Dela med dig!

Generositet och gästfrihet är två egenskaper som ger mig många och väldigt goda minnen. Jag kommer att tänka på alla dem som haft öppna hem, liv och som delat med sig av allt möjligt. Som bjudit både till bords och på andra sätt. Det har uppmuntrat och hjälp mig och andra på vandringen som kallas livet. Så tror jag att det är att vara en människa som följer Jesus; vi blir alltmer indragna i förmånen att få dela som gåva vad vi har fått som gåva. (Matt 10:8, Apg 20:35) Att dela med sig är att likna Gud – för han ger alltid av allt sitt goda till alla! Ja, han är en riktig slösare!

Som förälder är det på liknande sätt. Vi är förebilder, speciellt för nästa generation. Våra liv behöver vara en resurs med erfarenheter, berättelser, stöd och annat som vi delar med oss till våra barn, deras vänner och så vidare. Detta betyder inte att vi måste kunna allt, men att vi är generösa med de vi är, vad vi gjort fel och vad som gått bra, och med vad vi har.

Att bli pappa eller mamma innebär ju ofrånkomligen ett ansvar. Barnkläder och möbler ska fixas. Allt detta kostar pengar. Tack och lov bor vi en del av världen som har så väldigt gott ställt. Vi kan vara med och förändra livsvillkoren för många andra genom att ha fadderbarn (till exempel Barnhjälpen eller Compassion) eller genom att stötta organisationer som förvandlar liv (som din lokala församling, Evangeliska Frikyrkan, Ge för livet och Hoppets stjärna).

De allra flesta här i Sverige har för mycket, mer än vad vi behöver. Då är det bra att det finns bytesdagar som i St Perskyrkan eller second hand butiker, som till exempel Ge Vidare som vi i Korskyrkan Uppsala har. Och så är det bra att vi som har barn kan ge vidare av allt sådant som blivit välanvänt, urvuxet… men som någon annan kan glädjas över. Det som inte kan användas i ett hem får skickas till nästa. Ett mycket bra sätt att ta vara på saker, miljön och tänka på varandra. För ofta håller kläder (särskilt i de minsta storlekarna, innan barnen börjat med vilda utelekar) och andra grejer under lång tid. Så påminns jag ofta över bilbarnstolar, kläder, leksaker, möbler, barnvagnar och en massa andra saker med initialer som

FH AS LF JL EE NH HL

Vi är så tacksamma till alla de familjerna som delat med sig. Så hoppas jag att vi också ska fortsätta leva.

Ondska, elände och annat skrämmande

Världen är full av fruktansvärda situationer. Krig, svält, utanförskap. Ensamhet, arbetslöshet, mobbing. Orättvisor, orättfärdighet. Våld, förtryck, övergrepp. Jorden plågas och lider. Människor hamnar mellan stolarna, vilket visar att även samhällen som har mycket resurser saknar handlingen och kärleken för att ta hand om varandra. Friheten som delar av världens befolkning sägs ha är egentligen inte en sann frihet. Diagnosen är mycket dyster. Minst sagt.

Nyhetsrapporteringar, samtal mellan människor, mångas känsla inför livet är uppfylld av all denna ondska, av eländet som råder över så många sammanhang och personer. Hopplöshet är inte en ovanlig känsla inför livet och för våra möjligheter. Även unga människor kan vara uppgivna och sakna mål och drömmar. I många fall är det de yngsta som är mest utsatta.

Mitt i allt detta undrar jag: Vart ska vi gå? Kan vi göra någonting alls, eller är det försent? Finns det något hopp på riktigt?

Jesus till barnen

Världen är full av elände, smärta, lidande, meningslöshet. Många människor befinner sig i krig, våld, hat, utan hopp. Stora skaror saknar mat och vatten för det dagliga behovet, samt lever utan hem och kläder på kroppen.

I samhället finns mängder med utmaningar, varav en del verkar omöjliga att lösa.

Men jag är övertygad att det finns ett hopp, ett ljus i mörkret.

