Kategoriarkiv: gemenskapen

#Metoo

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Man och kvinna som en del av allt det mycket goda. För att återspegla härligheten från det eviga. Leva i gemenskap med Herren själv.

Men något gick snett. Totalt vilse. In i synd, elände, ondska, fördärv och död. Och det pågår fortfarande. Också jag är en del i detta.

#Metoo
#Metoo
#Metoo

Stora grupper av kvinnor vittnar om fruktansvärda övergrepp, övertramp. Om maktfullkomlighet, system av förtryck, om objektifiering och kulturer utan sunt innehåll, om yrkesområden, arbetsplatser och livsutrymmen som saknar värdighet. Inget område är fritt från synd, inte heller de troendes samfund som jag tillhör. Ingen kan kasta första stenen. Berättelserna är fulla med tillåtelse för att detta förtryck får fortsätta, för det finns tyvärr ledarskap utan ledare.

Jag gråter. Något går sönder i mig. Insikten om ondskans framgång, om tystnadens absurditet… det är enbart förfärligt. Vetskapen om att det ser ut så här överallt på jorden, för så många människor, särskilt tjejer och kvinnor, är väldigt frustrerande.

Precis som historien om Jesus slutar denna berättelse inte med nederlag. För mitt i allt det onda och svåra finns också en början på något nytt. Att våga dela. Att våga förändra i grunden. Att skapa nya kulturer. Att våga bygga karaktär som alltid står upp för det som är gott och sant. Att ge utrymme för personer att få existera som de guldklimpar de är, inte för vilka någon vill att de ska vara för oss. Att förlåta och befria. Att ge liv.

För oss som är föräldrar är detta en utmanande resa. Hur navigera i denna tid? Hur visa på vägen till ett gott liv mitt bland all fara? På alla sätt vi kan får vi hjälpa våra och andras barn att vara sig själva. Till att stå för vilka de är, till att acceptera och respektera andra omkring dem. För trots det mörker som råder, kommer ljuset ALLTID att segra.

Gud 
Du som inte kastar första stenen
utan befriar, helar och ger liv
Visa oss din väg
Förlåt oss våra skulder
Hjälp oss hämta kärlek och kraft i från dig
så att vi kan leva för och med varandra
precis så som du har skapat oss att leva
I Jesu namn
Amen

Den som hittar sin plats tar ingen annans – Tomas Sjödin

I våras hade vi ett sådant där ljuvligt samtal på våra barn- och ungdomsledarfest. Det handlade om att få vara med och bidra, att få en plats att ge det som Gud har lagt i våra liv. En vän berättade om blomstra-samtal som han läst om i Tomas Sjödins bok. Och nu i sommar har jag själv läst Den som hittar sin plats tar ingen annans. Den är fantastisk! Läs den, leva den – och världen ska blomma än mer.

I denna bok får vi följa Sjödins sökande efter Jesu lärjunge Tomas, tvillingen. Sjödin känner sig som en tvilling, och hittar genom resor till bland annat Gennesarets sjö och Kerala en tydligare bild av Tomas, som också ger skärpa åt vad som verkligen är viktigt för alla människor i alla tider: att få vara de vi är och få utrymme att ge av det som vi har fått. 

Det som kommer fram är inte en hyllning till att tvivla eller söka, utan om de goda möjligheter som det innebär att tro, även om tron inte alltid är så stark eller stor. Författaren säger sig själv ha en klen tro – men en stor Gud (s30). Oavsett omständigheter kan vi hitta en väg att bevara tron. Tron är en livsresa som ständigt innebär nya upptäckter och utmaningar (s22). Att tro är att ta ett eget beslut, att svara på kallelsen, inbjudan. När vi vågar välja, ta ett steg, göra ett uppbrott, då kan våra liv utvecklas och blomma ut till något enormt. Kanske inte det vi förväntade oss,  men något som Gud skapat möjlighet till. Tro och tvivel är båda något som vi bör göra i gemenskap med varandra. För då kan vi hjälpa varandra på vägen, och upp ur dikena. Tro är mod och överlåtelse. Tvivlet är viktigt. Tron är en livskraft (s 218).

Vi kan få en visshet i våra liv och att detta är vilka vi är, detta är vad vi ska göra. Vi ska drömma, för att drömma det är att leva. Och därifrån finner vi kamplust och arbetsvilja (s41). Sjödin målar varmt bilden av Jesus som den som gav de unga männen han kallade sina lärjungar en plats, ett sammanhang för sina drömmar (s44). Han var ledaren som såg potential i sina vänner. Var hittar vi de sammanhangen idag? Hur kan vi ge andra människor utrymme att blomma och drömma? 

