Pojkar, pojkar, pojkar!

Jag blir arg. Det är så frustrerande att ständigt få höra om och läsa om män som hotar, hatar, förlöjligar, utnyttjar, misshandlar och dödar kvinnor. Åldern verkar inte spela någon roll. Situation, bakgrund och land kan vara helt olika. Men problemet är detsamma: att någon eller några utsätts för allt det som de inte ska behöva utsättas för på grund av att de är tjejer.

Min uppfattning är att alla människor är skapade värdefulla, vackra och viktiga. Så älskade.

Början på problemet tror jag är när vi inte kan ta emot och ge denna kärlek vidare. När vi försöker kontrollera. När gensvaret forceras och bestäms på förhand. När en massa annan skit, elände och synd får fylla våra liv i stället för kärleken. När vi jämför oss och försöker vinna tävlingar som inte existerar.

Så jag vill säga till oss som är föräldrar: låt oss alla visa våra barn, tjejer som killar, att de är värdefulla, älskvärda och hjälp dem att bli människor som ger godhet och liv vidare till alla andra. Och till alla tjejer: detta är inte ert fel! Till alla pojkar (som jag vill kalla det oavsett ålder): ta emot Jesu kärlek, se honom som verkligen är man. Full av nåd och sanning. Älskar alltid, lämnar aldrig. Förlåter allt. Ger en en chans, ett nytt liv. Plats att vara, utrymme att växa och få vara. Vara sig själv. Bara få va mig själv.

Herre förbarma Dig över vår värld, över oss, över mig.
Låt Ditt rike komma. Herre förbarma dig.

Spring, spring, SPRING!

Idag har vi sprungit. Inte bara efter barnen på lekplatsen och fina födelsedagskalaset. Inte bara hemma, hit och dit. Och inte bara för att komma i tid.

Vi har haft Kompisklubben. Vi berättade om Elia som stod upp för Gud och det som var rätt och sant. Det sjöng vi om i Våga vara. Att vi med Jesus får vara tuffa och hjälpa de som är svaga. Coola som håller tillbaka när alla vill fram och vara först att göra det som är riktigt och rätt. Elia lyssna till Gud och gjorde som Herren sa. Och han bad och fick svar på sin bön, vilket gjorde stor skillnad – det regnade inte på tre år och Elia fick då mat av en korp, men när Elia sedan bad kom regnet igen. Och då sprang han (kanske) före kung Ahabs hästvagn de knappt tre milen till Jisreel. (1 Kung 17-19) Så tillsammans bad vi. Och tillsammans så sprang vi.

För idag var det dags för Spring för Uppsala. Vi sprang, barn och vuxna, så många varv (350 eller 200 meter under 20 minuter) som vi orkade för att samla in så mycket pengar som möjligt till de som har det väldigt svårt i vår närhet. Vi i församlingen Korskyrkan vill likna Jesus och älska alla människor i ord och i handling. Att springa var en mycket konkret handling, och de som var med och sponsrade löpandet och de som hejade på var också starkt bidragande till att vi alla tillsammans fick ihop över 60 000 kronor.

Nu har jag lite ont i benen. Men det spelar ingen roll när vi tillsammans för be, springa, ge och ge hopp till människor i vår värld. Nästa gång är jag med på startlinjen igen.

 

Observera att detta skrevs i september 2016. 😉

Tidsomställning

Det är inte bara när det blir sommartid som tiden förändras. Också när vi får barn eller gifter oss blir det något nytt. Denna nya situation kan vara viktig att vara förberedd på för att det ska gå så bra som möjligt.

För den som levt i ensamhushåll är det en tydlig övergång till när man bor tillsammans med någon annan. Livet med föräldrar och syskon eller i kollektivt boende kan vara inspiration för både hur man vill eller inte vill leva. Men i ett förhållande kommer alla delar av livet med. Att dela både glädje och sorg, vardag och fest, ansvar, planering, drömmar, arbete och fördela tiden på många saker är inte bara en enkel uppgift. Det är där och då vi lever tillsammans och visar vår kärlek och omtänksamhet om varandra. Fortfarande finns tid för personliga val, och jag tror att det är viktigt att behålla vänner och intressen när man gifter sig. Tvåsamhet är i mitt perspektiv ingen borg som ska hålla andra utanför, utan mer en källa till glädje och gemenskap för flera.

