En säker och trygg plats

Såg just Korrespondenterna: Efter flykten. Inser ännu en gång hur eländigt vi människor så ofta skapar murar och hinder. Istället för att dela med oss och säga välkomna, håller vi på distans och försöker kämpa för vårt ego. Låter de andra bli passiva, väntande…

Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. (Fil 2:3b-5)

Jag ber att Bibelns ord ska få bli verklighet hos mig, och hos många fler. Så att fler kan få en säker och trygg plats.

Herre,
Låt ditt rike komma, inte mitt egoistiska. 

Hjälp oss riva murar, inte bygga dem.
Förlåt vår brist på tillit, visa oss din väg i vår tid och situation.

Den svenska teorin om kärlek

Vi tittade på den mycket intressanta dokumentären The Swedish theory of love av Erik Gandini på SVTplay. Den visar att vi i vårt land tillhör de mest extrema på jorden. Ensamhushåll, ensamma när man dör, ensamma i att söka bli förälder. Och allt med kopplingar till en önskan om att som individ vilja vara totalt oberoende av andra, och bara finnas i verkliga, äkta, fria relationer och (möjligtvis) fångas upp av samhällets skyddsnät. Syftet var gott, men resulatet har verkligen inte bara blivit så.

I vårt svenska samhälle har vi de mest individ och självförverkligande fokuserade värderingarna i hela världen. Detta blir en gigantisk skillnad för många som kommer hit från andra länder och kulturer. För så som vårt samhälle fungerar gör det ingen annanstans. Vi kollar på klockan mer än vi är upptagna med de människor vi har omkring oss. Vi söker efter de som är saknade, kanske i ett sökande efter mening med våra liv.

Varför är vi så olyckliga i vårt överflöd? Man kan inte gråta i någons armar, man måste ansöka om något istället. Men det finns de som går andra vägar, på olika sätt. Vilket jag ser som både bra och dåligt.

I Etiopien träffar vi läkaren och hans hustru som med mycket små medel förändrar livet för många människor. I Sverige behöver lmycket tid gå till rapportering och byråkrati, så trots modern teknik och medicin i tillräcklig mängd blir det mindre tid för patienter och medmänniskor. Besöket visar tydligt att livet kan levas tillsammans med varandra. Den andliga nöden i Sverige är större än den materiella i Etiopien, säger doktor Erichsen.

Zygmunt Bauman får med sin vishet avsluta dokumentären. Lycka är inte ett bekymmersfritt liv, utan att man övervinner bekymmer och löser svårigheter. Vi risker att förlora vår förmåga att umgås med andra människor, när vi tränas att leva självständigt och oberoende. Att vara uppkopplad mot internet tar bort riskerna och gör att vi kanske tror att alla är eller ska vara helt lika. Vi behöver leva i ett ömsesidgt beroende av varandra.

 

En dyster och jobbig bild av vårt samhälle? Ja. Men jag tror att det är bra att se sanningen, veta var vi är, för då finns det goda möjligheter att hitta vägar som leder till mening och liv. Och jag tror att gemenskapen med Jesus och hans folk har något helt fantastiskt att erbjuda. Vänskap, tillit, hjälp, mod att vara de vi är. Förlåtelse, försoning, äkta kärlek.

Besiktiga ert äktenskap

Följande krönika hittade jag i Dagen den 20 juli. Mycket bra läsning och hjälp för att vårda våra äktenskap. Att älska varandra är inte bara så viktigt för oss som par, utan också något av det allra viktigaste vi kan ge till våra barn. Läs, använd och älska varandra.

_____

Besiktiga ert äktenskap under semestern

När besiktigade ni ert äktenskap sist?

En bil besiktigas på ett stort antal på ett stort antal olika punkter. Ni behöver bara besiktiga er relation på de här tio punkterna som är de som betyder allra mest om man skal få ett lyckligt och hållbart äktenskap.

1) Vi ger varandra tid och uppmärksamhet.

2) Vi har roligt tillsammans.

3) Vi har lätt för att prata med varandra, lyssna och förstå varandra.

4) Jag är nöjd med arbetsfördelningen.

5) Vi har upptäckt varandras kärleksspråk och jag får den kärlek och uppmuntran jag behöver.

6) Vi accepterar att vi är olika och retar inte upp oss så ofta på varandra.

7) Vi bestämmer ungefär lika mycket. Ingen dominerar.

8) Vi grälar sällan om pengar, barnens fostran och arbetsfördelningen.

9) När det uppstår konflikter kan vi ofta hantera dem på ett bra sätt.

10) Vi har ett bra sexliv.

Semestern är ofta den bästa tiden under året att göra en besiktning. Då har vi mer tid och har det ofta bra tillsammans. Det gör att besiktningen sker i en positiv anda. Gör besiktningen var för sig och jämför sedan era svar. Siffran 1 betyder att du tycker att det fungerar bra, 2 att det är vissa problem och 3 att du tycker det är ett stort problem. Har ni nästan bara ettor är er relation i utmärkt skick. Har ni en del tvåor behövs det service på vissa områden. Har ni flera treor är det körförbud. Ni måste genast ta tag i problemen och kanske också söka hjälp.