Sjödins bok visar frön kan planteras i våra liv, men också att det går att omplantera oss senare i livet. Vi kan få hitta en plats där vi kan komma till vår rätt, fungera som Gud tänkt, få en ny chans. Vindar i livet kan fånga oss och ge oss den kraft och riktning som vi behöver för att komma vidare och för att komma i funktion.

Lärjungen Tomas liv och resa visar i boken på hur vi kan få blomma ut. Och det gör även författarens egen berättelse och vittnesbördet från bland annat församlingen Smyrna i Göteborg. Vi behöver alla ett sammanhang, en plats som betyder något och där vi hör samman (s122). Varje gåva som vi har blir en gåva först när den blir mottagen av en annan person. Och vad många idag längtar efter är att få bli använda, tagna i bruk (s129). När en förutsättning till tillförs kan allting hända. Som att det sociala arbetet exploderar i glädje, kärlek, kraft och handling. Starten för detta är att en tjej kliver fram och säger: Jag vill vara med. Jag vill engagera mig. Detta är min plats. Självklart är vägen vidare ett lagarbete. Men utan en början finns ingen fortsättning. Utan en vision eller dröm kan inga steg börja tas. För den människa som hittar sin plats tar ingen annans. Hon tar bara sin egen (s139). Och idag möter ett stort team massor med människor i nöd. De säger hej och hej då, de över sig på att lära in namnen på de som de möter och de försöker tillföra en gnutta hopp. De har blivit en gemenskap med en uppgift som författaren beskriver sig vara villig att ge resten av sitt liv för.

Utifrån denna process i Smyrna har de börjat med vad de kallar Blomstra-samtal. Detta för se vad som redan finns och för att skapa förutsättningar för det att nå sin fulla potential, att det får slå ut i blom (s142-143). Istället för att utgång från listor och behov har utgångspunkten varit vad människor har att ge. Genom att lyssna och vara två får personerna i samtalen stor möjlighet att dela sin längtan, berätta om sina styrkor och drömmar. Berätta om dig! Vad bär du på? Vad brinner du för? Vad skulle du vilja göra som du ännu inte fått chansen att förverkliga? Och vidare: Vad vill du? Vad gör du? Hur gör du? (s144-155).

Ge utrymme för det som du brinner för. Ge kraft och utrymme åt det som har liv, för det kommer att växa. Lägg ner eller ta bort sådant som inte ger liv, för det annars bara energi från det som har växtkraft. Det som går bra, gör mycket av det och det som går dåligt, gör mindre av det (s182). Dela din vänner med andra vänner, dela det goda vidare, för det är tillsammans vi kan finna mening och lyfta blicken och börja drömma. Sjödin utmanar oss som har ledaransvar att tänka: vilka är de människor vi är satta att upptäcka? mycket mer än: vad ska vi göra?

Vi kan upptäcka vårt livs JA genom att lära oss säga Nej till allt det som är bra men som på sikt bara blir en av många saker som inte är det allra viktigaste. För att vi och livet ska blomma krävs beskärning, ett sorteringsarbete för att det godaste ska få plats och kunna växa (s194). Fiskelyckan uteblir om det är för mycket störningar i atmosfärenChansen att få ge sitt bidrag kan både möjliggöras och ödeläggas av den omgivande miljön (citat från s204). Det räcker med ett myrsteg för att börja gå i målets riktning (s214). Vi blir aldrig för gamla.

När vi skådat Ansiktet, Jesus Kristus, blir vi förvandlade. Vår utgångspunkt blir en person, ett hem, som vi sedan bär med oss. Vi blir på samma gång sända med denna vetskap för att dela denna hemkomst vidare till andra. Så har vi funnit vår plats, och inbjuder andra att göra detsamma. Hitta platsen vid Guds hjärta. När vi hittat Gud och oss själva i honom behöver vi inte konkurrera om utrymmet med andra människor (s221-222). Världen väntar på dina drömmar. Res på dig. Nu blåser det upp. Det är dags att sätta segel. (s224)

Jag blir glad av att läsa denna boken. Uppmuntrad att det finns vägar att gå, också där vi tror att vi provat alla framkomliga eller omöjliga. Styrkt att frimodigt hitta min plats och hjälpa andra att göra detsamma. För då kan vi börja förmedla förvandling till den här världen från den eviga.

Församling Tour de France

Min vän Tommy berättade för oss att han följt Tour de France i sommar. Det är en av de största cykeltävlingarna som finns. Men Tommy hade inte bara tittat på TV, han hade också tänkt på att Tour de France är en väldigt bra bild på församlingen. Och det tyckte jag var så bra att jag vill berätta om det för er.