Och det är därför jag och mer än 1300 andra åker till Jönköping i helgen på barnledarkonferens.

För jag och vi tror att vårt enda verkliga hopp finns i Jesus. Och jag tror att vi behöver ännu mer ge detta hopp vidare till alla människor. Och för framtiden påverkar det att vi ger det till barnen idag.

World Cup 2015

Mästerskapstider. Vad gör du då?

För er som följer nyheter och då särskilt idrottshändelser är det uppenbart, för vissa innebär det suckar och för andra glädje. Det är tider med tävlingar, världsmästerskap i det ena och det andra. Bland annat sker det saker i pister, backar och i spår. Valla, stavar, bollar… materialen är många och skilda. Och det är samma med kunskap och intresse. Øyvind Tholvsen gav en fenomenal beskrivning av backhoppning och dess poängsystem härom veckan.

Så till mitt intresse. För knappt en minut ger svensk media åt det som pågår några månader down under. För sedan mitten på februari till slutet av mars pågår Cricket World Cup i Australien och Nya Zeeland. Detta är VM i ODI, en dags cricket. Alltså lite kortare matcher än de längre som förekommer i test series. Men längre än det nyare formatet T20. Vill ni veta mer om cricket vet jag mer än de flesta svenskar, så det går bra att fråga. Men känner du någon från ett cricket spelande land vet de mycket mer.

Och så till resultaten. Indien har vunnit sina första två matcher, så det ser lovande ut. Det finns alltså mycket att se fram emot. 😉

Tankar omkring fars dag

Visst ska vi hylla och fira. Självklart finns det så mycket att vara glad över. Men kan det vara så att det också finns en gräns som det kommersiella vill gnaga på? Ett mönster som vi människor förväntas delta i? Här är mina tankar i slutet på fars dag 2014, tredje året som pappa.

Jag tycker vi med rätta bör fira dem som sliter i det tysta, kämpar på så allt fungerar, håller uppe sådant som vi varje dag tar del utav. Särskilt det som ger ett djupt avtryck på andra människor. När denna dagen närmar sig sitt slut är jag inte så säker på att det är rättvist att alla fäder ska ha en egen dag. Inte alls så att vi pappor per automatik gör någonting dåligt. Jag utgår från att vi försöker så gott vi kan. Ibland räcker det långt, ibland knappt någonstans.

Min undran finns delvis i hur man ska uppvakta. De flesta pappor har det största ansvaret för yttre tjänst, att jobba så familjen får inkomst. Men måste den som jobbar bli hyllad med gåvor som kan köpas för pengar? Finns det inte något mycket vackrare med teckningen barnet ritat eller halsbandet i spridda färger och storlekar? Ett givande från en annan värld, med en annan ”valuta”. Vet inte hur era traditioner ser ut, berätta gärna. Mina döttrar är ännu så små att en puss på kinden blev dagens höjdpunkt. Men vad ser jag framför mig om 15-20 år? Och hur gratulerar, uppvaktar jag min egen far?

I alla fall så tror jag att det kan vara lönt att tänka på hur vi alla uppmuntrar och uppmärksammar varandra i vardagslivet. Hur kan vi göra något särskilt, inte för att almanackan eller affärerna säger åt oss att göra så? Hur kan vår fantasi och spontanitet få utlopp på bästa sätt?

Och hur kan vi fira dem som ingen annan firar? Glädje dem som gråter och trösta de som förlorat hoppet? För jag tror på fullaste allvar att våra liv kan få betyda så mycket mer än vi anar, tror eller tänker. Och jag tror att det framför allt kan få göra det när vi har kontakt med alla goda gåvors givare. (Jakob 1:17)

Så, fira varandra. Tacka för allt på en massa olika sätt. Och glöm inte bort att alla är vackra, viktiga och värdefulla. Också dem som inte har några egna barn. De som sitter ensamma. Som fryser och är hungriga. Och de som tar hand om de som andra bara vill hylla på fars dag.