Om del är många fel på bilen kan det vara god ide att byta bil. Om det inte fungerar i ett äktenskap är det emellertid sällan en bra ide att byta partner. Risken att den relationen också spricker är stor. Bli inte förvånade om hon har fler tvåor och treor än han. Kvinnor är mer kvalitetsmedvetna och ställer högre krav för att vara nöjda. När ni gjort vad ni kunnat för att få det bättre tillsammans så glöm inte bort att också göra en efterkontroll.

Att regelbundet besiktiga bilen är en god investering. Vi upptäcker och kan åtgärda brister och fel som annars kunde sluta med en olycka eller en omfattande och dyr reparation. Att regelbundet besiktiga sitt äktenskap för att se på vilka punkter det också behöver service är en ännu bättre framtidsinvestering. När besiktigade ni ert äktenskap sist? De gånger ni under ett gräl påpekar alla felen hos varandra är inte en kontrollbesiktning.

Tålamod och längtan

Den människa som vill leva i relation behöver kommunicera. Att lära sig detta kräver både tid, mod, samtal – och tystnad. Livet som lärjunge till Jesus handlar också om detta, övningen i kärlekens uppmärksamhet. Lyssnadet till Guds röst, varandet i Herrens närvaro och om att uttrycka vår längtan, frågor och tacksamhet.

DSC_5025

För att växa i relation behövs tid och plats. Som småbarnsförälder är dessa väldigt annorlunda mot både parliv och singeltid. Joel Halldorf lyckas i sin andaktsbok Tålamod och längtan – 30 texter om vuxen tro (Argument) ge oerhört mycket med korta, tänkvärda texter, som går att läsa om och om igen. De ger liv genom att koppla mitt liv emot Gud. De ger perspektiv, hjälper mig att se Herren och hans vägar i denna världen. De föder längtan, väcker bön och för mig vidare på livsvandringen med Jesus. Som småbarnsföräldrar finns igenkänning och konkreta bilder för våra liv.

Oavsett hur livet ser ut och vilken situation vi befinner oss i så vill Gud vara, tala och göra. Genom denna bok får jag hjälp med detta väsentliga.

Dela med dig!

Generositet och gästfrihet är två egenskaper som ger mig många och väldigt goda minnen. Jag kommer att tänka på alla dem som haft öppna hem, liv och som delat med sig av allt möjligt. Som bjudit både till bords och på andra sätt. Det har uppmuntrat och hjälp mig och andra på vandringen som kallas livet. Så tror jag att det är att vara en människa som följer Jesus; vi blir alltmer indragna i förmånen att få dela som gåva vad vi har fått som gåva. (Matt 10:8, Apg 20:35) Att dela med sig är att likna Gud – för han ger alltid av allt sitt goda till alla! Ja, han är en riktig slösare!

Som förälder är det på liknande sätt. Vi är förebilder, speciellt för nästa generation. Våra liv behöver vara en resurs med erfarenheter, berättelser, stöd och annat som vi delar med oss till våra barn, deras vänner och så vidare. Detta betyder inte att vi måste kunna allt, men att vi är generösa med de vi är, vad vi gjort fel och vad som gått bra, och med vad vi har.

Att bli pappa eller mamma innebär ju ofrånkomligen ett ansvar. Barnkläder och möbler ska fixas. Allt detta kostar pengar. Tack och lov bor vi en del av världen som har så väldigt gott ställt. Vi kan vara med och förändra livsvillkoren för många andra genom att ha fadderbarn (till exempel Barnhjälpen eller Compassion) eller genom att stötta organisationer som förvandlar liv (som din lokala församling, Evangeliska Frikyrkan, Ge för livet och Hoppets stjärna).

De allra flesta här i Sverige har för mycket, mer än vad vi behöver. Då är det bra att det finns bytesdagar som i St Perskyrkan eller second hand butiker, som till exempel Ge Vidare som vi i Korskyrkan Uppsala har. Och så är det bra att vi som har barn kan ge vidare av allt sådant som blivit välanvänt, urvuxet… men som någon annan kan glädjas över. Det som inte kan användas i ett hem får skickas till nästa. Ett mycket bra sätt att ta vara på saker, miljön och tänka på varandra. För ofta håller kläder (särskilt i de minsta storlekarna, innan barnen börjat med vilda utelekar) och andra grejer under lång tid. Så påminns jag ofta över bilbarnstolar, kläder, leksaker, möbler, barnvagnar och en massa andra saker med initialer som

FH AS LF JL EE NH HL

Vi är så tacksamma till alla de familjerna som delat med sig. Så hoppas jag att vi också ska fortsätta leva.

Ondska, elände och annat skrämmande

Världen är full av fruktansvärda situationer. Krig, svält, utanförskap. Ensamhet, arbetslöshet, mobbing. Orättvisor, orättfärdighet. Våld, förtryck, övergrepp. Jorden plågas och lider. Människor hamnar mellan stolarna, vilket visar att även samhällen som har mycket resurser saknar handlingen och kärleken för att ta hand om varandra. Friheten som delar av världens befolkning sägs ha är egentligen inte en sann frihet. Diagnosen är mycket dyster. Minst sagt.