I en cykeltävling kan det på ytan se ut som att deltagarna tävlar var och en för sig själv. Och ja, det är en person som vinner. Men alla som är med tävlar i team, i olika lag som  kämpar tillsammans och för varandra. Om någon från mitt team vinner så är alla i det laget vinnare. Likadant är det med oss i Guds församling. Vi är kallade att stå enade i uppdraget, att kämpa tillsammans så att Guds rike kan få komma och vilja få ske. Tour de France består av många etapper, vissa av dem med riktigt branta stigningar uppför höga berg. Då gäller det att ha styrkan att hålla i, för att sedan ha modet att kasta sig utför nedförsbacken i högsta hastighet. Sedan finns det dagar med cykling på mer plan mark. Då måste teamet hålla ihop för att tillsammans orka med att cykla så snabbt som man kan. Alla har en så viktigt del att spela i helheten. Någon fixar med mat och dricka till de andra. Någon hämtar in en utbrytare, för att laget ska gå så bra som möjligt. Det är att offra sig själv för teamet. En kanske är bäst på att klättra uppför bergen på cykel, en annan på att dra i klungan. Att uppmuntra, att hålla sig till taktiken, att hitta tillfället som ges för att göra en utbrytning är andra saker som kan vara olika åkares specialiteter. (Och säkert har jag glömt någon som Tommy sa, det är ändå han som är cykelexperten.)

Tänk så vackert. Vi får alla vara med i Guds lag. Vi är genom hans kärlek inbjudna till det vinnande laget och vi får med våra olika personligheter och gåvor bidra till Guds ära och teamets bästa.

Vilken etapp ser du fram emot i höst, och kan hjälpa andra som där får kämpa? Vilken sträcka utmanas du av och behöver hjälp från en vän?

Varje dag är ett nytt steg. Så även varje år.

Det är nu ganska länge sedan som jag växte på längden. Nu sker det mer på andra håll… Jag närmar mig 40 och även om en del tycker att jag ser ung ut (i alla fall när jag rakat av skägget) så är jag inte bland de unga längre. Visst kan vi känna oss unga och friska, eller så har vi dålig kondition och skulle gärna orka mycket mer. Jag tror att vi behöver se hur livet har sina olika skeden, och försöka finna vår plats och uppgift i varje steg vi tar. Det gäller både i relationer, mellan generationer, i församlingen, med arbete och uppdrag, vila och närvaro. För mig handlar det om att öva mig på att vara med våra barn. Att inte bara finnas i samma rum och miljö, utan om att klara av att aktivt vara tillsammans med dem som deras pappa. Nu och framöver. Det är min önskan i denna del av livet.

Här kan ni läsa en lysande krönika i Dagen av Josefine Arenius. Jag håller med – alla åldrar behövs! Släpp fram varandra. 

Spring, spring, SPRING!

Idag har vi sprungit. Inte bara efter barnen på lekplatsen och fina födelsedagskalaset. Inte bara hemma, hit och dit. Och inte bara för att komma i tid.

Vi har haft Kompisklubben. Vi berättade om Elia som stod upp för Gud och det som var rätt och sant. Det sjöng vi om i Våga vara. Att vi med Jesus får vara tuffa och hjälpa de som är svaga. Coola som håller tillbaka när alla vill fram och vara först att göra det som är riktigt och rätt. Elia lyssna till Gud och gjorde som Herren sa. Och han bad och fick svar på sin bön, vilket gjorde stor skillnad – det regnade inte på tre år och Elia fick då mat av en korp, men när Elia sedan bad kom regnet igen. Och då sprang han (kanske) före kung Ahabs hästvagn de knappt tre milen till Jisreel. (1 Kung 17-19) Så tillsammans bad vi. Och tillsammans så sprang vi.

För idag var det dags för Spring för Uppsala. Vi sprang, barn och vuxna, så många varv (350 eller 200 meter under 20 minuter) som vi orkade för att samla in så mycket pengar som möjligt till de som har det väldigt svårt i vår närhet. Vi i församlingen Korskyrkan vill likna Jesus och älska alla människor i ord och i handling. Att springa var en mycket konkret handling, och de som var med och sponsrade löpandet och de som hejade på var också starkt bidragande till att vi alla tillsammans fick ihop över 60 000 kronor.

Nu har jag lite ont i benen. Men det spelar ingen roll när vi tillsammans för be, springa, ge och ge hopp till människor i vår värld. Nästa gång är jag med på startlinjen igen.

 

Observera att detta skrevs i september 2016. 😉

Goda nyheter!

Som Jesu vänner och lärjungar är vi med och skapar historia. Vi får leva livet i gemenskap med Gud och bjuda med andra att göra detsamma. Att dela den goda nyheterna vidare är en central del som lärjunge. Men… ändå är det ofta långt borta från vardagslivet.