Livets skönhet & förgänglighet

Tårar. Saknad. Tacksamhet. Allt på samma gång. 

Begravning kan vara på olika sätt. På den begravningsgudstjänst jag var på i fredags kunde jag inte sjunga med i en enda sång, bara med läpparna stämma in i Det enda jag vet det är att nåden räcker, att Kristi blod min synd min skuld betäcker, det enda jag har att lita till en gång det är Guds gränslösa nåd.

Sångerna, Bibelorden, talen, människorna. Allt visade på tro och liv från en riktig förebild.

Det är stort att få vara tacksam över livet. Jag vill följa efter de goda exempel som getts mig/oss. Jag vill leva på riktigt, så att livet inte bara drar förbi.

Jag är så tacksam över hoppet. Sorgen, saknaden och döden är inte slutet. Vi ska ses igen. Vilken värld det ska bli! När Jesus, han som är uppståndelsen och livet, kommer tillbaka och den stora festen börjar.

Herre. Ge oss visa hjärtan, att älska dig och varandra. Lär oss varje dag att ta emot och ge vidare i tacksamhet. Hjälp oss att följa dig. Tack att vi får se dig genom andra människor omkring oss. Amen.

Tacksam

Tacksam. Att det finns sjukvårdsrådgivning som vi kan få del av. Att det sedan bara är några minuter till ett sjukhus. Att det finns läkare och sjuksköterskor där varje dag. Att det finns apotek som har öppet och att medicinen vi behöver är gratis för oss. Att vi mår bättre efter allt som hänt. Att Du Gud är med oss.

Tacksam.

Betänk att du är stoft

Människa, betänk att du är stoft.
Omvänd dig och tro evangelium.

Ondskan, synden och döden finns ständigt där vid vår sida. Även om de egentligen inte var tänkta att vara där, så har de blivit en del av det vi kallar livet. Och när de kommer nära gör de ont, så ont. I alla tider har människan ropat om förbarmande och bett om tröst och hjälp i svårigheter och i sorg.

Det är en stor sorg att förlora en vän och fantastisk förebild. Att levnadsåren var många minskar inte saknaden, förlusten och uppbrottet. Även om vi vet att återseendet väntar en dag i en bättre värld  är det likafullt tårar på min kind – Gud kom med din tröst!

Och när jag läser och ser om krisen just nu i Sydsudan och om historien för människorna i denna del av världen. Jag gråter av det med och utbrister – Herre förbarma dig! Var med och gör skillnad, bidra med en gåva, till exempel via International Aid Services.

Nu tar karnevalen slut. Vi har ätit upp oss inför fastan, som börjar i morgon med askonsdagen. Nu är det på allvar. Alla de makter och lockelser som vill föra oss vilse, eller bara ta oss med någonstans lite på måfå, ska få uppenbaras och tämjas. Nu är det tid att förstå vilka vi är. Nu är det dags att vända om från allt det som drar oss bort från oss själva, varandra, Gud och hans vänskaps oerhörda kärlek, nåd och sanning. Nu finns möjligheten att se och ta emot de goda nyheterna, evangeliet, om räddningen som Gud erbjuder alla människor, överallt och i alla tider.

Människa, betänk att du är stoft.
Omvänd dig och tro evangelium.

Lahtis, Johaug och alla oss andra syndare och helgon

Nu är det VM i skidor i Lahtis, Finland. Vid förra mästerskapet där, år 2001, åkte flera finska aktiva och ledare fast för doping. Så inför detta evenemang har sportjounalister berättat minnen och funderat på ansvarsfrågor, försoning, förlåtelse och förtroende i förhållande till de brott som begicks i jakten på framgång.

Denna säsongs hittills största samtalsämne är den norska världsstjärnan Therese Johaugs dopingfall. Här finns inte alls samma bakgrund, men frågorna om ansvar, förtroende och nya chanser finns tydligt med i berättelsen.