Nyhetsrapporteringar, samtal mellan människor, mångas känsla inför livet är uppfylld av all denna ondska, av eländet som råder över så många sammanhang och personer. Hopplöshet är inte en ovanlig känsla inför livet och för våra möjligheter. Även unga människor kan vara uppgivna och sakna mål och drömmar. I många fall är det de yngsta som är mest utsatta.

Mitt i allt detta undrar jag: Vart ska vi gå? Kan vi göra någonting alls, eller är det försent? Finns det något hopp på riktigt?

Jesus till barnen

Världen är full av elände, smärta, lidande, meningslöshet. Många människor befinner sig i krig, våld, hat, utan hopp. Stora skaror saknar mat och vatten för det dagliga behovet, samt lever utan hem och kläder på kroppen.

I samhället finns mängder med utmaningar, varav en del verkar omöjliga att lösa.

Men jag är övertygad att det finns ett hopp, ett ljus i mörkret.

Och det är därför jag och mer än 1300 andra åker till Jönköping i helgen på barnledarkonferens.

För jag och vi tror att vårt enda verkliga hopp finns i Jesus. Och jag tror att vi behöver ännu mer ge detta hopp vidare till alla människor. Och för framtiden påverkar det att vi ger det till barnen idag.

World Cup 2015

Mästerskapstider. Vad gör du då?

För er som följer nyheter och då särskilt idrottshändelser är det uppenbart, för vissa innebär det suckar och för andra glädje. Det är tider med tävlingar, världsmästerskap i det ena och det andra. Bland annat sker det saker i pister, backar och i spår. Valla, stavar, bollar… materialen är många och skilda. Och det är samma med kunskap och intresse. Øyvind Tholvsen gav en fenomenal beskrivning av backhoppning och dess poängsystem härom veckan.

Så till mitt intresse. För knappt en minut ger svensk media åt det som pågår några månader down under. För sedan mitten på februari till slutet av mars pågår Cricket World Cup i Australien och Nya Zeeland. Detta är VM i ODI, en dags cricket. Alltså lite kortare matcher än de längre som förekommer i test series. Men längre än det nyare formatet T20. Vill ni veta mer om cricket vet jag mer än de flesta svenskar, så det går bra att fråga. Men känner du någon från ett cricket spelande land vet de mycket mer.

Och så till resultaten. Indien har vunnit sina första två matcher, så det ser lovande ut. Det finns alltså mycket att se fram emot. 😉

Tankar omkring fars dag

Visst ska vi hylla och fira. Självklart finns det så mycket att vara glad över. Men kan det vara så att det också finns en gräns som det kommersiella vill gnaga på? Ett mönster som vi människor förväntas delta i? Här är mina tankar i slutet på fars dag 2014, tredje året som pappa.

Jag tycker vi med rätta bör fira dem som sliter i det tysta, kämpar på så allt fungerar, håller uppe sådant som vi varje dag tar del utav. Särskilt det som ger ett djupt avtryck på andra människor. När denna dagen närmar sig sitt slut är jag inte så säker på att det är rättvist att alla fäder ska ha en egen dag. Inte alls så att vi pappor per automatik gör någonting dåligt. Jag utgår från att vi försöker så gott vi kan. Ibland räcker det långt, ibland knappt någonstans.

Min undran finns delvis i hur man ska uppvakta. De flesta pappor har det största ansvaret för yttre tjänst, att jobba så familjen får inkomst. Men måste den som jobbar bli hyllad med gåvor som kan köpas för pengar? Finns det inte något mycket vackrare med teckningen barnet ritat eller halsbandet i spridda färger och storlekar? Ett givande från en annan värld, med en annan ”valuta”. Vet inte hur era traditioner ser ut, berätta gärna. Mina döttrar är ännu så små att en puss på kinden blev dagens höjdpunkt. Men vad ser jag framför mig om 15-20 år? Och hur gratulerar, uppvaktar jag min egen far?

I alla fall så tror jag att det kan vara lönt att tänka på hur vi alla uppmuntrar och uppmärksammar varandra i vardagslivet. Hur kan vi göra något särskilt, inte för att almanackan eller affärerna säger åt oss att göra så? Hur kan vår fantasi och spontanitet få utlopp på bästa sätt?

Och hur kan vi fira dem som ingen annan firar? Glädje dem som gråter och trösta de som förlorat hoppet? För jag tror på fullaste allvar att våra liv kan få betyda så mycket mer än vi anar, tror eller tänker. Och jag tror att det framför allt kan få göra det när vi har kontakt med alla goda gåvors givare. (Jakob 1:17)

Så, fira varandra. Tacka för allt på en massa olika sätt. Och glöm inte bort att alla är vackra, viktiga och värdefulla. Också dem som inte har några egna barn. De som sitter ensamma. Som fryser och är hungriga. Och de som tar hand om de som andra bara vill hylla på fars dag.