Det finns en stor risk att vi som tror på Jesus tänker att det där med att sprida evangeliet gäller andra än mig. De som kan, de som är anställda, evangelister, har utbildning, är frimodiga… En annan risk är att vi håller på med så mycket annat att vi inte gör det vi ska göra, gestalta och berätta de goda nyheterna om räddningen i Jesus.

Många kanske tycker sig sakna träning. Därför är det så bra att Steve och Michelle Addison har träningshelger under hösten i New Life Stockholm och i Ryttargårdskyrkan Linköping. Det finns många sätt att komma i funktion, att våga är första steget. Vi kan till exempel haka på Pannkakskyrkan där du bor, eller en församling, missionsorganisation, din familj eller dina vänner eller annan gemenskap för att människor ska få upptäcka hur fantastisk Jesus verkligen är. Idag kan vi ha resurser även i våra mobiler, till exempel John 316 appen, som  är en hjälp att presentera de goda nyheterna om Jesus.

Att dela Jesus med andra har alltid sitt ursprung i att Gud älskar alla människor oändligt mycket. Det är sanningen rakt upp och ner.  Vi som tror på och följer denne Jesus blir utsända när vi möter och tar emot hans kärlek och barmhärtighet som vill fred, frid, rättvisa, rättfärdighet – ja, allt gott för alla och överallt. Under inledningen av hösten är temat i min församling: Korskyrkan <3 Uppsala. Vi älskar våra medmänniskor och vill det bästa för vår stad eftersom Gud alltid älskar.

Jag predikade om att dela de goda nyheterna nu i sommar. Här kan ni lyssna till den första och här till den andra. Och här kan du lyssna till en väldigt bra predikan av min kollega Josefin Lundström på liknande tema. Och här kommer en summering av det jag tror är Guds uppmuntran och utmaning till oss som sina barn.

DELA EVANGELIET

Vi är skapade för att leva i relationer. I världen finns så mycket gott och fantastiskt. Och samtidigt så mycket hemskt och eländigt. Mitt i detta har Gud ett erbjudande.

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Joh 3:16-17

GUD ÄR KÄRLEK. Han delar med sig, så oerhört generöst, sänder sin son Jesus med liv och räddning för alla! Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss. (Apg 4:12) Erbjudandet finns där i dag, möjligt att ta emot. För att kunna ta emot de goda nyheterna om Jesus Messias, evangeliet, behöver det förmedlas, delas, gestaltas (Rom 10:14ff). Och här kommer vi som tror in i bilden.

De elva lärjungarna begav sig till Galiléen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” Matt 28:16-20

  1. Gruppen möter Jesus och tillber. Hur och när möter du Jesus i ditt liv? Sök Herren. Ta tid tillsammans med Jesus. Han finns där för att möta oss i dag.
  2. Några tvivlade. Vi får komma som vi är.
  3. Sändningen grundar sig i vem Gud är. Jesus har makt. All makt.
  4. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar.
    Det saknas tillbedjan av den levande Guden. De allra flesta har inte förstått vem Jesus är. Alla generationer, språk, (sub-) kulturer vill vi ska få höra och ta emot. Fler nya församlingar är en konsekvens av att vi gör fler lärjungar som går ut och…
  5. Döp dem och lär dem: vägen och uppdraget.
    Resan till tro ser annorlunda ut idag mot tidigare. Det kan ta längre tid och behövas möten med flera personer. Men målet är detsamma: lärjungar som gör lärjungar.
  6. Jesus är med oss i detta. Vi är hans församling.

För att kunna visa kärlek och ge hopp till människor behöver vi Gud. Och därför får vi be om att Gud ska komma och fylla oss med sitt liv, sin kärlek och sitt hopp.

Vi har olika personligheter och sätt, men får mitt i vardagen dela livet med Jesus till andra vi möter. Det handlar om både ord och handling, som Frälsningsarmén har sammanfattat det: tvål, soppa och frälsning. Lästips: Ut ur saltkaret  av Rebecca Manley Pippert.

Låt och vara en församling där vi introducerar människor för varandra. Låt oss vara frimodiga – ta emot av Anden. Låt oss välkomna nya personer, vara vänner och få dem att känna sig hemma i våra sammanhang. Be för dem, berätta, visa på Jesus.

GODA NYHETER:

  1. Skapade underbara.
  2. Trasighet och vilsenhet (synd). Vi är splittrade.
  3. Hoppet finns i räddningen Gud ger genom Jesus. Guds rike har kommit.
    Joh 3:16-17
  4. Ta emot och dela/leva detta vidare. Hjälparen.

DELA DE GODA NYHETERNA

Kom och följ mig, jag ska göra er till människofiskare. (Mark 1:17)

Jesus kallar oss att komma och följa efter. Han vill att vi lyder honom. Missionsbefallningen (Matt 28:16-20) är inget extra tillval för särskilt utvalda. De som känner för det. Jesu uppmaning gäller alla hans vänner. Därför är det så bra att Jesus säger: Jag ska göra er till människofiskare. Allting bygger på och har sin grund, sitt ursprung i honom.