Jag tänker att dessa frågor gäller oss alla. Vi gör fel. Andra människor gör fel. Misstag begås. Livets situationer kan vara mycket besvärliga. Och det kan vara så svårt att berätta sanningen att lögn läggs till lögn. Ibland hör jag människor säga: men det är ju mänskligt att fela, det är ingen stor fara. Men kanske är det en för enkel utväg?

Tänk om vi är skapade för ett liv i perfekta relationer och fullständig harmoni. Tänk om allt gick galet och festen fick ett abrupt slut. Tänk om en ny fest redan har börjat, och du är hjärtligt inbjuden. Tänk om vi mitt i alla våra tillkortakommanden kan få möta Honom som skapat oss alla, och som också själv gör det möjligt för oss att få förlåtelse och upprättelse. Tänk om vi kan få en ny chans genom att ta ansvar, säga som det är, be om förlåtelse och bli befriade till livet.

I Jesus kan vi på riktigt bli hela människor. Helgon. Med den kärlek, nåd och sanning som för alltid förändrar vår bild av oss själva, varandra och Gud. Som reser oss upp när vi faller, och hjälper oss vidare på vandringen.

Bli inget mindre än vad du är skapad att vara.

Möjliga familjen – Rob Parsons

Livet som familj är ofta hektiskt, fullt med saker som händer och ska göras. Ibland kan det kännas hopplöst och oerhört svårt. Ibland är det skratt och tacksamhet. För att på bästa sätt fungera som familj är det så viktigt att ta tid med varandra för att lyssna, samtala och dela livet. Prata om förväntningar, oro, glädje och allt som vardagen innehåller.

Ett sätt att uppmuntras som familj och som par är att läsa och tala om det tillsammans. Rob Parsons, som jobbar för den brittiska organisationen Care for the Family, har skrivit flera mycket bra böcker. I MÖJLIGA FAMILJEN – livets pussel är inte alldeles hopplöst ändå… (The Sixty Minute Family) ger han uppmuntran för hur viktigt det är att ge familjen tid och prioritering, betydelsen av att kommunicera och uppmuntra varandra, sätta mål med sitt föräldraskap och utmaningen med att släppa taget om de älskade barnen. Vidare berörs konflikthantering, det positiva med traditioner, relationerna med släkten och hur avgörande det är att lära sig älska under alla livets förhållande. Inte bara älska när det är vackert och skönt, utan lära sig leva tillsammans med varandra i överlåtelse och trohet.

Jag tycker denna boken är toppenbra! Tydliga exempel från Parsons rika erfarenhet av samtal med familjer. Språket är levande och intresset hålls vid liv. Efter varje kapitel finns det samtalsfrågor och praktiskt tips för att tillämpa de olika perspektiven i vardagen. Visst blir det lite kort när så många olika ämnen tas upp, men det finns ju alltid andra böcker för fördjupning. Ytterligare en sak som jag saknar är tron på Jesus och hur det stärker familjens liv tillsammans, men boken är troligen skriven för alla oavsett tro.

För den som är intresserad finns här en intervju med författaren.

 

Exempel att följa

Förälder och lärjunge.

I allt handlar det om att följa och att efterföljas. Det liv vi lever blir ett exempel som andra kan och kommer att ta efter. Våra barn gör ju som ni vet precis som vi gör, och inte i samma grad det som vi säger. Det är både fascinerande och frustrerande, beroende på vilka vanor eller ovanor hos oss själva som vi talar om/tänker på.

Därför är våra liv så avgörande. Hur vi riktar oss, hanterar relationer, tid, jobb, ledighet, pengar, mobiler, andra prylar – allt ger ett exempel som visar hur vi vill att livet ska levas. Som visar våra barn på livet och dess grundläggande värden. Vilket jag hoppas och ber visar på vår Herre och Frälsare och möjligheten att leva med honom varje dag.

Närhet är i föräldraskap och i lärjungaskap helt avgörande. Att följas åt. Ha tid tillsammans. Vardagsliv. Reflektion, samtal och frågor, bara öppna kort. Därför behöver vi, ja måste vi, ge av oss själva för att våra barn ska lära sig att älska. Och för att andra ska upptäcka den som älskade oss först.

Jag är glad över att höra mina döttrar sjunga: Ära Halleluja, Han är Kung – jag har en vän som är Kung. Tacksam att det finns många bra exempel att följa efter.