss som är föräldrar betyder det att vi har som vår uppgift att på alla sätt vi kan visa på och berätta om Jesus och leda våra barn in i det livet. Om vi inte lever i gemenskap med Jesus är det svårt att dela det vidare och inbjuda våra barn och andra till det. (Luk 6:39-40) Därför får vi varje dag inbjuda den helige Ande: – Kom! Vi får får öppna vår Bibel och läsa vad Jesus säger till oss: -Jag älskar dig! Du får leva i min vilja och plan. Vi får gensvara på Faderns omsorg och nåd genom att säga: -Tack. Din är äran i evighet.  

Låter det svårt? Känner du att ditt självförtroende inte räcker till? Jag vill uppmuntra dig att varje dag ta emot och leva av den källa som Gud har gett, det överflödande liv (Joh 10:10b) som vill fylla oss alla. Att dela tron vidare är inget tvång, det är en fantastisk möjlighet som vi steg för steg får växa i.

Ge det bästa du har, tron på och livet med Jesus, vidare till dina barn. Det spelar ingen roll vem du är, vad du sysslar med eller vilka gåvor du har – det viktigaste är att du lever med Gud och låter vardagen få vara platsen för det livet.

 

Pojkar, pojkar, pojkar!

Jag blir arg. Det är så frustrerande att ständigt få höra om och läsa om män som hotar, hatar, förlöjligar, utnyttjar, misshandlar och dödar kvinnor. Åldern verkar inte spela någon roll. Situation, bakgrund och land kan vara helt olika. Men problemet är detsamma: att någon eller några utsätts för allt det som de inte ska behöva utsättas för på grund av att de är tjejer.

Min uppfattning är att alla människor är skapade värdefulla, vackra och viktiga. Så älskade.

Början på problemet tror jag är när vi inte kan ta emot och ge denna kärlek vidare. När vi försöker kontrollera. När gensvaret forceras och bestäms på förhand. När en massa annan skit, elände och synd får fylla våra liv i stället för kärleken. När vi jämför oss och försöker vinna tävlingar som inte existerar.

Så jag vill säga till oss som är föräldrar: låt oss alla visa våra barn, tjejer som killar, att de är värdefulla, älskvärda och hjälp dem att bli människor som ger godhet och liv vidare till alla andra. Och till alla tjejer: detta är inte ert fel! Till alla pojkar (som jag vill kalla det oavsett ålder): ta emot Jesu kärlek, se honom som verkligen är man. Full av nåd och sanning. Älskar alltid, lämnar aldrig. Förlåter allt. Ger en en chans, ett nytt liv. Plats att vara, utrymme att växa och få vara. Vara sig själv. Bara få va mig själv.

Herre förbarma Dig över vår värld, över oss, över mig.
Låt Ditt rike komma. Herre förbarma dig.

Möjliga familjen – Rob Parsons

Livet som familj är ofta hektiskt, fullt med saker som händer och ska göras. Ibland kan det kännas hopplöst och oerhört svårt. Ibland är det skratt och tacksamhet. För att på bästa sätt fungera som familj är det så viktigt att ta tid med varandra för att lyssna, samtala och dela livet. Prata om förväntningar, oro, glädje och allt som vardagen innehåller.

Ett sätt att uppmuntras som familj och som par är att läsa och tala om det tillsammans. Rob Parsons, som jobbar för den brittiska organisationen Care for the Family, har skrivit flera mycket bra böcker. I MÖJLIGA FAMILJEN – livets pussel är inte alldeles hopplöst ändå… (The Sixty Minute Family) ger han uppmuntran för hur viktigt det är att ge familjen tid och prioritering, betydelsen av att kommunicera och uppmuntra varandra, sätta mål med sitt föräldraskap och utmaningen med att släppa taget om de älskade barnen. Vidare berörs konflikthantering, det positiva med traditioner, relationerna med släkten och hur avgörande det är att lära sig älska under alla livets förhållande. Inte bara älska när det är vackert och skönt, utan lära sig leva tillsammans med varandra i överlåtelse och trohet.

Jag tycker denna boken är toppenbra! Tydliga exempel från Parsons rika erfarenhet av samtal med familjer. Språket är levande och intresset hålls vid liv. Efter varje kapitel finns det samtalsfrågor och praktiskt tips för att tillämpa de olika perspektiven i vardagen. Visst blir det lite kort när så många olika ämnen tas upp, men det finns ju alltid andra böcker för fördjupning. Ytterligare en sak som jag saknar är tron på Jesus och hur det stärker familjens liv tillsammans, men boken är troligen skriven för alla oavsett tro.

För den som är intresserad finns här en intervju med författaren.

 

Exempel att följa

Förälder och lärjunge.

I allt handlar det om att följa och att efterföljas. Det liv vi lever blir ett exempel som andra kan och kommer att ta efter. Våra barn gör ju som ni vet precis som vi gör, och inte i samma grad det som vi säger. Det är både fascinerande och frustrerande, beroende på vilka vanor eller ovanor hos oss själva som vi talar om/tänker på.

Därför är våra liv så avgörande. Hur vi riktar oss, hanterar relationer, tid, jobb, ledighet, pengar, mobiler, andra prylar – allt ger ett exempel som visar hur vi vill att livet ska levas. Som visar våra barn på livet och dess grundläggande värden. Vilket jag hoppas och ber visar på vår Herre och Frälsare och möjligheten att leva med honom varje dag.

Närhet är i föräldraskap och i lärjungaskap helt avgörande. Att följas åt. Ha tid tillsammans. Vardagsliv. Reflektion, samtal och frågor, bara öppna kort. Därför behöver vi, ja måste vi, ge av oss själva för att våra barn ska lära sig att älska. Och för att andra ska upptäcka den som älskade oss först.

Jag är glad över att höra mina döttrar sjunga: Ära Halleluja, Han är Kung – jag har en vän som är Kung. Tacksam att det finns många bra exempel att följa efter.

Världens bästa pappa för mina barn

Under sommaren har jag funderat på hur oerhört viktiga vi som föräldrar är för våra barn. Jag hörde på en dokumentär på radio och andra berättelser från människor som alla visade hur jobbig saknaden av en förälder kan vara. Och jag läste Lukas 15, och tänkte att den yngre sonen kommer till besinning när han är långt hemifrån och då börjar förstå vad det är som han hade där hemma hos sin Far. Jag hoppas att vi och våra barn inte ska behöva fara vilse för att förstå hur mycket våra föräldrar och Herren Gud älskar oss.

Som föräldrar behöver vi självförtroende. Det har vi inte alltid tillräckligt av. Vi behöver också förebilder, och för oss pappor som är hemma med våra barn är det en ny tid eftersom förutsättningarna och situationen förändrats, och vi behöver hitta vår väg så gått det går.

I helgen som gick upptäckte jag en serie på SVTplay från NRK som heter Världens bästa pappa. Nu har jag sett första avsnittet, och det var mycket uppmuntrande för mig att få följa andra i liknande situationer som mig själv. Vardagen med barn i olika perspektiv kommer fram. Tips, uppmuntran och förslag på lösningar på utmaningar ges av olika experter och programledaren träffar olika personer som hjälper till med hur vi kan vara närvarande, skapa förutsägbarhet, tydlighet, behålla lekfullheten, samarbeta som föräldrar för barnens bästa och så vidare.

Jag kommer absolut att se denna serien som jag tycker tar upp ett så viktigt ämne. Och nu har ni som läser detta fått veta om den möjligheten.