MEN ÄNDÅ? HUR SKA VI VÅGA? HUR GÅR DET TILL?

Jag tror att berättelsen om David och Goljat i 1 Sam 17 kan vara oss till hjälp. Vi är visserligen inte i strid som det var då, men vi kan vara rädda för hur det ska gå om vi berättar om Jesus för en annan person. Vi kan vara rädda för alla argument, frågor, tvivel och så vidare som vi kan få höra och behöva bemöta. Kanske det finns syskon som tittar konstigt på oss för något vi vill, för något vi gör eller för sättet vi utför det på. Vi kanske saknar träning för uppgiften. Vi har mycket dåligt självförtroende. Vi kanske även tror att vi måste ta på oss den rustningen som någon annan använder. Eller att det är en uppgift enbart för andra, för evangelister, pastorer och ledare.

Petrus skriver: Herren, Kristus, skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. (1 Petr 3:15) Och det finns hjälp att få när vi möter hinder och svåra frågor från människor. Jesus har själv sagt:

  • Guds existens – Jag är den jag är
  • Lidande/ondska – Jag är uppståndelsen, jag är tröstaren, jag är Hjälparen
  • Alla vägar leder till Gud – Jag är vägen
  • Bibelns trovärdighet och betydelse – Jag är sanningen
  • Personlig Gud som vill ha med mig att göra? – Jag är livet
  • Historien ”Religion skapar bara krig”, korståg – Jesus Kristus är densamme igår, idag och i evighet.
  • Människor som upplever sig dömda – Inte heller jag dömer dig. Gå nu och synda inte mer.
  • Etiken, ”kristna som lite finare än andra” – Nu lever inte längre jag, nu lever Jesus genom mig.

Vi får tillsammans hjälpa varandra och försvara vår tro. Apologetik och vårt vittnesbörd och vår handling är en helhet. LÄSTIPS: Varför ska jag tro på Gud? av Timothy Keller och Behöver tron försvaras? av Stefan Gustavsson.

Mitt i allt detta behöver vi  behöver tränas för uppgiften, för livet att dela de goda nyheterna. Vi behöver frimodighet – och vi har redan den helige Ande i oss. Och vi behöver lära oss att lyssna till, lita på och i allt följa Jesus.

Och just här finns det goda nyheter. Ofta har du kanske hört att du ska vara David, den modige pojken som kastar sig ut mot jätten och som slungar i väg stenen. Men tänk om det inte alls är eller ska vara så? Tänk om det finns en annan som träder in i ditt och mitt ställe och vinner seger för sitt folk? En som liksom David var född i Betlehem. Davids son, Jesus från Nasaret, Guds Messias har gjort allting klart så att vi kan få gå med i hans triumftåg. (Jämför 1 Sam 17:51-53 och Kol 2:6-15.) Vi får springa efter honom och behöver inte längre vara rädda. Vi får del av Jesu seger över döden, ondskan och synden. Vi får leva i kontakt med Herren genom Bibeln, Bönen, gemenskapen med varandra och i ord och handling får vi dela de goda nyheterna med alla omkring oss. För vi ska bli Jesu vittnen (Apg 1:8), på alla de olika sätt som vi är skapade på.

Kom och följ mig. Jag ska göra er till människofiskare.

Smajl – På riktigt!

Åter igen har jag haft förmånen att vara på barnläger på vackra Hjälmargården. Totalt över 400 barn och 600 personer. Från Korskyrkan Uppsala var vi 24 barn, vilket är det störta antalet under mina år. Så roligt och så spännande. Flera var med för första gången på Smajl och några för sista. Alla verkar ha haft ett toppenbra läger.

image

Som vanligt är det full fart hela dagarna. Det är aktiviteter, mat, bad, kiosk, lägerbål, sova i tält, träffa nya och gamla vänner. En dag gjorde vi en utflykt och trots blåst, åska och ösregn verkade gruppen på gott humör. Alla deltagare får under lägret välja en intressegrupp och barnen från Uppsala var med på läger-TV, på sjön, bakning, skapande, scout, sport, bygga & snickra samt bofferfäktning. Den sistnämnda var en av de mest populära sysselsättningarna på fritiden tillsammans med spela spel, rita och läsa.

image

Huvudsyftet med lägren är att vi ska få lära känna Jesus och veta med det är att vara hans vänner. Det påverkar allt i våra liv. Årets tema På riktigt kom med i storsamlingarna, smågruppssamtalen, pyjamasbönen innan vi säger god natt och i kvällssamlingarna där vi lyssnar, ber och lovsjunger vår Gud. För mig var detta höjdpunkten på lägret: att se flera hundra barn och vuxna röra sig till flera platser för att på olika sätt tillbe Herren och gensvar på hans kärlek och inbjudan. Och sångerna dröjer sig kvar efter lägret:

  • Gud jag prisar höjt ditt namn, Gud jag sjunger till din ära, för att det du sa var sant, att du finns här hos oss nära.
  • Gud du älskar mig precis som den jag är, jag är skapad för att du vill ha mig här.
  • Vänd dig om, titta hit, titta dit. Alla ögon vi möter ger en bild utav dig. Vi ser – att du finns på riktigt. Lyssna nu, du kan höra en sång, som vi alla kan sjunga tillsammans med dig. Vi hör – att du finns på riktigt.
  • Jesus du är den vi följer nu, för ingen annan älskar oss som du. Vi vill inte ha tomma ord och ytlighet, vi vill ha dina ord och ditt rikes verklighet. Du är på riktigt.

image

image

Under årets storsamlingar har vi fått följa Doris, Happy och Myskos på La Smajls detektivbyrå som försökte lösa en mängd mysterier, så som misstänkta utslag av hjälmarkoppor, grön mjölk till frukost, mystiska fårljud, illalukande surströmming med mera. Vi har fått möta gästartister som alla sjungit på temat: Samir & Viktor, Frans, Molly Zandén, Justin Timberlake och Panetoz. Dessutom har såklart Taggarna och rappartanten Rutan kommit tillbaka (och det var faktiskt Rutan som hade orsakat alla mysterier). Allt varvat med kopplingar till hur vi på bästa sätt ska leva i vardagen som Jesu vänner. Dagens stabila råd från Bibeln och människor som kommit från Bibelportalen har visat att:

1. Bibeln är på riktigt!

Läkaren Lukas berättade om det som han visste var sant och som han ville dela med andra. Vi får ta del av dessa fantastiska goda nyheter i Bibeln. Det vi sett och hört berättar vi (1 Joh 1:3).

2. Våga fråga!

Lärjungen Tomas blev inte övertygad av sina vänner som mött deras uppståndne Herre Jesus. Men han vågade fråga och fick själv möta Jesus och se att han levde (Joh 20:19ff). Vi får vara både övertygade och tvivlande. Det är ok med både utropstecken och frågetecken [! – ?], men vi ska alltid komma till Jesus och följa hans uppmaning: Sök så ska du finna (Matt 7:7).

image

3. Det är befriande att säga som det är på riktigt!

Kvinnan vid Sykars brunn blev så glad och befriad av Jesus. Han visste vem hon var och trots alla hennes fel och misstag älskade Jesus henne och gav henne ett nytt liv (Joh 4:1ff). Vi får hjälpa varandra att leva ärligt, sant och äkta. Jesus sa: Sanningen ska göra er fria (Joh 8:32).

4. Du är värdefull på riktigt!

Gud ser inte på oss som vi människor gör, han ser till hjärtat och han älskar verkligen oss alla. Det fick herdepojken David märka när han blev utvald till kung, även om han var yngst och ute med pappas fårhjord (1 Sam 16:1ff). Du är så dyrbar i mina ögon, och så älskad av mig (Jes 43:4).

5. Jesus är med oss på riktigt!

Oavsett om vi är på läger eller hemma så med Jesus med oss och vi kan leva med honom och varandra. Det är det bästa livet. Jag är med er alla dagar till tidens slut (Matt 28:20).

Jag tackar Gud för ännu ett läger, för kärlek, nåd, liv och sanning.
Jag tackar alla barn och ledare för härliga dagar. Ni är fantastiska.
Jag tackar alla förebedjare som bett för oss från Uppsala, var och en speciellt.

Och nu övergår jag till att leka, läsa och sjunga. Samt plocka och äta smultron, jordgubbar, körsbär, hallon, vinbär… och allt annat som hör sommaren till.

Guds rika välsignelse till er alla!

Barnen – Guds gåva

Förra gången jag predikade var det på ett tema som jag verkligen gillar. Guds gåva barnen. Jag tror det är väldigt avgörande för oss som församlingar att vi kan vara generationer som fungerar tillsammans, att vi får vara med och ge Jesus vidare till de som växer upp och som redan idag får vara med i Guds rike och leda andra till tro på och liv med Gud.

Förutom Jesus och Bibelns texter har jag tagit extra inspiration från Maria Furusand, pastor i Folkungakyrkan Stockholm. Här finns predikan att lyssna till och här finns samtalsfrågor för till exempel din hemgrupp. Nedan finns den som text (vilket alltid skiljer sig mot hur det sedan blir när jag förkunnar).

Hoppas även du som tar del av detta på dessa sätt ska få upptäcka hur fantastiskt Gud har tänkt det för alla människor, inte minst för barnen.

GUDS GÅVA BARNEN

Barnen ska sitta still och vara tysta… de får inte störa eller skapa oreda.
Veta hut är vad som gäller!
Det ska vara lugnt och fridfullt. Allt måste ske med värdighet.
I framtiden, om 20, 30 kanske 40 år, kan de få vara med. Då, när de är mogna vuxna.
Nu bara små omogna… Nu behöver vi hålla barnen långt borta, på behörigt avstånd…

Idag när temat är Guds gåva barnen, vill jag visa för er hur galen och fel min inledning är. Inspiration kommer från Frida Lindberg, Maria Furusand, Eleonore Gustafsson, Egil Svartdahl, Marina Andersson, Per-Olof Eurell, Alf B Svensson, Cilla Stjernberg och framför allt från Bibeln och Jesus.

BIBELN & JESUS

Vi ser tydligt i Bibeln att Gud är en Gud för alla generationer – Abraham, Isak och Jakobs Gud. Instruktionerna som Guds folk får gäller alla åldrar.

5 Mos 6:4-7
Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft. Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat. Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp.
(5 Mos 31:9ff, 2 Mos 12:21ff)

Jos 8:35
Inte ett ord av det som Mose stadgat utelämnade Josua. Allt lästes upp för Israels församling samt för kvinnorna och barnen och de främlingar som följde dem.

Ps 78:3-4
Vad vi har hört och lärt känna, vad våra fäder berättade för oss, vill vi inte dölja för våra barn. Vi skall berätta för kommande släkten om Herrens ära och hans makt och om de under han gjort.

Mark 10:13-16
Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.

Jesu handling kanske vi uppfattar som gullig och fin, men det är den verkligen inte. Han gör precis tvärtemot hans samtid. Det var faktiskt lärjungarna som gjorde helt rätt enligt förväntningarna och avvisade barnen som kom för att vara med Jesus. Men Jesus, barnens vän, visar hur han vill att det ska vara. Han tar dem i sitt knä och välsignar dem. Barnen är värdefulla och älskade, där och då, som barn. Inte som små vuxna. Och de är förebilder för oss alla, vi kan lära så mycket av dem. Barnen visar oss Guds rike.

På frågan om vem som är störst i himmelriket (Matt 18:1-6) gör Jesus åter igen det oväntade och ställer fram ett barn. Utan meriter, med låg ålder och pytteliten erfarenhet, utan CV och träning. Men med tillit, nyfikenhet, ärlighet, med attityd av öppenhet att lära, se och följa efter. Glädja och glädjas. Om vi vill ta Jesus på allvar är vår uppgift att inte förleda, utan leda barnen till Jesus.

Kom och följ mig. Jag ska göra er till människofiskare (Mark 1:17). Uppmaningen gäller oss alla. Även barnen. Vid brödundret (Joh 6:9) och när Jesus rider in i Jerusalem och rensar templet (Matt 21:1-17) ser vi att barnen spelar en avgörande roll. För barnen är Guds gåva (Ps 127:3), och kan just som barn följa Jesus, leda andra, ge vidare, vara delaktiga, profetera och ha drömmar. Vilket Petrus förkunnade (Apg 2:17, från Joel 2:28):
Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner och era gamla män ha drömmar.

EXEMPEL

Profeterna Jeremia och Jesaja uttrycker att Guds kallelse mötte dem redan i moderlivet, ja redan innan de blev till.
Mose – Josua, Noomi – Rut, Eli – Samuel, Elia – Elisa.
Och Paulus som var andlig far till Timoteus – en ung man som började tro, ledde andra till tro på Jesus. Timoteus hade också både sin mor och mormor som förebilder, och blev en ung förebild för många andra (1 Tim 4:12-16, 2 Tim 1:5, 2:1f).

Människor i olika åldrar som tjänar Gud tillsammans. Ingen är för gammal eller för ung. Vi behöver varandra på vår vandring med Jesus.

HUR GÅR VI VIDARE?

  1. Hälsa alltid på barnen. Se och bekräfta. Lär dig namn, så gott du kan.
  2. Barnen firar också gudstjänst – Kompisklubben. Du kan vara med på så många olika sätt i Kompisklubben, Kyrkis, Hubben, på läger och i kontakten med barn och familjer.
  3. Låt barnen vara delaktiga. De kan vara förebedjare, läsa Bibeln, vittna, be, leda i tillbedjan, tro och servera fika. Jesus sa att det är så, låt oss därför också leva så. Barnen är inte små människor som en dag ska bli vuxna, eller utställningsobjekt som vi applåderar åt. Barnen kan vara delaktiga när vi firar gudstjänst, när vi är församling, när vi berättar om de goda nyheterna i Jesus. Vill vi få med barnen så måste vi räkna med dem, redan nu!
    – Ett par delade ett vittnesbörd de hört på en konferens till sina barn som berättade det vidare till sin kompis som sa: Men då finns ju Gud!
    – En pojke fick ett tilltal om att dela ut 20 Biblar (förhandlade till 15) – 8 kom till tro och flera blev helade och 87 Biblar delades ut till hemlösa
  4. Låt barnen vara förebilder! Och var förebilder för dem!
    Barnen gör det vi gör, de följer efter. Var vägledare!
  5. Var en öppen kyrka. En plats för alla, inte bara redan invigda, redan troende. Förklara och inbjud. Fungerar det för barnen, så fungerar det för många fler!
  6. Låt oss vara församling tillsammans. Ta med andra när ni hittar på något. Hälsa på en äldre som är ensam. Bjud hem varandra i olika åldrar. Ge och ta emot av erfarenhet och inspiration. Be med varandra, låt det vara en naturlig del i livet.

Det behövs mormödrar och extra pappor överallt. Oavsett vem du är eller hur ditt liv ser ut så finns det en möjlighet för dig här i församlingen att få vara med och ge Jesus till barnen.

Jag tror att det som barnen mest av allt behöver är miljöer som präglas av Guds rike. Jag tror att vi behöver göra Hemmet till utgångspunkten för livet med Gud. En plats där vi kan tro, leva och be med och för varandra. En missionsstation varifrån vi sänds ut att berätta de goda nyheterna om Jesus, världens räddare. – Familjedag 15 okt!

Mission är också att dela evangeliet med de vi har nära oss, barnen. Visst vill du vara med?! Alla får vara med (exempel i Kompisklubben, Kyrkis, relation med barn, unga och familjer) precis som vi har kontakt med barn och barnbarn, låt oss vara en församling som ser barnen och hjälper dem att följa Jesus, visar dem på hur vi delar de goda nyheterna med andra och har dem som förebilder för oss i nyfikenhet, tro och tillit.

Mästerskap och hjältar

Med jämna mellanrum är det olika idrottstävlingar. T20, CL, EM, OS… Det talas och skrivs spaltmeter på spaltmeter, till människors glädje och förtvivlan. Både utövare som får mångmiljonbelopp och de som arbetar så mycket de bara hinner för att kunna träna vid sidan av finns med på olika mästerskap. I medier lyfts de stora namnen fram, de som ska göra de avgörande målen och passningarna. Som förväntas ta medaljerna och vinna ära.

Med åren har mitt idrottsintresse svalnat, men fortfarande finns det något speciellt med spänningen, dramatiken, förhoppningarna och vad personer och grupper kan åstadkomma. Det är trist med den enorma pengafokuseringen och dopingen som finns i flera idrotter.

Fortfarande minns jag en solig lördag i september 1998 med stor glädje. Jag befann mig på en ö i Roslagen på en församlingshelg. Samma dag skulle Sveriges fotbollslandslag spela mot England i EM-kvalet. Därför gick jag runt på gården där vi befann oss för att leta upp en TV. Men det fanns ingen. Istället för att se på fotboll blev det så att jag var med och spelade fotboll i solskenet. Min erfarenhet då var att det var så mycket bättre.

När jag tänker på elitidrott och mästerskap inser jag hur mycket de som är med måste engagera sig och överlåta sig. Det är väldigt vackert och något som kan uppmuntra alla människor att ta emot och göra det bästa med de liv vi fått från Gud. Kroppsövningar är nyttigt på sitt sätt, och gudsfruktan på alla sätt (1 Tim 4:8). Genom mina vänner i KRIK ser jag hur tro, idrott, gemenskap, liv och glädje kan förenas på ett fantastiskt sätt! Så låt era barn vara aktiva och engagerade, men hitta en väg i alla val och möjligheter som finns.

I Guds rike är det annorlunda mot hur det är vid mästerskap. För till Guds rike behöver vi inte kvalificera oss, det har en annan (Jesus) redan fixat åt oss. Vi är alla inbjudna till den stora festen av kärlekens Gud. Självklart innebär livet med Gud att vi övar oss, blir bättre och bättre på att ha tålamod, älska, förlåta, visa omsorg, vara generösa, urskilja andar och så vidare. Livet innehåller också skador och motgångar. Men allt detta sker som ett utflöde av att vi mött och lever i kontakt med den som ständigt vill våra liv och vårt bästa, som skapat oss och alltid älskar oss fullkomligt.

Låt oss alltid leva för Herren ära. I tacksamhet, uthållighet och med blicken fäst på trons upphovsman och fullkomnare: Jesus! (Heb 12:1-3) Jesus är en verklig hjälte!